- Storfamiljen - en räddning för kärnfamiljen

Reportage av Ulla Näsholm
Det är Tage Johansson, husfar i kommuniteten i Skälby som uttrycker sina åsikter. Han fortsätter:
-I storfamiljen vill man göra något tillsammans.
-Lärjungarna delade sin tillvaro med Jesus – de trodde på honom och ville föra ut budskapet om Guds rike. Där finns det första exemplet i Nya Testamentet hur det fungerar – när man överlämnar sig åt varandra.

Adressen är Siriusvägen 4 – en blå tvåvåningsfastighet i Järfälla. Det är en vacker brittsommardag som börjar närma sig sitt slut.
På gården är det fullt av bilar – storfamiljen har besök och det verkar vara fart och fläkt över tillvaron just nu. En familj med två barn svängde förbi för att hälsa på, framförallt de två nya världsmedborgarna som tillkommit i kommuniteten.
Roger och Akvile Lindroos med sonen Natanael och Emanuel och Gabriella Johansson med dottern Saga blev självklart de som tog störst uppmärksamhet.
Hallen var belamrad med väskor, barnvagnar och paket, ja, till och med en stor väska innehållande två små valpar fanns med, det blev uppenbart när hundarnas husse tog väskan med sigut för att rasta sina nyinköpta vovvar.
Gertruds nybakade äppelmuffins och kaffe blev uppskattat innan Lydia och Hanna med sina föräldrar reste vidare hemåt.
Bokmässan i Göteborg har just avslutats och församlingen hade en monter där Gabriella och Emanuel Johansson var med. Dottern Saga, två veckor var bara måttligt förtjust i bokmässan och protesterade högljutt när hon första gången kom in på området.
Emanuel är inte hemma just nu, han sitter i hotellreceptionen på Bällsta. Roger är ute och handlar material till hotellet. Akvile och Gabriella finns på plats och de visar hur de bor och berättar lite om sig själva. Gabriella är uppväxt i församlingen, en tuff och duktig tjej, inte rädd för utmaningar.
Akvile, kommer från Litauen, hon gifte sig med Roger och de fick nyligen en son. Omställningen för henne borde vara större och lite mer dramatisk.
En främmande, lite exotisk fågel med siktet inställt på en sång- och musikkarriär, hon hade redan kommit högt på vinnarlistan i sångtävlingar i sitt land Litauen. Och nu småbarnsmamma, delar kök, vardagsrum och badrum med ett tiotal andra människor. T ex hur går det när två småbarnsfamiljer delar toalett och bad tillsammans med flera andra – en ytterst både känslig och praktisk fråga tycker man.
Jodå, man vänjer sig, skrattar hon lite avvärjande. Språket hanterar hon bra, gör sig förstådd, pratar svenska ganska obehindrat och tolkar ibland också sin pappa Zenonas när han predikar.
Var det kärleken till Roger som fick henne att bryta upp och flytta till Sverige, och in i en gemenskap som hon visste väldigt lite om? Lägga planerna på karriär och självförverkligande åt sidan, eller hur var det?
Akvile har ett uttrycksfullt språk, både verbalt och kroppsligt. Självklart, visst var det kärleken, men mitt i detta har hon sett Guds väg och förstår att det finns en väg, för henne och Roger att tillsammans tjäna Gud. Spännande men inte alltid enkelt.
Roger har växt upp i storfamiljsgemenskap, fått sin undervisning hemma bland annat av en mamma som slutade sin lärartjänst i den offentliga skolan och istället började att undervisa barnen i hemmet.
Roger uttrycker ofta sin tacksamhet till sina föräldrar att de valde den vägen. ”Det är en gåva att växa upp i storfamiljen”, säger han.
Han fortsätter sen vidare:
-Det är inte alls självklart att man går samma väg som sina föräldrar. Man måste personligen göra ett uppbrott och bestämma sig hur man vill handla i sitt eget liv.
-Det är synen på församlingen som gör att jag väljer storfamilj, det är helt enkelt en vision vi har och som vi vill leva och arbeta efter.
-Jag för min del vill gå in genom de dörrar som Gud öppnar, det är det framtidsperspektiv jag har.

Tage och Gertrud Johansson förestår kommuniteten, de bor längst uppe under taket och har överblick och ansvar för huset.
Gertrud berättar om den nya och roliga situation man befinner sig i med två små familjer med barn i huset. Småbarn är fascinerande och barnbarn ännu mer, det måste man förstå.
-Jag försöker ändå hålla mig undan så mycket det går... Unga fruar måste få känna att de har ett eget hem så tillvida att de kan få den plats de behöver ha till sig och sin familj – och då är det framförallt köket jag tänker på. En kvinna har alltid svårt att dela just kök med andra familjer och det försöker jag tänka på nu när det är två unga familjer som behöver lite mer plats.
-Å andra sidan är det bra för en ung familj att bo tillsammans med andra. Mamman blir oftast hemma för att ta hand om hem och barn, det minns jag från min första tid som småbarnsmamma, då vi bodde ensamma i en lägenhet. Inga vuxna att tala med, och Tage ute på jobb hela dagen. Här finns det alltid någon hemma, någon att prata med att kanske också få råd och hjälp av.
Kommuniteten i Skälby har alltid haft missionen i centrum. Det har kommit många rysktalande som bott i olika perioder i vardagsrummet i Skälby, Emanuel och Roger har gjort flera resor till länder i Öst. Nu bor också Theresia Vidén i Skälby och hon har just kommit tillbaka från Dominikanska Republiken efter en tids arbete där.
Det bor 12 vuxna och två barn i huset. Förutom Theresia har även Asta Olausson (också hon bosatt i storfamiljen) under några perioder varit i Dominikanska Rep, men just nu är hon på semester och släktbesök på Gotland.
Emanuel Johansson sitter eftermiddagspasset i receptionen på Bällsta. Svarar i telefon, tar emot hotellgäster etc. MR frågar:

Varför bor du i storfamilj?
-Det handlar om mission, först och främst. Resurserna i församlingen ska inte främst gå till boende. Vi måste bo någonstans, men vi kan bo enklare och tillsammans, äta tillsammans och få billigare kostnader också där. Det är det viktigaste.
-Jag har ett sovrum och en hörna om jag vill vara för mig själv – det räcker för mig.
Det är församlingens resurser som vi ska ta vara på så att överflödet kan bli större till mission och evangelisation.
-Nu är det väl så att storfamiljen i Skälby väldigt mycket är en boendeplats – verksamheten finns ju på Bällsta och vi åker dit in och arbetar varje dag och de flesta möten är också där.

Emanuel har gjort flera resor till Öst, pluggat ryska och fungerar också som tolk ibland och hans framtidsperspektiv är, kort sagt, helt enkelt vad som är bäst för församlingen:
-Det är klart att man tänker ju på att komma till andra platser och länder, men just nu är det här i församlingen jag behövs. Här känner jag att jag har en uppgift och utifrån församlingens perspektiv får man se vad Gud vill i fortsättningen.
För en tid sedan hade församlingen bibeldagar om kommunitetsliv i vår tid och där talade Hans Lindelöw om hur Israels barn redan på Mose tid fick sig anförtrott några saker att vårda sig om. Det handlade särskilt om främlingen, änkan och den faderlöse.
I Nya Testamentet står att läsa om hur de troende levde tillsammans i församlingen, delade med sig åt alla, så var och en fick vad de behövde.
Församlingen är Guds hemlighet i tiden, sanningens stödjepelare och grundfäste, men också ett hem, ett härbärge och en lärosal. ”Var dag var lärjungarna endräktigt församlade...” läser vi i Apostlagärningarna.
”Kommuniteter eller husförsamlingar är viktiga i vår tid,” säger Tage Johansson. Han fortsätter:
-Människor blir så isolerade i vårt moderna samhälle. Människor behöver andlig, men också social gemenskap, därför är husförsamlingar viktiga. Vi får vara med och göra något tillsammans med Jesus. Så var det ju i den första lärjungakretsen.
 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar