Staten som gud

Undervisning av Arne Imsen

Staten är inte en instiftelse med upprinnelse i någon Guds förordning. Hur ska då samlivet och ett samhälle överhuvudtaget kunna fungera?
Guds väg var den diametralt motsatta, alltså inte centralisering och maktkonstellationer till institutioner, utan fastmer var Guds tanke decentralisering av all makt till individer och där Gud ville lägga tyngdpunkten, vilket framgår ganska klart i Skriften, nämligen i familjen. Makten skulle alltså vara delegerad och decentraliserad så att familjen skulle vara det centrala. Det blev inte så, för människan har en sjusärdeles förmåga att konstruera om Guds planer.

Det hände nånting mycket allvarligt med människan i själva syndafallet. Det uppenbarade sig ganska tidigt och utvecklades och befästes ytterligare allteftersom generationerna avlöste varandra. Denna ondska befästes ytterligare fram till syndafloden. Efter floden tvingades Gud för att beskydda människan sätta upp en skyddsmur mellan människan och den övriga skapelsen.
Det var en mur av fruktan. Nu var det dessutom viktigt att den brist som hade uppstått i alla medmänskliga relationer och relationer med den övriga skapelsen kompenserades, för annars skulle ju alltsammans utvecklas till ett totalt kaos. Det måste alltså skapas ett regelsystem. Vad hade man tidigare haft när man saknade en skriven, konstruerad regel- eller lagbok där det inbördes förhållandet människor emellan reglerades var det egna samvetet, den tiden kallas också för samvetets tidsålder. Hur gick det när människan var överlämnad åt sitt eget samvete och då de mellanmänskliga relationerna reglerades på det sättet? Ondskan tilltog och våldet förökades.

Det finns ett slags urvalsprincip här, en ganska märklig urvalsprincip. Vad är det som sker i ett samhälle där det inte finns något kontrakt eller bestämmelser nedtecknade att åberopa för umgängesformerna? Det handlar om många ting.
Där ser vi att den mentala defekten hos människan är att hon är maktgalen. Det märks på alla nivåer. Det märks i familjen och i arbetslivet. Där märker vi att den maktgalna och den starka människan vill gärna förtrycka den svage.
Det här slår igenom på alla områden, inte ens i en kristen församling kommer man undan maktkampen och personstriderna.
Många av de konflikter som utlöses har sin upprinnelse i människans maktmissbruk och det är alltid den starke som tar befälet och i små religiösa, kristna grupper märker man det. Den styrkan kan ligga på olika områden, det behöver inte nödvändigtvis vara överlägsen intelligens och andlighet. Det räcker med att man har ett socialt övertag, ett psykologiskt övertag genom att man har en position. Ni vet hur det är, den som har pengar är bättre rustad än den som saknar pengar och kan med de resurserna också förtrycka den fattige.
Den som har erfarenhet är bättre rustad än den som inte har, och kan också använda detta på ett felaktigt sätt. På alla områden så märker vi tendensen till förtryck. Alltsammans det vi nu har talat om är ett resultat av syndafallet, det har att göra med människans degenerering. Man talar om evolution – utveckling och degenerering – dess motsats.
Människan drivs tillbaka från sina positioner, sjunker ner på djurets plan. Vi ska komma ihåg att har vi de rätta vapnen för de konflikterna kommer vi att förskona oss och andra från väldigt många svårigheter.
Jesus hänvisade vid ett tillfälle speciellt till Noas samtid då han talade om den yttersta tiden. Det finns en speciell orsak till det att han just hänvisar till Noas samtid. Han talar som det var på Noas tid och utvecklar det vidare.
Vi har mönstret där. Det fanns inga skrivna lagar som reglerade eller sanktionerade. Vad gjorde människorna? De åt, drack, köpte, sålde och byggde, planterade. Det fanns ingen gemensam lagstiftning utan allt detta överlämnades åt människornas samveten att hantera.
Det fanns ingen lagstiftning som reglerade förhållanden om handel, exempelvis. Människor köpte och sålde. Sen har vi konsumtion, teknik eller byggnation.
Här fanns det väldiga resurser, som på ett eller annat sätt måste komma alla till del om det inte skulle bli ett fullständigt tjyvsamhälle. I det här samhället var individerna mentalt, psykologiskt och religiöst avtrubbade
Nu talar Jesus om den tiden som typexempel. ”Såsom det var på Noas tid, så skall det vara...” Men så säger han någonting mera, han säger så här: ”Därigenom att laglösheten förökas skall kärleken hos de flesta kallna”.

Jesus talar här om lag utan kärlek. Kärleken kallnar hos de flesta. Lag utan kärlek – vad är det? Det Jesus där vittnar om är en återgång till den här perioden, där det som kan kallas för normalt och naturligt upplöses. Det handlar alltså om förhållanden mellan människorna. Vi kan låta Jesus få tolka det här med kärlekens lag för oss, i Matteus evangelium, där en lagklok ställde frågan:
-”Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?” Då svarade han honom: ”’Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.’ Detta är det yppersta och förnämsta budet. Därnäst kommer ett som är detta likt: ’Du skall älska din nästa såsom dig själv.’”(Matt 22:36-39)
Här ser vi att Jesus möblerar om i den här ordningen. Vilket är det största budet? Här handlar det inte om den kronologiska ordningen av de tio budorden i Mose lag, utan här handlar det om rang. Det första budet lyder: ”Du skall älska Herren Gud av allt ditt hjärta” Sedan kommer det nästa vad rang, värdighet och betydelse beträffar: ”Du skall älska din nästa såsom dig själv”. Det är mot detta bud man bryter.
Om vi nu vänder på det här och skriver kärlek utan lag. Det är lag utan kärlek och så är det kärlek utan lag – vad leder det fram till? Kärleken kan aldrig komma i konflikt med lagen, utan kärleken är lagens uppfyllelse. Kärleken tilll nästan som reglerades via samvetets lag, den inskrivna lagen i samvetet, det var alltså den som skulle manifesteras i umgänget, det interna umgänget mellan människor. Resultatet blev inte en fullkomning i kärlek, utan tvärtom.
Det är lag utan kärlek. Lag inskriven i hjärtat utan kärlek. Tror ni att det finns någon skriven lag som kan kompensera bristen på kärlek så att man istället för kärleken kan få en lag som reglerar förhållandena?

Nu kommer vi åter att få uppleva som det var på Noas tid. Vi är alltmer själviska, egoistiska, självupptagna och maktmedvetna och detta förstärktes mycket kraftigt på Noas tid genom samröret – synkretismen kallas det för nu – sammanblandningen mellan Guds söner och människornas döttrar. Det som gav verklig fart åt den här utvecklingen det var sammanblandningen mellan Guds söner och människornas döttrar. Vad kan vi dra för slutsatser av detta?
Resultatet av den förbindelsen blev jättarna på jorden – de stora starka, farliga, maktmedvetna som är utrustade med kunskap, de som umgås både med den osynliga och den synliga världen och är auktoriteter både här och där. Jättarna. Den här utvecklingen innebär att i samma mån som jättarna formas, växer till och fortplantas kommer allt normalt och sant mänskligt liv att utrotas, utplånas.
Guds söner och människornas döttrar, vad kan det handla om? Vilket uttryck skulle vi kunna använda som kan tänkas vara passande just för vår egen tid, där vi upptäcker att det vanliga normala, naturliga mänskliga livet blir alltmer komplicerat, svårt och specialiserat?
Gud ville utveckla sin vilja genom familjen, där var Guds stora tanke. Vad gör då människan? Hon specialiserar sig. Istället för att flytta ut över jorden familjevis, sammangyttrar man sig i städer och så uppstår Babel. Babel handlar om förening åt två håll – Guds söner och människornas döttrar som manifesteras i Babel. Det är en ny kunskap, en ny dimension, en ny makt, en ny politik och vi kommer icke att förstå detta förrän vi kompletterar vad som står i 1 Mos 11. Vilket kapitel i bibeln kan upplysa om vad det är för bakomliggande krafter som för fram Babel?
Babel är sammanblandningens stad – icke bara det att människorna förenas, beblandas. Istället för att dra ut över jorden så sammangyttrar man sig. Det finns andra ting som vi måste ta hänsyn till här, som säger kanske det mesta. Vi måste gå fram i bibeltexterna och genom århundradena för att lyssna på profeter som har sett in bakom skenet och bakom det historiska händelseförloppet. Ska vi förstå Babel måste vi gå till Jesaja bok. Vi får läsa den och därefter återkomma till det där om familjen – Guds söner och människors döttrar som sammangyttrar sig i en stad och blir ett fruktansvärt maktblock. Det handlar om makt som är ohygglig i sina verkningar.

I Jesaja kan vi läsa profetian om Babel. Kapitel 14 talar om Babels konungs fall och i kapitel 13 uttalas domsorden över Babel och jag vill rekommendera er att läsa båda kapitlen ganska ingående. För där får vi lära känna det andliga livet i den här staden, vad det har för inspirationskälla och vad som är typiskt i den. Vi nöjer oss just nu med att läsa kapitel 14. Där får vi veta vilken ohygglig maktkonstellation det egentligen är.
-Då skall du stämma upp denna visa över konungen i Babel, du skall säga: ”Vilken ände har icke plågaren fått, vilken ände pinoorten! HERREN har brutit sönder de ogudaktigas stav, tyrannernas ris, det ris som i grymhet slog folken med slag på slag, och i vrede härskade över folkslagen med skoningslös förföljelse. Hela jorden har nu fått vila och ro; man brister ut i jubel. Själva cypresserna glädja sig över ditt fall, så ock Libanons cedrar: ‘Sedan du nu ligger där, drager ingen hitupp för att hugga ned oss.’
-Dödsriket därnere störes i sin ro för din skull, när det måste taga emot dig. Skuggorna där väckas upp för din skull, jordens alla väldige; folkens alla konungar måste stå upp från sina troner. De upphäva alla sin röst och säga till dig: ‘Så har då också du blivit maktlös såsom vi, ja, blivit vår like.’
-Ned till dödsriket har din härlighet måst fara, och dina harpors buller; förruttnelse är bädden under dig, och maskar äro ditt täcke. Huru har du icke fallit ifrån himmelen, du strålande morgonstjärna! Huru har du icke blivit fälld till jorden, du folkens förgörare! Det var du som sade i ditt hjärta: ‘Jag vill stiga upp till himmelen; högt ovanför Guds stjärnor vill jag ställa min tron” (Jes 14:4-13)
Här känner vi igen tornet som skulle upp till himmelen och ser varifrån inspirationskällan till detta kommer.
Det handlar inte bara om en mänsklig maktmedvetenhet, utan det handlar om en övernaturlig inspiration och en övernaturlig kraft som för fram skeendet. När vi börjar studera Babels idé, Babels filosofi, Babels inspiration, Babels strävanden, Babels politik, vad och vem är det vi känner igen? Det är ju Satan. Det handlar om ingenting annat än Satans uppgörelse med Gud. Babel är det instrument som Satan vill använda i den maktkampen. Han har ryckt människan över på sin sida. Gud skapade människan till sin avbild och till konung för att människan skulle vara med och återerövra någonting som hade gått förlorat i tidigare eoner. Gud skapade människan som sin vicekonung i det väldiga händelseförlopp och det kollossala krig som utkämpades mellan ljus och mörkrets makter.
Detta var Guds plan med människan – hon skulle vara med och återerövra den provins, som var direkt eller indirekt under diaboliskt inflytande. Men så rycker Satan människan över på sin sida, han berövar henne inte, naturligtvis, hennes vilja till tillbedjan, hennes strävan till makt och hennes strävan till utveckling, utan han perverterar allt detta och tar alla dessa egenskaper i sin tjänst och gör människan lika honom själv i det avseendet att hon använder sin intelligens vari hon skiljer sig från den övriga skapelsen, sin religösa strävan varigenom hon vill närma sig Gud och sin andlighet varigenom hon kan fortplanta detta inneboende liv.
Alltsammans detta tar Satan i sin tjänst för att bygga upp ett bålverk emot Gud och den första som han totalt fick hand om som individ var Kain. Vad gjorde han? Först kämpade han mot Abel och dödade honom. Abel var nu utrotad och så började Kain bygga en stad. Vad var det för dammluckor som öppnades mot själva avgrunden?
Utvecklingen gick vidare till Nimrod som blev en väldig jägare inför Herren. Han byggde inte bara en stad, han byggde ett välde. Då befästes alltså makten. Ett välde är ett rike med gränser. Nimrod blev alltså suverän inom ett visst område. Där var han konung, enväldig härskare.

Detta var den första diktaturen. Här fanns det inga lagar. Makt är rätt i ett sådant samhälle. Nimrod hade alltså makten i sina händer. Vad är då den övriga delen av befolkningen? Vad är individerna? De är förvandlade till systemets slavar. De är makthavarnas lakejer. Vi ser hur detta senare ytterligare tar sig uttryck. Här har du makten sanktionerad i ett välde. Först läser vi i det tionde kapitlet första Mosebok, där heter:
-Men Kus födde Nimrod; han var den förste som upprättade ett välde på jorden. Han var ock en väldig jägare inför HERREN; därför plägar man säga: ”En väldig jägare inför HERREN såsom Nimrod.” Och hans rike hade sin begynnelse i Babel, Erek, Ackad och Kalne, i Sinears land. (1 Mos 10:8-11)
Så upptäcker vi att Nimrod är världsrikenas fader. På samma sätt som trons folk kan härledas från Abraham så kan samhällena, staterna, strukturerna härledas från Nimrod. Liksom Gud väljer en man för att genom honom ta ut ett folk åt sig, opererar Satan för att omöjliggöra Guds planer genom att delegera makt, icke åt individer i första hand, men åt kollektiv, organiserade i stater.
När Jesus fördes upp på berget genom Anden för att frestas av Satan fick han se alla riken i världen.
Jesus utsattes för frestelsen att ta makten i världen.
Det är tre saker som är typiska för världen och det går igen ifrån första Mosebok till Uppenbarelseboken. Det är tre saker som är typiska för världen, säger aposteln. Det är ”ögonens begärelse” – allt vad världen har. Sedan är det ”köttets begärelse” och ”högfärd över detta livets goda”.
I Noas samtid har allt detta kommit till sin fullkomning. Vid tiden för Babels torn, blev alltsammans detta utnyttjat och exploaterat till 100%. I Babylon var alltsammans detta utvecklat till sin högsta potens.
”Ögonens begärelse” - vad är det? Det är habegär. Det ligger i människan ett begär, dvs när man har sett en sak och fått det så är man aldrig nöjd utan ger sig ut på jakt efter nytt och kan aldrig vara stilla. Människan är ständigt ute och jagar. Hon är driven av habegäret. Det är så här – har man fått lite, vill man ha lite till och så ännu lite mera och lite mera - det blir en ohygglig upptrappning.
Människan förslavas och inbillar sig samtidigt att hon är fri att köpa, fri att förvärva, fri att utveckla och erövra. Dvs hon förverkligar sina drömmar och planer. I verkligheten är hon slav. Hon är ögonens slav, och jagas av begäret.
”Köttets begärelse”, det är lustan. Människan är enorm på ett område, hon har en sjusärdeles förmåga att komma bort från lidandet, bedrövelsen och svårigheten för att njuta.
Också i vår kristna upplevelse har vi en väldig förmåga att manövrera ut försakelsemomentet och hela tiden överbetona lustmomentet. Lust – det går igen hela vägen, vi är på jakt efter lust. Det här är ting som Satan exploaterar och utnyttjar.
Sen har vi det tredje här: ”högfärd över detta livets goda”. Här har vi maktbegäret. Alltsammans det här finns i oss och det är det som behärskar världen. Satans stora målsättning är att få allt detta som Gud har förklarat för ont att se ut som något gott, kamouflera det så att det ser ut som något gott eller till och med rent gudomligt. Skulle verkligen Gud hava sagt... Ifrågasättande. Tvivel.
Frestelsen till makt, frestelsen till ägodelar, tillgångar och resurser.
Vi går tillbaka till första Mosebok, där vi läser om Nimrod. I första delen av kapitel 11 heter det: ”Och hela jorden hade enahanda tungomål och talade på enahanda sätt.”
Om det jag nu har sagt utgör undantaget, så man kan säga att just de här egenskaperna är personifierade i en liten minoritet, till en grupp. Det är en liten grupp av helheten som på det här viset är skadad eller defekt genom detta. Så det har inte generellt eller allmän omfattning.
Då är ju problemet inte så förfärligt stort, det är i alla fall inte oöverkomligt. Men allteftersom detta tränger igenom till individerna så att det inte längre handlar om undantag utan det är det typiska – då får vi den här situationen: alla folk hade enahanda tungomål. Det skedde ett ständigt utbyte, en ständig tillväxt och en ständig utveckling. Detta måste hejdas på ett eller annat vis. Det kusliga i det här sammanhanget är att det som är allmänt, det som har slagit igenom, fått burskap och blivit erkänt, legaliserat, det har skapat ett mönster eller ett system, så att det som var undantag har blivit upphöjt till norm. Det är det som är det ohyggligt farliga. Det är något av det här vi ser i första Mosebok. Men vi går tillbaka till Jesaja och läser där en gång till ytterligare några verser.
I Jesaja 14 heter det så här:
-Det var du som sade i ditt hjärta: ‘Jag vill stiga upp till himmelen; högt ovanför Guds stjärnor vill jag ställa min tron; jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg längst uppe i norr.
Känner vi igen här 1 Mos 11? ”Kom låt oss göra oss ett namn...”
Känner vi igen mentaliteten? Inspirationen?
-Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden.(1 Mos 11:4)
Vi läser vidare i Jes 14.
-”Jag vill stiga upp över molnens höjder, göra mig lik den Högste.” Nej, ned till dödsriket måste du fara, längst ned i graven. De som se dig stirra på dig, de betrakta dig och säga: ”Är detta den man som kom jorden att darra och riken att bäva, den som förvandlade jordkretsen till en öken och förstörde dess städer, den som aldrig frigav sina fångar, så att de fingo återvända hem?” Folkens alla konungar ligga allasammans med ära var och en i sitt vilorum; men du ligger obegraven och bortkastad, lik en föraktad gren; du ligger där överhöljd av dräpta, av svärdsslagna män, av döda som hava farit ned i gravkammaren, lik ett förtrampat as. Du skulle icke såsom de få vila i en grav, ty du fördärvade ditt land och dräpte ditt folk. Om ogärningsmännens avföda skall man aldrig mer tala. Anställen ett blodbad på hans söner för deras fäders missgärning. De få ej stå upp och besitta jorden och fylla jordkretsens yta med städer. (Jes 14:14-21)
Vi upptäcker här ett oerhört märkligt språk som användes om Babels furste. Men när vi lyssnar noga till det här språket så upptäcker vi likheten med Babel, staden som är resultatet av denne furstes filosofi, hans strävan, ambitioner, hans strid och krig. Vi märker i hans sätt att tala vad det ytterst gäller.

Jag tänkte gå in på det här med familjen för att se hur detta har förstörts undan för undan. Genom generationer har familjeinstitutionen förstörts ända fram till vår tid och då säger Jesus: ”På samma sätt som det skedde på Noas tid...” Vi kan känna igen tiden före floden; våldet hänsynslösheten, själviskheten, egoismen. Nu finns det skrivna lagar, men det finns ingen kärlek och det hjälper inte med skrivna lagar då det inte finns kärlek och då dessutom samvetena är avtrubbade så säger skriften då blir resultatet laglöshet. Detta sprider sig till allt fler folkgrupper. Till att börja med kan det iakttas inom små grupper, marginella företeelser i själva folkhavet men så slår det igenom till helheten och så blir det normerande – alla söker sitt eget och satsar hela sin livskraft på att nå sina mål, inriktade på en enda sak – att förverkliga sig själv, självförverkligande. Så har vi hänsynslösheten som resultat.
Guds vilja var nånting helt annat. De emotionella, eller känslomässiga banden, relationerna mellan individerna i samma familj upplöses och människorna blir rotlösa. Familjebanden, band som binder föräldrar till sina barn och barn till föräldrar, förhållandet mellan syskon osv, det upplöses.
Kärleken till jorden, att bruka och få avkastning från jorden upphör, man lämnar jorden och söker sig uppåt, man vill ända upp till himmelen, till månen, till planeterna, man vill ut i rymden för att erövra och förvärva. Man är frigjord.
Guds tanke var, som jag sa förut, familjen. Genom familjen skulle Guds plan förverkligas. Familjen och storfamiljen bodde tillsammans, på det sättet att i familjerna var det far- och morföräldrarna, föräldrarna och barnen. De fanns praktiskt taget i samma hus, i samma kommun inom samma område. Man hade närhet till de anhöriga.
Så kom den nya tiden med de nya kraven. Industrin skulle utvecklas. Så slogs familjen sönder. De äldre placerades på ålderdomshem i specialkaserner. Där bor dom i sitt område och så är den produktiva åldern i sitt område och på andra sidan har du barnen på daghem. Sådan är utvecklingen.
Föräldrarna sitter och torkar bort. Isolerade med kylskåp, frysbox, telefon och TV. Och en tjänsteman som kommer och tittar till, en sjuksköterska, en hemsamarit, en läkare eller någon som kan erbjuda den hjälpen, kontrollera att kroppen mår något så när bra, men de emotionella kontakterna är brutna. Man känner sig isolerad och ensam, det är så torftigt. Där sitter man och väntar, man är pensionerad och placerad på sidan. De aktiva åldrarna har tagit vid och de har blivit alltmer teknokratiserade, de har allt svårare att tala med sina föräldrar, därför att de representerar en annan värld – det är som om osynliga barriärer skilde dem åt.

Barnen fostras av samhället på barndaghem. Den produktiva åldern är inriktad på en sak; produktion, höjd lön, ökad standard, bättre bostäder, bättre bilar, bättre gator. Man kan sitta och köra en bil med 150 eller 200 hästkrafter under huven, men förmår inte övervinna sitt eget dåliga humör. Man kan betvinga naturens krafter, och göra dem till ett lydigt redskap för sig, men förmår inte besegra sig själv. Vi får större resurser i våra händer och utvecklas till allt farligare vilddjur.
Vad blir resultatet av detta? Därigenom att laglösheten förökas skall kärleken hos de flesta kallna. Det är detta Skriften gör klart för oss, i den miljön är det en fruktansvärd brist på normala, mellanmänskliga relationer och kontakter, där alltsammans har överförts och specialiserats. Här blir det problem. Det blir problem med de äldre, det blir problem med de produktiva, följaktligen måste vi ha en expertgrupp för att klara de äldre, vi måste ha en expertgrupp för att klara dom som är produktiva, vi måste ha en expertgrupp för barnen och så småningom måste vi ha en expertgrupp som ska klara experterna. Icke sant? Så blir resultatet.
Hela tiden avsjälas individerna och man överför ansvaret för sina åtgärder och sina handlingar till högre krafter som är psykiater, psykologer, sociologer, kuratorer eller andra inom speciella områden. Det är specialister hela vägen som tar hand om oss, på alla områden finns det specialister som vårdar sig om oss, men vi saknar naturliga kontakter. Vi kan snart inte tala med varandra för vi har inget språk längre, vi förstår inte varandra fast vi allihop talar svenska eller norska så förstår vi inte varandra. Fastän vi bor inom samma geografiska område och gränser så förstår vi inte varandra. Varför? Därför att vi lever så långt ifrån varandra.

Vi bor i hyreskaserner med 2-3000 människor och ändå är vi flera ljusår ifrån varandra. Vi har värme i våra bostäder, vi har både kärnkraftsvärme och värme från olja och andra energier, vi har värme och vi har ljus och ändå håller vi på att frysa ihjäl. Vi kan ha ljust dygnet runt och ändå lever vi i ett kompakt mörker. Det går inte att säga till en människa att du skall älska, du kan inte säga till en maskin att den ska älska. Det finns inga möjligheter att säga till en maskin att nu ska du älska. Vi har blivit teknokratiserade och förstörda genom vårt eget arbete så vi har satt oss i den situationen. Vi hamnar i situationer som andra människor i tidigare generationer löste enkelt och naturligt i umgänget med varandra. Nu måste allting gå via experter.
De äldre måste ha psykologer och specialister och de produktiva åldrarna måste ha psykiatriker, det är otroligt vad vi behöver. För att inte tala om barnen. Det är så komplicerat så det finns ju snart inga möjligheter att fostra eller överhuvudtaget utvecklas i ett hem. Inte får vi använda aga och inte får vi säga så och inte får vi göra så. Titta i tidningarna – vad har vi fått istället? Vi har fått en massa orakel som ska svara på alla våra frågor, religiösa frågor, teologiska frågor, ekonomiska frågor, psykologiska frågor, medicinska frågor. Det sitter orakel och skriver ihop ”svaren” på alla våra problem.
Det som man förr samtalade med varandra om internt, det måste man överlämna åt specialister. Det här är utvecklingen emot det tillstånd och det samhälle som Skriften kallar för en vilddjursstat. Den ska regeras utav Guds söner och människornas döttrar som tillsammans bygger ett Babel-rike, ett omänskligt rike, det är icke för människor, det är för övermänniskor och därför måste Gud utplåna det, om något mänskligt överhuvudtaget ska kunna utvecklas så måste han sätta stopp för den vidare utvecklingen.

Kom ihåg, att vi är på väg emot det stora Babylon med en väldig hastighet. Vi går emot den tid då det inte finns någon möjlighet att rädda någonting. Det Gud måste göra för att inte föreviga pinoorten för mänskligheten så att detta fortplantas ner i ytterligare generationer, är att Han stiger ner och sätter stopp. Därför ropar han också, genom sin profet; Dragen ut ifrån Babylon. Det är snart tid att dra ut från allt detta etablerade, överreglerade stats-, kyrko- och kulturlivet och ställa sig utanför med allt det innebär.
Ty det heter så här: ”Dragen ut ifrån henne och gören eder icke delaktiga i hennes synder” Även om vi skulle kunna klara oss undan de största farorna och svårigheterna i detta system, så har vi ett solidariskt ansvar. Så länge vi är förenade med systemet och icke har gett vårt liv som en protest emot det, så har vi ett solidariskt ansvar inför Gud och därför säger Skriften: ”Dragen ut!” Det är budet.
Då är frågan om hur detta ska kunna ske. Det gäller att få klarhet i hur man måste göra, vad man måste vara beredd på i det här läget.
Det är en ohygglig utveckling vi är inne i nu. Det går snabbt. Tiden är inne för Jakobs nöd. Nu ser vi förspelet. Det har tidigare skett i andevärlden; det har vi förnummit – nu börjar det på det politiska planet ta form.
Låt oss be om profetisk klarsyn och beredskap!
 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar