Ett himmelskt nasirat

Appell av Ulla Näsholm

Johannes Döparen var en Guds speciella nasir. Mitt emellan Gamla och Nya testamentet proklamerade han att Jesus, den Messias Gud utlovat skulle komma. Människor kom i skaror för att lyssna till honom i öknen.

Guds församling är ett nasirat. Mellan den nuvarande och tillkommande tidsåldern ska den förkunna att Jesus kommer snart!

Vi som anammade befrielsens budskap, vad gjorde vi med det nasirat som blev oss betrott? Att ropa ut att Jesus kommer och med prioriteringar och livsstil visa det, hur har vi förvaltat uppgiften?


Genom alla tider har Gud haft sina redskap, profeterna som å Guds vägnar talar till folket. Varnar, vägleder och hjälper. I Gamla Testamentet kan man på ett särskilt sätt se hur Gud tar ut dessa redskap för att leda sitt folk, påminna dem om Guds trofasthet och nåd och mana till hörsamhet och trohet mot hans vägar.

Det blev ibland så att profetrösterna blev allt färre, eller att de som fanns profeterade vad människor önskade höra. ”Allt står väl till och ingen fara är på färde...” Till exempel när folket avvikit från Guds väg och det som borde förkunnas var bättringens och omvändelsens budskap.

Om och om igen sker detta – Gud når inte fram till sitt folk, därför att de som skulle förkunna hans vilja och väg såg till sitt eget bästa och hellre bar fram budskap som människorna ville höra, än de lyssnade till vad Gud hade att förmedla.

Ingen ville lyssna till Guds dom över dem och maning till bättring och omvändelse. Profettjänsten blev något annat än vad Gud hade ämnat. Korruption fick insteg också bland Guds speciella tjänare profeterna.


För exceptionella tider, eller som Nya Testamentet uttrycker det ”farliga” eller ”svåra tider” har Gud exceptionella metoder. Det fanns människor som var redo att ställa sig till Guds förfogande, lyssna till hans Ord, förkunna och leva ut det. Nasiren trädde fram.

I 4 Mos 6 kan vi läsa om hur Herren talade till Mose om nasiren och den uppgift han skulle fullfölja.

-Om en man eller en kvinna avlägger ett löfte, ett nasirlöfte, att avskilja sig för HERREN, skall han avhålla sig från vin och starka drycker. Han får inte dricka någon syrad dryck av vin eller någon annan syrad stark dryck. Han får inte dricka druvsaft, och inte heller äta druvor, vare sig färska eller torra. Så länge hans nasirtid varar, skall han inte äta något som kommer från vinstocken, inte ens dess kart eller späda skott. (4 Mos 6:2-4)

Nasiren fick heller inte komma i kontakt med någon död.

-Så länge han är avskild för HERREN, får han inte komma nära en död kropp. (v. 6)


Prästerna avföll, och som i Elis fall då hans söner levde ett liv som inte var till Guds välbehag, varnade han dem icke, utan slätade pliktskyldigast över när människor påtalade detta:

-Gör inte så, mina söner! Det är inget gott rykte jag hör, det som sprids bland Herrens folk. (1 Sam 2:24)

Och i vers 17 läser vi:

-De unga männens synd var mycket stor inför Herren, eftersom folket därigenom lärde sig att förakta Herrens offer.

Det är ett exempel på hur först prästtjänsten korrumperades men sedan också profettjänsten.

Från Klag 2:14 står det om profeterna:

-Dina profeters syner var falska och dåraktiga. De uppenbarade inte din missgärning för dig för att göra slut på din fångenskap. Det budskap de förkunnade för dig var falska och förförande.

Det var tid för Gud att sända nasiren.

Det kunde vara man eller kvinna, det kunde vara för en särskild tid eller en särskild uppgift eller det kunde också vara för hela livet.

Dessa människor hade föreskrifterna i 4 Mos att leva efter. De kunde inte leva ett liv som alla andra, de måste avstå från vissa saker, man skulle kunna skilja dem från andra människor. Vers 6 säger:

-Så länge han är Herrens nasir, skall han icke nalkas någon död.


Varför gick ni ut?

Johannes Döparen var en Guds nasir, han var på ett särskilt sätt utvald att förkunna att Jesus skulle komma. Då skulle han förkunna Guds rike och befria sitt folk. Det löftet hade människorna väntat skulle uppfyllas och så kom Johannes Döparen för att förkunna att nu var tiden inne.

Johannes Döparen stod mitt emellan Gamla och Nya Testamentet när han förkunnade sitt budskap.

Så sattes han i fängelse och därifrån sände han sina lärjungar till Jesus.

-Johannes fick i fängelset höra talas om Kristi gärningar. Han sände då bud med sina lärjungar och frågade honom. ”Är du den som skulle komma eller skall vi vänta på någon annan?”

Jesus svarade dem: ”Gå ut och berätta för Johannes vad ni hör och ser: Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap..” Och salig är den som inte tar anstöt av mig. (Matt 11:2-6)

När Johannes lärjungar hade gått började Jesus tala om Johannes. Han säger:

-Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? Om inte, vad gick ni ut för att se? En man i fina kläder? Se, de som bär fina kläder finns i kungapalatsen. Men vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, det säger jag er: Han är ännu mer än en profet. Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför dig och han skall bereda vägen för dig. (Matt 11:7-10)


Människorna kom i skaror för att lyssna till Johannes Döparen. De gick ut till honom i öknen för att höra honom tala om att nu hade tiden kommit för löftets uppfyllelse. Messias hade kommit. Många lät sig också döpas av Johannes. Det var ett bättringens dop och visade att de ville vara redo att ta emot Jesus som sin Messias.

Bibeln säger senare att Jesus kom till sitt eget, men hans egna tog inte emot honom. Hur kunde det vara så? Rörelsen runt Johannes var stor, det var många som lyssnade till budskapet och ville bereda sig att ta emot Jesus.

Men vad säger Jesus? I Matt 11:7 frågar Jesus: ”Varför gick ni ut i öknen?” Varför kom människor för att höra honom predika? Det verkade som de gjorde budskapet till sitt, att de verkligen ville ta emot Jesus som den Gud hade sänt.

Vad var orsaken att de samlades omkring Johannes? Det verkade motsägelsefullt och Jesus ställer dem mot väggen. Var det ett rör som drivs hit och dit, ni ville se? Var det nyfikenhet, nåt nytt för dagen, ett budskap som lät bra, men inte fick konsekvenser i deras liv?

Eller var det kanske en människa klädd i fina kläder de ville se? De finns ju i kungapalatsen och inte i öknen.

Jesus gick tillrätta med dem och frågade vidare: Var det en profet ni ville se? Ja, ännu mer än en profet var han. Han var utsänd för att förbereda Jesu ankomst till sitt folk. Under hela sitt liv skulle han vara en Guds nasir. Människorna lyssnade till hans förkunnelse om befrielse och beredde vägen för Jesus Kristus, den Gud sänt till sitt folk.

Till synes tog människor emot, de kom i skaror för att lyssna och ta emot den nya tid som var i analkande. Guds löfte skulle uppfyllas. De skulle befrias från ockupationsmakten, de skulle få den frihet de längtat efter. Det var kanske så de funderade, men de hade inte någon känsla av att de i sitt politiska tänkande valde bort Guds erbjudande till dem. Var fanns de som i öknen lyssnat till Johannes, låtit sig övertygas att tiden var inne för Guds uppfyllelse av löftet om Messias?




Mellan två tidsåldrar

Guds församling är ett nasirat. Ställd mellan två tidsåldrar, den nuvarande och den tillkommande, ska den ropa ut Jesu ankomst.

Som nasiren levde ett annat liv än andra av Guds folk, både präster, profeter och ”vanliga troende” ska församlingen leva ett annat liv än folk i allmänhet, ja också mera avskilt än präster och profeter också idag.

Varför gick vi ut? Nya Testamentets troende, vi som upplevt försoning och frälsning genom Jesus Kristus, vi som lyssnat till budskapet om att tiden var inne för Hans tillkommelse. Befrielsens och frihetens budskap som nådde oss – Jesus kommer, gå ut och möt honom!

Fick det konsekvenser, innebar budskapet om att Jesus skulle komma tillbaka på skyn för att hämta de som tror på honom någon ändring i livsstil och förhållningssätt till Guds löften, eller var det bara en tillfällig rörelse, något av övergående karaktär som tonade bort och gav plats för andra influenser och intryck?

Svåra tider, eller farliga tider talar bibeln om och nämner om hur människorna ska vara i den sista tiden. Kärleken skall kallna hos de flesta, människor skall älska vällust mer än Gud, säger bibeln.

Gud har nasiren, sin församling, som han vill använda idag.

Vad gjorde vi med det nasirat vi blivit betrodda med när vi lyssnade och bejakade budskapet om att Jesu kommer tillbaka? Han kommer snart!

Nasiren fick inte komma i kontakt med en död kropp, säger Mose i 4 Mos när han överlämnade de regler eller direktiv som gällde för den som på ett särskilt sätt ville gå in i nasirens tjänst.

Döden, var det så en anhörig eller nära vän som drabbats, fick nasiren inte komma i kontakt med. Blev det ändå så, måste nasiren renas, förnyas i sitt uppdrag och invigas på nytt till tjänst.

I Matt 13 framställde Jesus en liknelse:

-Himmelriket är likt ett senapskorn, som man tar och sår i sin åker. Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland alla köksväxter och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna. (vers 31-32)

Exemplen från Jesu undervisning talar om en mutation – en växt blir ett träd, något helt annat än det var från början. Himmelens fåglar bygger bo i grenverket, vilket inte är möjligt i en liten växt.

Det blir något helt annat än det var från början.

Bibeln talar om en annan Kristus, ett annat evangelium.

I 1 Tess 1:3 säger Paulus:

-..vi tänker ständigt på er gärning i tron, ert arbete i kärleken och uthållighet i hoppet.

Vi kan också läsa om ”döda gärningar” och bibeln varnar för dem. Kärleken skall kallna hos de flesta, såg vi nyss. Ändå talas det, också i kristna sammanhang mycket om kärlek. I världsliga sammanhang ges kärleksbegreppet ofta ett snedvridet, onaturligt innehåll, eller stannar vid att handla om kärleken till sig själv.

I kristna församlingar finns en annan form av kärlek till sig själv – det talas ofta om självförverkligande! Bibeln talar om att ge sitt liv och förverkliga Guds vilja, med Jesus som förebild och exempel!


Jesus kommer

Johannes Döparen fängslades och dömdes till döden.

Den första församlingen förföljdes både av sina fromma landsmän som inte såg Jesus som den Messias som Gud utlovat, o c h av hedningar som exempelvis inte tolererade att Jesus Kristus bekändes som Herre, då kejsaren själv krävde tillbedjan av sina undersåtar.

Den sista tidens församling, om den följer sin Mästare, möter kanske samma öde som han.

Jesu lärjungar blev ”ett skådespel” för världen säger bibeln. Jesus hade sagt: ”Mitt rike är icke av denna världen...”

Vi som lyssnat till befrielsens och frihetens budskap, förstått att Jesus kommer snart, vart förde oss detta budskap, hur handlade vi?

Det nasirat vi betroddes med – förkunna att Jesus kommer – hur förvaltade vi uppgiften.? Vill vi göra som bibelordet manar: Gå utanför lägret och bära hans smälek? (Hebr 13:13)

Om någon vill... står det angående nasirlöftet. Vill du ta till dig löftet, avskilja dig för Herren och göra hans vilja? Det handlar om att leva på ett annat sätt än ”den vanliga hopen” av människor... Avstå från det som för andra är både normalt och legitimt- rent av eftersträvansvärt och föredömligt. Så länge vår nasirtid varar måste vi leva avskilda från världen och allt vad den representerar.

Det himmelska nasiratets tid – församlingens tidsålder går med hast mot sitt slut. Jesus kommer för att hämta de som hör honom till. Maranata – Jesus kommer!

 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar