Amalek Guds fiende

Undervisning av Michael Dakwar


Vi som sanna bibeltroende, accepterar bibeln som Guds ord, den enda auktoriteten för församlingsangelägenheter och personligt liv. Allt vad den innehåller är från Gud, och allt vad Gud säger i den, är sant och värt att accepteras. En man sa till mig: måste inte människan också använda sitt sunda förnuft när han läser bibeln? Naturligtvis ber Gud oss inte att lägga vårt intellekt åt sidan när vi läser bibeln. Vi måste använda vårt sunda förnuft. Men ditt sunda förnuft säger också att du måste acceptera det som sägs av en person som alltid talar sanning och aldrig ljuger.
Ibland måste man använda sin urskiljningsförmåga när man hör saker från människor som ibland ljuger eller missförstår sanningen. Men Gud är sanning, han är inte en människa så att han kan ljuga. Därför är allt vad han säger sanning, och det är värt att accepteras. När vi läser Bibeln är det alltid bra att komma ihåg den principen att när det går förstå bokstavligt vad den säger, så sök då ingen annan tolkning. Med andra ord, när budorden är klara, varför ska vi försöka förvända dem? Problemet i vår tid är att många människor försöker förvanska Guds Ord och ställa dem i ett annat ljus. Därför finns det så många falska läror idag, falsk undervisning och många osunda ting kommer in i församlingen och förstör mångas liv. Många av dessa som kommit med falska läror har trott om sig själva att de har mer sunt förnuft än Guds Ord. Det är ett mycket stort problem i församlingen idag. När vi läser Guds Ord med vår eget ande, själ och förnuft, är vi redo att diskutera med Gud och säga: du har fel i detta, men kanske jag kan acceptera dig på det här området!
Jag vill ge ett exempel utifrån kung Sauls liv. Vi ska läsa ur första Samuelsbokens femtonde kapitel.
Där får Saul en order från profeten Samuel att gå och förgöra amalekiterna. Vi ska läsa en del här om kung Saul, och hur han tolkade Guds Ord.
-Men Samuel sade till Saul: ’Det var mig HERREN sände att smörja dig till konung över sitt folk Israel. Så hör nu HERRENS ord. Så säger HERREN Sebaot: Jag vill hemsöka Amalek för det som han gjorde mot Israel, att han lade sig i vägen för honom, när han drog upp ur Egypten. Så drag nu åstad och slå amalekiterna och giv dem till spillo, med allt vad de hava, och skona dem icke, utan döda både män och kvinnor, både barn och spenabarn, både fäkreatur och får, både kameler och åsnor. (1 Sam 15:1-3)
Den första frågan här som uppstår är denna: Varför bad Gud Saul att förgöra amalekiterna? För att vi ska kunna förstå det, får vi gå till femte Mosebok:
-När HERREN, din Gud, giver dessa i ditt våld och du slår dem, då skall du giva dem till spillo; du skall icke sluta förbund med dem eller visa dem nåd. Du skall icke befrynda dig med dem; dina döttrar skall du icke giva åt deras söner, och deras döttrar skall du icke taga till hustrur åt dina söner. Ty de skola då förleda dina söner att vika av ifrån mig och tjäna andra gudar, och HERRENS vrede skall då upptändas mot eder och han skall med hast förgöra dig. (5 Mos 7:2-4)

Det här var ett generellt påbud som gällde behandlingen av alla folk som bodde i Kanaans land vid denna tid. På grund av deras korrumperade, omoraliska och dåliga liv så ville Gud att hans folk inte skulle ha något med dem att göra. Men vi ska nu lägga märke till det speciella påbud Gud gav angående amalekiterna. I femte Moseboks tjugonde kapitel läser vi om hur amalekiterna attackerade Israels folk. Amalekiterna var kända som ett mäktigt folk. De var fruktansvärda och korrumperade. De sparade ingens liv, inte ens de små barnens. De kunde jämställas med terrorister idag. De tog ingen hänsyn till människoliv. Vi ska läsa om hur de lade sig i bakhåll för Israel. Men först läser vi om hur Mose bad Josua leda ett krig mot amalekiterna. Med Guds hjälp och medan Mose lyfte händerna och bad till Gud, så segrade Israel i striden mot amalekiterna. Men när Moses händer föll ner, så led de nederlag. Lägg märke till denna andliga princip. I hela bibeln så symboliserar amalekiterna synd. Det är synden i vår gamla natur som vi måste bekämpa och ständigt försöka övervinna. Genom vår egen kraft kan vi inte göra det. Vi behöver ständigt bedja och vädja om Guds ingripande för att övervinna den. När vi beder och kommer närmare Gud och ropar på Gud kan vi övervinna. När vi inte beder, så förlorar vi. Det var vad som hände när Mose lyfte händerna och bad, så vann de seger över amalekiterna. När han sänkte händerna, och när han var trött så led de nederlag. Israeliterna vann emellertid kriget mot amalekiterna. Gud sa att Mose alltid skulle strida mot amalekiterna. Det var vad Mose gjorde. I kapitel 25:17 talar Mose och säger:
-Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på vägen, när I drogen ut ur Egypten, huru han, utan att frukta Gud, gick emot dig på vägen och slog din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du var trött och utmattad. Därför, när HERREN, din Gud, har låtit dig få ro för alla dina fiender runt omkring, i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning såsom din arvedel, skall du så utplåna minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under himmelen. Förgät icke detta. (5 Mos 25:17-19).
Det här var en befallning att inte glömma striden mot Amalek. Här ser vi fortsättningsvis hur Gud manar kung Saul att upprätthålla minnet av Amalek, därför Gud ville detta, och vi såg orsakerna till det. Vi ser också ett litet exempel på vad de gjorde när Samuel säger till amalekiternas kung Agag:
-Men Samuel sade: ”Såsom ditt svärd har gjort kvinnor barnlösa så skall ock din moder bliva barnlös framför andra kvinnor.” Därpå högg Samuel Agag i stycken inför HERREN, i Gilgal. (1Sam 15:33)
Här ser vi att Amalek hade handlat mycket brutalt mot andra folk. Därför hade Gud stor anledning att förgöra dem. Israels barn manades att inte kompromissa med amalekiterna. Det var vad Gud också beordrade Saul: han fick inte kompromissa med amalekiterna. Men vad gjorde nu Saul? Lydde han vad Gud sade åt honom att göra? Vi läser:
-Och Saul slog amalekiterna och förföljde dem från Havila fram emot Sur, som ligger öster om Egypten. Och han tog Agag, Amaleks konung, levande till fånga, och allt folket gav han till spillo, och han slog dem med svärdsegg. Men Saul och folket skonade Agag, så ock det bästa och det näst bästa av får och fäkreatur jämte lammen, korteligen, allt som var av värde; sådant ville de icke giva till spillo. All boskap däremot, som var dålig och mager, gåvo de till spillo. (1 Sam 15:7-9)
Gud sade till Saul: Döda alla! Han dödade alla - utom kungen. Varför sparade han kungen? Jo för han ville få ära genom att visa upp kungen för det folk han slagit. Det andra Gud sagt till honom var att förgöra all boskap. Han tillspillogav mycket av boskapen, men han tog till vara det bästa av djuren. Folket kanske tänkte: de här kan ge oss vinst, varför skulle vi förgöra dem? Vi kan använda dem, även för Guds räkning. Så handlar folk som använder sitt sunda förnuft. Gud kan inte mena att vi ska förstöra det bästa. Vi får ju ingen fördel av det. Men sa Gud verkligen så? Här upprepas den första synden människan föll i. Den där frågan kommer åter och åter igen. Skulle Gud ha sagt? Är det där vad han verkligen menar? Vi måste använda vårt sunda förnuft, när det gäller att tyda vad ordet säger till oss. Men Guds ord säger: kompromissa inte! Om du vill lyda, så lyd helt och fullt. Det finns ingen kompromiss, särskilt när det gäller synd.
Nu kom Guds ord till Samuel, Gud sa åt honom att gå och se vad Saul gjort:
-”Jag ångrar att jag har gjort Saul till konung, ty han har vänt sig bort ifrån mig och icke fullgjort mina befallningar.” Detta gick Samuel hårt till sinnes, och han ropade till HERREN hela den natten.
(1 Sam 15:11)
I Guds ögon hade Saul och folket inte följt hans befallning. De höll inte det bud han beordrat dem att hålla. Det orsakade honom stor sorg. Så är det också med oss, när Gud har sagt åt oss att göra något, och vi gör det bara till en del, halvhjärtat; vi fullgör det inte som Gud önskar. Människor som inte har Guds ande, känner inte sorg som Gud. En människa som är fylld av Guds Ande, liksom Samuel, sörjer. Det gick honom hårt till sinnes att folket inte följde Guds bud. Så gick Samuel bort för att tala med Saul om vad som hänt. Han kom till Gilgal och frågade var Saul var. Folket berättade att han var på Karmel, och hade rest ett monument över sig själv. Det var en annan synd Saul begick mot Gud. Genom att resa ett monument för att ära sig själv, att visa att det var genom sin egen styrka han besegrade amalekiterna, så att folket skulle hylla och minnas honom. Men var det verkligen genom sin egen kraft han besegrade dem eller var det Guds? Om det var Gud som besegrat dem, varför sökte Saul då egen ära istället för att ära Gud? Samuel uppsökte nu till Saul och talade med honom. När Saul ser Samuel, så är han så stolt, och talar om att han gjort allt vad Gud begärt. Vi läser:
-När nu Samuel kom till Saul, sade Saul till honom: ”Välsignad vare du av HERREN. Jag har nu fullgjort HERRENS befallning.” (1 Sam 15:13)
Jag har fullgjort Herrens befallning, jag har gjort allt vad han sade åt mig att göra! Men Samuel frågade om han verkligen gjort allt vad Gud befallt honom göra.
-Vad är det då för ett läte av får som ljuder i mina öron, och vad är det för ett läte av fäkreatur som jag hör? (1 Sam 15:14)
Notera här hur Saul försöker förvända Guds ord och sanningen. I nästa vers läser vi:
-Saul svarade: ”Från amalekiterna hava de fört dem med sig, ty folket skonade det bästa av fåren och fäkreaturen för att offra det åt HERREN, din Gud; men det övriga hava vi givit till spillo.”
Saul säger här att det är folket som skonade djuren. Men förut läste vi ju om att det var Saul som tillsammans med folket gjorde detta. I alla händelser skulle folket inte ha agerat så här, om de inte haft tillåtelse från kungen. Den som hade huvudansvaret var ju kungen, än om folket utförde handlingen. Nu försökte kungen ursäkta varför de handlade emot Guds vilja. Han säger att folket ville offra åt Herren. De ville ge det de vunnit från världen till Herren. De ville genom detta tillbedja Herren på sitt sätt. Men Saul, Gud hade sagt åt dig att tillspilloge allt. Varför tog du då vara på dessa ting? Man måste ju använda sitt sunda förnuft! Vi måste göra vad som är bäst för att tillbedja Herren. Varför skulle vi förstöra alla dessa goda ting. Vi kan offra dem åt Gud! Vilket felaktigt sätt att tillbedja Gud! Här ser vi folket och Saul offra åt Gud det som inte hade kostat dem något. Det var inte från dem själva, de offrar ting de inte hade behov av, och så sa de att de skulle offra det åt Gud.
Saul är sinnebilden för människan som lever efter köttet, och kung David sinnebilden för människan som lever efter anden. Vad gjorde kung David när han ville offra åt Herren? I andra Samuelsbokens sista kapitel läser vi om när kung David ville offra åt Herren. Han ville bygga ett altare för att offra åt Herren för att Gud skulle ta bort en plåga från folket. Han gick till en man som hette Arauna och bad honom sälja en jordbit åt honom så att han skulle där kunna offra åt Herren. Arauna var en god man, och sa att kungen skulle få det fritt. Han ville inte ta betalt av sin kung. Men vi läser vad kungen svarade:
-”Nej, jag vill köpa det av dig för ett bestämt pris; ty jag vill icke offra åt HERREN, min Gud, brännoffer som jag har fått för intet.” Och David köpte tröskplatsen och fäkreaturen för femtio siklar silver.
(2 Sam 24:24)
Om Saul hade varit i Davids ställe, hade han förmodligen sagt tack så mycket, och bara tagit emot jordstycket gratis. Det var ju ett bra tillfälle; varför inte? Men kung David var annorlunda. Den viktiga poängen här, var att David ville inte offra åt Gud något som inte kostat honom något. Det är en mycket fin bild av rätt offer. Ett rätt offer, som har värde för Gud är det som verkligen har kostat dig något. Vad Saul och hans folk gjorde, var att de ville offra åt Gud sådant som inte hade kostat dem något. De var villiga att kompromissa med Guds påbud och göra det som verkade bra för dem. De tog inte Guds ord på allvar, bokstavligt. De förvände Guds Ord. Vad svarade Gud honom då? Gud hade sänt Saul att förgöra amalekiterna. Vi läser:
-Och HERREN sände dig åstad och sade: ”Gå och giv till spillo amalekiterna, de syndarna, och strid mot dem, till dess att du har förgjort dem.” (1 Sam 15:18)
Samuel frågade Saul: Varför har du då inte hört Herrens röst? Men Saul var ännu inte övertygad. Han svarade Samuel:
-Jag har ju hört HERRENS röst och gått den väg på vilken HERREN har sänt mig. Jag har fört hit Agag, Amaleks konung, och givit Amalek till spillo. Men folket tog av bytet far och fäkreatur, det bästa av det tillspillogivna, för att offra det åt HERREN din Gud, i Gilgal. (1 Sam 15:20-21)
Det är den metod köttsliga människor använder. De försöker alltid finna en ursäkt för att de inte lyder vad Gud sagt, utan förvänder Guds ord. Men Gud tycker inte om sådana metoder. Han älskar människor som lyder honom och hans befallningar. Därför sade Samuel till Saul:
-Menar du att HERREN har samma behag till brännoffer och slaktoffer som därtill att man hör HERRENS röst? Nej, lydnad är bättre än offer, och hörsamhet bättre än det feta av vädurar. (1 Sam 15:22)
Lydnad är bättre än offer. Detta är en grundläggande princip, en mycket viktig princip i bibeln, en viktig princip för varje troende. Det blir ingen tillväxt i vårt andliga liv, och vi kan inte åtnjuta andliga välsignelser så länge vi inte lyder Guds ord som han säger. Inte som vi vill tolka det, men som Herren säger. Det finns många ting som verkar vara utan mening för oss i våra dagar, och många människor försöker kringå Guds Ord genom att säga att de här tingen går inte applicera i vår kultur idag. Men Guds ord är levande och förändras aldrig. Det är gott för alla kulturer och alla generationer. Det som var gott för israeliterna det var också gott för de troende i första århundradet, och det är bra för alla troende i alla tider ända till idag. Lydnad är bättre än offer. Att lyda Guds ord, är mycket bättre än att göra många stora ting i Guds namn istället för att lyda honom. Det här är en en princip som repeteras åter och åter igen i både gamla och nya testamentet. Lydnad är mycket bättre än att göra de största ting i Guds namn. Människor har byggt stora katedraler och kyrkor, de har startat många välgörenhetsinstitutioner och i Guds och Jesu namn har de gjort många fina saker. För dem själva är det kanske inte fel. Men dessa ting har kanske mestadels gjorts i olydnad mot Guds ord. Alltför ofta måste människor kompromissa med Guds ord för att göra vad de själva vill. Det är väldigt fel. Vi ser hur religiösa människor i Guds namn göra många ting idag. Gud varnar för dessa människor. I Matteus 7 varnar Jesus själv mycket klart:
-Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: ”Herre, Herre”, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skola på ”den dagen” säga till mig: ”Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?” Men då skall jag betyga för dem: ”Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän.” (Matt 7:21-23)
Ser du bilden här? Det finns många i våra dagar som använder Jesu namn till att göra underbara ting. De gör mirakel, helar folk och gör fantastiska saker i människors åsyn. Men lyder de Guds ord? Tar de fasta på Guds ord, så att de ärar Gud, eller söker de egen ära? Försöker de upphöja Herrens namn eller sitt eget? Vems röst lyder de? Sin egen, eller Guds? Och Jesus säger till dem: Gå bort ifrån mig, för ni har inte åtlytt mina ord. Jag har aldrig känt er, gå bort ifrån mig, ni ogärningsmän. Det här är en väldigt kraftig varning. Människor gör under och stora ting i Guds namn. De använder också Jesu namn, och ändå säger Jesus att vad de gör är laglöshet. Med andra ord, de syndar mot Gud. Det här kan många inte förstå, för enligt sitt eget sunda förnuft så håller de Guds ord. Men i Guds ögon bryter de mot hans lag. De gör ting som misshagar honom, och arbetar mot hans vilja. Därför är det så viktigt för oss att vi gör Guds vilja. Det är bättre att vi uppfyller Guds ord precis som det står och människor kallar oss dåraktiga, än att försöka vara smart och tolka Guds ord enligt vårt förnuft så att människor tycker att vi är intelligenta och hedrar oss.
Gud söker människor som är villiga att lyda hans bud, och göra vad som är rätt i Hans ögon, och inte människor som bara vill göra vad de själva anser vara rätt.
Måtte Gud hjälpa oss att vara mera lydiga mot hans ord, och ha mera respekt för vad han säger till oss. Gud säger att den som ärar mig, ska jag ära, och det är bättre få ära från Gud än ära från människor. Ibland är det tvärt om; vi är ärade och respekterade av människor, men förlorar respekt och ära från Gud. Må Gud bevara oss från att falla i denna synd. Amen
 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar