Mission - en rätt fasta

Appell av Paulus Eliasson

Här publiceras en avslutningsappell från ett missionsmöte som skildrar Pilgrimsfolkets arbete bland fattiga, flertalet romer, i Rumänien.

Jag vill läsa ett bibelord ur Petrus andra brev:
-Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då skall himlarna försvinna under våldsamt dån och himlakroppar upplösas av hetta och jorden och de verk som är på den inte mer finnas till. Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt skall ni då inte leva, medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst - den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta. Men nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte. (2 Petr 3:10-13)
Det står här: ”Då nu allt detta går mot sin upplösning.” Och så kommer frågan: ”Hur ska vi då leva?” Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt ska vi då inte leva, när vi ser världen omkring oss, nöden vi möter på många platser, situationen i samhället, hur allt bryts ner, när vi ser orättfärdighet som blir så påtaglig.
I Rumänien arbetar vi bland mycket fattiga människor i ett slumområde. 500 meter bort från slummen bygger man nytt tak på en kyrka för pengar som säkert kunnat finansiera tre eller fyra nya hus åt de fattiga – kanske mer. Det är ting som blir så påtagligt och kommer så nära inpå oss. Följdfrågan blir: Hur ska vi då leva? Hur ska vi kunna leva heligt och gudfruktigt i en tid som denna? Det finns två saker, och det är för det första att vänta på Guds dag. Som Jakob säger, när han tecknat bilden av orättfärdigheten om dem, vilkas blod ropar till Gud i himmelen, den lön som undanhållits arbetarna. Men så fortsätter han: ”Vänta alltså tåligt, bröder, tills Herren kommer. Se, hur jordbrukaren tåligt väntar på jordens dyrbara skörd, tills den får höstregn och vårregn.” Vänta alltså tåligt! Det handlar om att vara ståndaktig i allt detta och påskynda Herrens dags ankomst.
Du kan fråga – är det ett socialt evangelium? Det här är evangelium, ett absolut evangelium. Det är evangelium att bygga en möteslokal, samla människor och tala om Gud. Men du talar inte om Gud till människor som är hungriga och som inte kan lyssna därför att de fryser. Du säger inte till människor: gå i frid, klä dig varmt och ät dig mätt, utan att ge dem något. Någonting måste göras, och det har Gud lagt på oss. Vad är det Gud vill se av oss? Vad vill Gud ha för gudstjänst? På vilket sätt vill Gud bli tjänad?

Det finns ett känt bibelsammanhang i Jesaja 58. Det talas om vad Gud har lust till, och vad vi har lust till.
-Men se, på er fastedag gör ni vad ni har lust till, och alla era arbetare driver ni hårt. Ni håller er fasta med kiv och trätor, ni slåss med onda nävar. Ni fastar inte på sådant sätt nu att ni kan göra er röst hörd i höjden. (Jes 58:3-4)
Vad är det för fasta Gud vill ha? Vad har han behag till? Jag förstår absolut nyttan av att avhålla sig från mat och gå i bön och fasta inför Gud. Men har Gud större behag i att vi går hungriga än att vi mättar en annan som är hungrig? Vad är det Gud väntar på och vill ha? Han säger: Skulle detta vara en sådan fasta som jag vill ha? Det är något som måste ske inne i hjärtat och visa sig i gärningar. Jakob talar om en tro som är verksam. Han som har kallat oss, han som har förutberett gärningar för oss. Han säger:
-Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok, ja, dela ditt bröd åt den hungrige skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod. Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och HERRENS härlighet följa i dina spår.
Då skall HERREN svara när du åkallar honom. När du ropar, skall han säga: "Se, här är jag." Om du gör dig av med varje slags ok, om du slutar att peka finger och tala onda ord, om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus. Och HERREN skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter. (Jes 58:6-11)
Det är vad Gud har i beredskap. Det är egentligen ingenting som ska ske i himmelen, det är något som Gud har gett löfte om redan här på jorden. ”Då skall ditt helande visa sig med hast.” ”Då ska öknen bli som en vattenrik källa.” Det är vad Gud har i beredskap för den som vill gå in i en sann gudstjänst. Det handlar om att ge av sitt armod. Att ge av det man egentligen inte har. Det handlar om en fasta inför Herren, att lägga ner någonting för Herren och Herrens sak. Detta är den fasta jag vill ha, säger Herren.

När man inte ser så mycket resultat, man kanske möter otacksamhet hos människor, då blir man så lätt cynisk och hård. Men Herren säger: ”Om du gör dig av med varje slags ok, om du slutar att peka finger och tala onda ord”. Det är så otroligt lätt att börja peka finger. Man tänker: varför skaffar du inget jobb, varför städar du inte upp framför din egen dörr, varför bygger du inte något, varför sätter du inte på dig ordentliga kläder? Man tycker att nog borde du kunna göra något åt din situation. Men de människor vi möter på missionsfältets slum står inte i skuld till oss, vi står i skuld till dem. Det är människor som har det så otroligt svårt, att vi aldrig kan sätta oss in i deras situation. ”Om du delar med dig åt den hungrige av det du har, och mättar den som lider nöd... ”
Vi kanske har kommit något steg på den vägen, men Herren give att vi kan ta ytterligare steg, för att komma vidare.
 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar