Guds sigill

Bibelstudium med Roger Lindroos

"--Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden...
Och genom de tecken, som det har fått makt att göra i vilddjurets åsyn, förvillar det jordens inbyggare; det förmår genom sitt tal jordens inbyggare att göra en bild åt vilddjuret, det som var sårat med svärd, men åter kom till liv. Och det fick makt att giva ande åt vilddjurets bild, så att vilddjurets bild till och med kunde tala och kunde låta döda alla som icke tillbådo vilddjurets bild.
Och det förmår alla, både små och stora, både rika och fattiga, både fria och trälar, att låta giva sig ett märke på högra handen eller på pannan, så att ingen får vare sig köpa eller sälja något, utom den som är märkt med vilddjurets namn eller dess namns tal. Här gäller det att vara vis; den som har förstånd, han räkne ut betydelsen av vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sex hundra sextiosex." (Upp 13:11-18)


De här bibelorden har man hört sedan man var liten och det för tankarna till vilddjuret och märket som ska komma. Det jag tänker på nu är att vi redan idag ser den här makten, hur globalt maktsystemen byggs upp. Man ser konturerna av detta, och man ser hur vilddjuret förmår alla att ta ett märke. Det stämmer så in på vår tid. Krafter är i rörelse, krafter som vi kanske inte registrerar så påtagligt, men utan att hon vet om det är människan väldigt styrd. Mer och mer ser man hur styrd hon är. Det står att han förmår alla, både rika och fattiga, både fria och trälar, att låta giva sig ett märke på högra handen eller på pannan. Tidigare har vi här i församlingen fått höra att detta märke på högra handen eller pannan kan symbolisera vår handling och vår tanke. Vi som vill leva för Jesus måste vara väldigt uppmärksamma på det som handlar om vår handling och vår tanke. Vi kan annars mycket lätt dras med i det som kan föra oss bort från vår Gud och från vår kallelse, föras bort av de krafter som vill ha hand om våra händer och vårt sinne, så att vi inte längre kan tjäna Gud.

Jag vill också läsa ur femte Mosebokens sjätte kapitel där rubriken är ”Plikter mot Herren”.
Det låter litet strängt och jobbigt detta med plikter, men om vi har det rätt ställt i förhållandet till Gud och vår Herre, så blir dessa plikter istället en förmån. Det är en förmån att vi får vara med av nåd.

-Och dessa äro de bud, stadgar och rätter som HERREN, eder Gud, har bjudit mig att lära eder, för att I skolen göra efter dem i det land dit I nu dragen, till att taga det i besittning - detta på det att du må frukta HERREN, din Gud, så att du håller alla hans stadgar och bud, som jag giver dig, du med din son och din sonson, i alla dina livsdagar, och på det att du må länge leva. Så skall du nu höra, Israel, och hålla dem och göra efter dem, för att det må gå dig väl, och för att I mån föröka eder mycket, såsom HERREN, dina fäders Gud, har lovat dig - ett land som flyter av mjölk och honung. Hör, Israel! HERREN, vår Gud, HERREN är en. Och du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft. Dessa ord som jag i dag giver dig skall du lägga på ditt hjärta. Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp. Och du skall binda dem såsom ett tecken på din hand, och de skola vara såsom ett märke på din panna. Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar. När nu HERREN, din Gud, låter dig komma in i det land som han med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob, att giva dig - stora och vackra städer, som du icke har byggt, och hus, fulla med allt gott, vilka du icke har fyllt, och uthuggna brunnar, som du icke har huggit ut, vingårdar och olivplanteringar, som du icke har planterat - och när du då äter och bliver mätt, så tag dig till vara för att förgäta HERREN, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. HERREN, din Gud, skall du frukta, och honom skall du tjäna, och vid hans namn skall du svärja. (5 Mos 6:1-13)
Jag läser också längre fram:
-När din son i framtiden frågar dig: "Vad betyda de vittnesbörd och stadgar och rätter som HERREN, vår Gud, har givit eder?" då skall du svara din son: ”Vi voro Faraos trälar i Egypten, men med stark hand förde HERREN oss ut ur Egypten. Och HERREN gjorde stora och gruvliga tecken och under i Egypten på Farao och hela hans hus inför våra ögon. Men oss förde han ut därifrån, för att låta oss komma in och giva oss det land som han med ed har lovat åt våra fäder." (5 Mos 6:20-23)

Det som talar till mig här är just hur det står: "Vi voro Faraos trälar i Egypten, men med stark hand förde oss Herren ut ur Egypten", och vi läste innan om att det de hade fått av Herren skulle inskärpas. Han hade frälst dem ur Egypten. Han hade räddat dem och gett dem en egen lag att hålla sig till, Gud fick vara deras konung och ledare. Det skulle de binda som ett tecken på handen och som ett märke på pannan.
Istället för det märke som vilddjuret har, det som hör till världen och som vill fånga våra händer och märka våra pannor, så vill Gud att det ska vara han som har hand om oss. Han vill att det han har gjort, och den verklighet han har gett oss ska vara på vår hand och såsom ett märke på pannan.
Det är så för oss som kristna att vi är inkastade i en strid, på samma sätt som Israel blev befriade från Egypten.
-I sju dagar skall du äta osyrat bröd, och på sjunde dagen skall hållas en HERRENS högtid. Under de sju dagarna skall man äta osyrat bröd; intet syrat skall man se hos dig, ej heller skall man se någon surdeg hos dig, i hela ditt land. Och du skall på den dagen berätta för din son och säga: 'Sådant gör jag av tacksamhet för vad HERREN gjorde med mig, när jag drog ut ur Egypten.' Och det skall vara för dig såsom ett tecken på din hand och såsom ett påminnelsemärke på din panna, för att HERRENS lag må vara i din mun; ty med stark hand har HERREN fört dig ut ur Egypten. Och denna stadga skall du hålla på bestämd tid, år efter år. Och när HERREN låter dig komma in i kananéernas land, såsom han med ed har lovat dig och dina fäder, och giver det åt dig, då skall du överlämna åt HERREN allt det som öppnar moderlivet. Allt som öppnar moderlivet av det som födes bland din boskap skall, om det är hankön, höra HERREN till. ( 2 Mos 13:7-12)
Längre fram läser vi:
- Och när din son i framtiden frågar dig: 'Vad betyder detta?', skall du svara honom så: 'Med stark hand har HERREN fört oss ut ur Egypten, ur träldomshuset; ty då Farao i sin hårdnackenhet icke ville släppa oss, dräpte HERREN allt förstfött i Egyptens land, det förstfödda såväl ibland människor som ibland boskap. Därför offrar jag åt HERREN allt som öppnar moderlivet och är hankön, och allt förstfött bland mina söner löser jag.' Och det skall vara såsom ett tecken på din hand och såsom ett märke på din panna; ty med stark hand har HERREN fört oss ut ur Egypten."
(v. 14-16)

Du och jag har på samma sätt blivit befriade från Egypten, från världen. Det är inte med egen styrka, utan med Herrens hand. Men människan har sådan benägenhet att bara se på sig själv och det jordiska så att hon glömmer det härliga, glömmer det Herren har gjort. Det ser vi gång på gång i Israels historia när de efter sin befrielse vandrar genom öknen. Det går inte lång tid, så verkar det som om de glömt det. Det skedde väldiga under i Egypten, vatten blev blod och vi läser om alla stora under. Du och jag skulle ha häpnat om vi varit med om allt detta, det som Herren gjorde för att Farao skulle släppa folket.
Men det Herren har gjort för oss är lika underbart. Det går inte att beskriva. Vi kan ta dessa bilder, dessa under och försöka förstå något av vad Herren gjort för oss. Men det sammanfattas av: Med stark hand har Herren fört oss ut ur Egypten.
Längre fram läser vi om hur folket knorrar. Knorrar är ett gammalt ord. Vi vet att det talas om att klaga. Klagovisorna finns i bibeln. Men det är inte samma sak att klaga som att knorra. När man klagar är det en annan ton. Man klagar för att man förstått sin ömkliga situation. Men folket knorrar för att de inte ser långsiktigt.
Vi läser några verser i kapitel 17:
-Och de lägrade sig i Refidim; där hade folket intet vatten att dricka. Då begynte folket tvista med Mose och sade: "Given oss vatten att dricka." Mose svarade dem: "Varför tvisten I med mig? Varför fresten I HERREN?" Men eftersom folket där törstade efter vatten, knorrade de ytterligare emot Mose och sade: "Varför har du fört oss upp ur Egypten, så att vi, våra barn och vår boskap nu måste dö av törst?" Då ropade Mose till HERREN och sade: "Vad skall jag göra med detta folk? Det fattas icke mycket i att de stena mig."
(2 Mos 17:2-4)

Man kan tycka att folket borde ha kommit ihåg de väldiga under Gud hade gjort i Egypten. Men det verkar som om de hade glömt det; i varje fall inte tänkte så mycket på det. Trots det ser vi hur Gud i sin nåd ändå räckte ut sin hand. Herren hade en lösning:
-HERREN svarade Mose: "Gå framför folket, och tag med dig några av de äldste i Israel. Och tag i din hand staven med vilken du slog Nilfloden, och begiv dig åstad. Se, jag vill stå där framför dig på Horebs klippa, och du skall slå på klippan, och vatten skall då komma ut ur den, så att folket får dricka." Och Mose gjorde så inför de äldste i Israel. Och han gav stället namnet Massa och Meriba, därför att Israels barn hade tvistat och frestat HERREN och sagt: "Är HERREN ibland oss eller icke?"
(2 Mos 17:5-7)

Det här blev en lektion för Israels barn vid det här tillfället. Trots att de knorrar mot Herren och mot Mose, får de dricka ur denna klippa.
Jag ser hur Jesus i våra liv visar sådan nåd fastän vi kanske med ingen rätt alls knorrar och klagar på Gud. Vi säger: Varför är det si eller så – ska det verkligen vara så här? Men även vid dessa tillfällen har Gud sin lösning ibland oss, och det är Jesus Kristus. Det står att Israels barn glömde löftet. De hade blivit lovade att få komma till ett land som flyter av mjölk och honung. Så kan det vara också med dig och mig. Vi har ett löfte om en framtid och ett hopp, ett löfte om en härlighet framför. Men glömmer vi bort det här löftet, om vi glömmer bort det han har gjort och vill göra för oss, det som ligger framför, då hamnar vi lätt i den här situationen. Vi kan läsa andra delen av kapitlet också, och låta ordet tala.
-Därefter kom Amalek och gav sig i strid med Israel i Refidim. Då sade Mose till Josua: "Välj ut manskap åt oss, och drag så åstad till strid mot Amalek. I morgon skall jag ställa mig överst på höjden, med Guds stav i min hand." Och Josua gjorde såsom Mose hade tillsagt honom, och gav sig i strid med Amalek. Men Mose, Aron och Hur stego upp överst på höjden. Och så länge Mose höll upp sin hand, rådde Israel, men när han lät sin hand sjunka, rådde Amalek. Och när Moses händer blevo tunga, togo de en sten och lade under honom, och på den satte han sig; sedan stödde Aron och Hur hans händer, en på vardera sidan. Så höllos hans händer stadiga, till dess solen gick ned. Och Josua slog Amalek och dess folk med svärdsegg. Och HERREN sade till Mose: "Teckna upp detta till en åminnelse i en bok, och inprägla det hos Josua, ty jag skall så i grund utplåna minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under himmelen." Och Mose byggde ett altare och gav det namnet HERREN mitt banér. (2 Mos 17:8-15)

Det finns krafter i vårt liv som vill hindra oss, som vill ta bort dessa sigill, dessa märken från våra sinnen; det vi borde ägna oss åt. Den här striden pågår ständigt. Är det inte från yttre omständigheter, så är det från vårt inre. Vi måste ständigt vara på vår vakt om vi vill leva och stå fasta i denna tid.

Vi har förebilder också i NT. Jag tänker på Paulus som skriver till Timoteus.
-Ja, gudsfruktan i förening med förnöjsamhet är verkligen en stor vinning. Vi hava ju icke fört något med oss till världen, just därför att vi icke kunna föra något med oss ut därifrån. (1 Tim 6:6-7)
I dessa verser ser man att det som är i världen egentligen har väldigt liten betydelse för Gud och för vårt förhållande till honom. Det som är bra för oss i förhållande till Gud, det finner vi inte i världen. Vi har inte fört med oss något till världen, just för att vi inte kan föra något med oss ut därifrån.
-Hava vi föda och kläder, så må vi låta oss nöja därmed. Men de som vilja bliva rika, de råka in i frestelser och snaror och hemfalla åt många dåraktiga och skadliga begärelser, som sänka människorna ned i fördärv och undergång. (v 8-9)

Och längre fram i texten:
-Men fly sådant, du gudsmänniska, och far efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, ståndaktighet, saktmod. Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet, vartill du har blivit kallad, du som ock inför många vittnen har avlagt den goda bekännelsen. (v 11-12)

Det står sök att vinna. Det handlar om en aktiv handling. Sök att vinna. Det är inte något som vi bara fått och så finns det där. Vi måste söka att vinna det eviga livet. Medan människor söker efter tillfredsställelse i världen, då ska vi söka efter något helt annat. Vi ska bli övervinnare, segrare. Vi har blivit kallade och ska söka att vinna det eviga livet, vartill vi blivit kallade. Det ligger i vår hand och Gud har gett oss otroliga möjligheter att vinna seger, men det beror på dig och mig om vi gör det. I Luk 21:34 säger Jesus:
-Men tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen kommer på eder oförtänkt.
Där har vi det igen. Det finns saker i den här världen som människor strävar efter och sätter först i sina liv, ting som du och jag ska ta oss till vara för. Det kan vara bra saker, som människor menar att vi behöver, men det står att vi ska ta oss till vara. Vi har läst om vad vi ska söka och vad vi ska ta oss till vara för. Vi kan läsa i Filipperbrevet:
-Varen så till sinnes som Kristus Jesus var, han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som är över alla namn (Fil 2:5-9)
Jesu sinnelag – det är vad vi behöver. I dag ska man sträva efter att göra ”klipp”, vinning, på ett eller annat sätt. Det ser vi ännu mera av nu i svårare tider, i varje fall gäller det oss i västvärlden, som inte har sett riktig fattigdom på nära håll. Man strejkade i veckor för att få 2 % högre lön. Det är typiskt människans tänkesätt idag. Man har fått, men vill ha mera. Då har man inte fått smaka det man verkligen behöver, men det har du och jag fått göra. Låt oss ha våra sinnen vända till det som har evighetsvärde, och låta vår Frälsare vara vårt främsta exempel, i hur han antog tjänaregestalt.
Gud vill ha oss i tjänst denna tid, han vill få sin vilja fram med oss, och Jesus kommer snart. Låt oss då inte sänka blicken, låt oss inte glömma löftet om hans tillkommelse, låt oss inte glömma det han har gjort för oss när han frälste oss. Istället får vi uppleva glädjen i att få tjäna honom, glädjen i att få vara uppfylld av den helige Ande, för att så kunna möta motståndet med glädje och tillförsikt.

Jag ska avsluta med Hebr 12.
-Alltså, då vi nu hava omkring oss en så stor hop av vittnen, må ock vi lägga av allt som är oss till hinder, och särskilt synden, som så hårt omsnärjer oss, och med uthållighet löpa framåt i den tävlingskamp som är oss förelagd. Och må vi därvid se på Jesus, trons hövding och fullkomnare, på honom, som i stället för att taga den glädje som låg framför honom, utstod korsets lidande och aktade smäleken för intet, och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. Ja, på honom, som har utstått så mycken gensägelse av syndare, på honom mån I tänka, så att I icke tröttnen och uppgivens i edra själar. (Hebr 12:1-3)

Det finns tröst och hjälp att få just därför att Jesus har gett sitt liv. Därför att han var lydig finns det möjlighet också för oss att komma framåt, det finns möjlighet att bli segrare och få stå därhemma och höra: Väl gjort, min gode och trogne tjänare. Låt oss var och en ta de signaler Gud ger oss på allvar så att vi inte missar möjligheten, missar tillfället. Gud har ännu möjligheter för dig och mig. Om vi hamnar fel eller kommer ur Guds vilja med våra liv, finns det fortfarande hopp. Klippan Kristus finns fortfarande tillgänglig, och till honom får vi fly med våra liv, så ska han hjälpa oss. Amen.
 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar