Daniel - förtröstan på Gud

Undervisning av Emanuel Johansson

Jag har läst en bok i Bibeln som jag vill dela med mig av. Mycket av det är så aktuellt, och därför vill jag ytterligare påminna om det. Det är Daniels bok.

Daniels bok kan man säga är Gamla Testamentets Uppenbarelsebok. Där finns syner och profetior. En hel del har gått i uppfyllelse, men det finns också en del som fortfarande väntar på sin fullbordan. När vi läser Daniels profetior, förstår vi att mycket av det han skrev handlar om den tid vi lever i – den sista tiden.

Daniel var jude, och blev bortförd till Babylon när han var en ung pojke. Det läser vi om i första kapitlet.

-Kungen befallde sin förste hovmarskalk Aspenas att han av Israels barn skulle låta hämta unga män av kunglig släkt eller av förnäm börd, sådana som inte hade något kroppsligt lyte utan var vackra att se på. De skulle kunna tillägna sig all slags lärdom, vara kloka, ha lätt för att lära och vara dugliga att tjäna i kungens palats. De skulle få undervisning i kaldeernas språk och litteratur. Kungen bestämde åt dem en viss tilldelning för var dag av sin egen mat och av det vin han själv drack. Han befallde att man skulle lära upp dem i tre år för att de därefter skulle tjänstgöra hos kungen.

Många skulle hämtas och få lära sig tjänstgöra i kungens palats, men några personer utmärkte sig mer än de andra, bl a Daniel, dessutom Sadrak, Mesak och Abed-Nego. Det här var unga människor.

Det som var speciellt med Daniel och hans kamrater var att de fick komma till ett palats för att lära sig bli tjänare åt kungen. Daniel och dessa tre, hade redan identifierat sig med vad de lärt sig i sitt land. De var fast inriktade och hade tro på sin Gud. De hade lärt sig vem de tillhörde, hade en säker övertygelse om vilka de var och vem som var deras Gud. Här sätts deras tro på prov. Tyvärr ser vi att de flesta av judarna anpassade sig helt efter de nya förhållandena; de anpassade sig efter den nye kungen och började äta samma mat och blev likadana som folket runt omkring.

Men vi läser om Daniel:

-Men för Daniel var det angeläget att inte orena sig med kungens mat eller med vinet som han drack, och han bad förste hovmarskalken att han inte skulle tvingas orena sig. (Dan 1:8)

Daniels tro på Gud fick genast konsekvenser. Eftersom han visste vem som var hans Gud och vem han tillhörde, vågade han fatta detta beslut att inte bli likadan som de andra. Här kan vi dra paralleller till vår tid. Det finns krafter som vill göra anspråk på oss, som vill tala om hur vi ska handla, hur vi ska tänka och vara. Då är det viktigt för oss att ha en stark identifikation: vem är det vi tillhör, vem är vår Gud? Vi ska naturligtvis söka vår identitet i Gud. Det får vi i hans Ord. Vi ska låta Guds ord forma oss, och låta hans tankar bli våra tankar. Det är lätt att låta sig formas av alla andra här i tiden. Vi måste komma ihåg att vi vandrar här som främlingar och gäster. Vår identitet kan vi inte finna i världen, den måste vi söka hos Gud.

Det pågår ett krig mot din själ. Det finns krafter och makter som vill ta din själ i anspråk. I vanliga krig mellan olika riken i världen är det viktigt att ha kanoner och vapen, men det är ännu viktigare att utkämpa kampen på informationsplanet, med propagandaapparater som används för att påverka. Om man vinner ett krig på informationsplanet, så har man redan segern i sin hand. Den metoden använder sig djävulen av i våra dagar för att komma åt oss. Vart vi än vänder oss i världen och varje dag utsätts våra sinnen för propaganda, för att vi ska vända oss bort ifrån Gud och istället följa krafter som drar oss ner i synd och fördärv.

I vårt samhälle är det inte bara media som påverkar, utan i skolan får barnen lära sig att inte tro på Gud. De förebilder som presenteras i media är ett liv i ogudaktighet, borta från Gud. Vänder man sig till kristenheten, så möter man ofta kyrkor som välsignar synden och konserverar människan i sitt syndiga tillstånd. Petrus använder i sitt första brev det här uttrycket om krig mot själen:

-Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att hålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen. (1 Petr 2:11)

Dessa ord går raket emot vad vi kan läsa i tidningar och möter i det dagliga livet. Vi uppmanas där att bejaka de krafter som finns i människorna och uppmuntras mycket av allt informationsflöde idag. I Bibeln läser vi en uppmaning att hålla stånd emot djävulen och vinna seger över de köttsliga begären. Det står också att vi är främlingar och gäster i världen. I föregående kapitel läser vi under rubriken ”Ni ska vara heliga”:

-Spänn därför bältet om livet och var vakna och sätt ert hopp helt och fullt till den nåd som skall komma er till del, när Jesus Kristus uppenbaras. Som lydnadens barn skall ni inte styras av de begär som ni tidigare levde i när ni ännu var okunniga. Nej, liksom han som har kallat er är helig, skall ni föra ett alltigenom helgat liv. Det står skrivet: Ni skall vara heliga, ty jag är helig. Om ni ropar ”Fader” till honom, som opartiskt dömer var och en efter hans gärning, så vandra här i gudsfruktan under er tid som främlingar. Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder, utan med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och lyte. Han var utsedd redan före världens skapelse men har i dessa sista tider uppenbarats för er skull, ni som genom honom tror på Gud, som uppväckte honom från de döda och gav honom härlighet, så att er tro och ert hopp står till Gud. (1 Petr 1:13-21)

Vi måste ha vår identitet, vår början och vårt ursprung i vad Jesus gjort för oss. Han har köpt oss med sitt eget dyra blod, och vi tillhör honom. På grund av detta tillhör vi ett nytt folk, och vi vandrar här som främlingar, i gudsfruktan. Det handlar om att likbildas med Jesus. Detta innebär naturligtvis att vi avskiljer oss mer och mer från världens sätt att leva och vandra.

I Daniels bok ser vi vilka konsekvenser det får att hålla sig till Gud. Bibeln säger hur vi ska förhålla oss till överheten och till de världsliga rikena. Daniel blev använd i Babel. Han blev till välsignelse för det rike där han var. I Romarbrevets trettonde kapitel står att man ska underordna sig överheten, för den är satt som tjänare och har svärdet som Guds tjänare att döma de onda för deras gärningar. Det här är ganska enkelt att förstå. Buden säger: Du ska inte stjäla och du ska inte döda. Dessa bud är i enlighet med de flesta rikens lagar. Det innebär fängelse och straff för den som begår sådana brott. På det viset är överheten god. Den påverkar människor att inte göra onda handlingar. Överheten är satt att vara Guds tjänare, men den har alltid en tendens att göra sig själv till Gud. Den vill placera sig i Guds ställe. Vi ser många gånger i historien att detta har skett, det ser vi också idag. Efter det att anden blivit utgjuten, fick apostlarna utstå förföljelse. De predikade ordet, men den tidens överhet, den som de egentligen skulle underordna sig, förbjöd dem att vidare tala i Guds namn. Då trädde Petrus och Johannes upp och sa:

-Döm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud? Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört. (Apg 4:19-20)

Här kom överheten i konflikt med vad Gud hade sagt att lärjungarna skulle undervisa och tala i Jesu namn. Det finns flera exempel på detta också i Daniels bok. I tredje kapitlet lät kung Nebukadnessar göra en staty av guld. Alla måste falla ner och tillbe den här bildstoden. Men så läser vi om Sadrak, Mesak och Abed Nego, som vägrade lyda kungens befallning. Kungen blev vred, och förde fram dem för att kasta dem i den brinnande ugnen. Så länge det handlar om att inte stjäla, att inte mörda – ja, att överhetens lag är i överensstämmelse med Guds vilja, då ska vi underordna oss. Men så fort överhetens tankar, lagar och förordningar går emot Guds vilja, så står Guds vilja högre. Vi kan inte acceptera, vi kan inte ta emot direktiv som går emot Guds vilja. Dessa män stod fasta i sin tro, och var villiga att gå i döden för sin tro. Vi ser hur underbart Herren griper in, och förstår att Nebukadnessars makt var begränsad, därför att det fanns en som stod över alla mänskliga maktkonstellationer. Gud räddade Sadrak, Mesak och Abed-Nego.

En annan intressant historia handlar om den dröm kung Nebudkadnessar själv berättar om i Daniels fjärde kapitel. Nebudkadnessar hade en dröm om ett stort och väldigt träd. Det var högt, räckte upp till himlen. Lövverket var vackert och det bar frukt. Men så kom en helig väktare ned från himlen och med hög röst ropade han: hugg ned trädet, hugg av grenarna. Det blev bara en stubbe kvar i jorden. Det här handlade om kungen själv. Han fick en varning från Gud, så att han skulle ödmjuka sig och inte förhäva sig mot himlens Gud. Det står om att Daniel uttydde drömmen för kung Nebudkadnessar: du ska bli som ett djur, äta gräs som en oxe och fuktas av himlens dagg. Det skulle ske för att kungen förhävde sig, och inte ödmjukade sig under Gud. Men så sa Daniel till kungen: ”Därför, o konung, låt mitt råd behaga dig: Gör dig fri från dina synder genom att göra gott och från dina missgärningar genom att vara barmhärtig mot de fattiga, om din framgång skall bestå.” (Dan 4:26)

Daniel såg en möjlighet för kungen att ta varning av synen och ödmjuka sig. Men det står vidare:

-Tolv månader senare, när kungen en gång gick omkring på taket av det kungliga palatset i Babel, tog han till orda och sade: ”Se, detta är det stora Babel som jag har byggt upp till ett kungavälde genom min krafts styrka, min härlighet till ära!” Medan ordet ännu var i kungens mun kom en röst från himlen: ”Till dig, kung Nebukadnessar, skall det sägas: Ditt rike har tagits ifrån dig. Du skall stötas ut från människorna och tvingas bo bland markens djur och äta gräs som en oxe. Så skall sju tider gå fram över dig, till dess att du har insett att den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill.” I samma ögonblick gick det ordet i uppfyllelse på Nebukadnessar. Han stöttes ut från människorna och måste äta gräs som en oxe. Himlens dagg fuktade hans kropp till dess att hans hår växte och blev som örnfjädrar och till dess att hans naglar blev som fågelklor. Men när den tiden hade gått lyfte jag, Nebukadnessar, upp mina ögon till himlen och fick tillbaka mitt förstånd. Då lovade jag den Högste, jag prisade och ärade honom som lever i evighet. Hans välde är ett evigt välde, hans rike varar från släkte till släkte. Alla som bor på jorden räknas för intet, han gör vad han vill med himlens här och med dem som bor på jorden. Ingen kan stå emot hans hand eller säga till honom: ”Vad är det du gör?” (Dan 4:26-32)

Nebukadnessar fick uppleva den djupaste förnedring för att han förhävde sig och gjorde sig själv till Gud och sa: det här har jag byggt genom min krafts styrka, min härlighet till ära!

Om vi då jämför med det rike där vi nu lever – kan vi säga att vårt samhälle är Guds tjänare? Är det inte så att vi vet och upplever varje dag, hur Guds ord förtrampas, hur Gud förnekas och hur man förhäver sig över hans ord? Jag tror att vi kan dra en parallell här. Vårt lands styresmän har övergått från att vara en tjänare till att förhäva sig och göra sig själva till Gud. Samtidigt förstår vi av denna text och de exempel vi läser i Bibeln, att ett rike kan inte handla så utan att få uppleva konsekvenserna av det. Människan är människa, den makt vi kan ha i världen är temporär, och det är bara så länge Gud tillåter. Den som har den slutgiltiga kontrollen är himmelens Gud, han som har all makt i sina händer, han som är konungarnas konung och herrarnas Herre. Därför är det så viktigt för oss att veta vilket rike vi tillhör; att vi inte blir en del av ett rike som är i uppror mot himmelens Gud.

När Nebudkadnessars tid var förbi, blev Belsassar kung.

-Kung Belsassar ordnade en stor festmåltid för sina tusen stormän och drack vin med dem. När Belsassar var påverkad av vinet, befallde man att man skulle bära in de kärl av guld och silver som hans far Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem. Ur dem skulle sedan kungen och hans stormän, hans gemåler och bihustrur dricka. Då bar man fram guldkärlen som hade tagits ur templet i Jerusalem, och kungen och hans stormän, hans gemåler och bihustrur drack vin ur dem. Medan de drack prisade de sina gudar av guld och silver, av koppar, järn, trä och sten. I samma stund visade sig fingrar som av en människohand, som skrev på den vitkalkade väggen mitt emot den stora ljusstaken i kungens palats, och kungen såg handen som skrev. Då blev kungen blek och fylldes av oroliga tankar, så att han blev alldeles knäsvag och benen vek sig. Och kungen ropade med hög röst och befallde att man skulle hämta besvärjarna, kaldeerna och stjärntydarna. Kungen sade då till de vise i Babel: ”Den som kan läsa denna skrift och ge mig dess uttydning skall bli klädd i purpur, och guldkedjan skall hängas om hans hals, och han skall i makt vara den tredje i riket.” Då kom kungens alla vise in, men de kunde varken läsa skriften eller tyda den för kungen. Kung Belsassar blev då ännu mer förskräckt. Färgen vek bort från hans ansikte och hans stormän var bestörta. Men när kungens mor fick höra vad kungen och hans stormän hade sagt, begav hon sig till salen för festmåltiden. Där tog hon till orda och sade: ”Må konungen leva för evigt! Låt inte dina tankar förskräcka dig och låt inte färgen vika bort från ditt ansikte. I ditt rike finns en man, i vilken heliga gudars ande är. I din fars tid visade han sig ha insikt och förstånd och vishet likt gudars vishet. Din far, kung Nebukadnessar, satte honom främst bland spåmännen, besvärjarna, kaldeerna och stjärntydarna. Detta gjorde din far, kungen, eftersom Daniel, som kungen gav namnet Beltesassar, hade en enastående ande, klokhet, förstånd och skicklighet att uttyda drömmar och lösa gåtor och reda ut invecklade ting. Sänd därför efter Daniel. Han kommer att ge uttydningen.” När Daniel hade förts till kungen sade denne: ”Du är ju Daniel, en av de judiska fångar som min far, kungen, förde hit från Juda. Jag har hört sägas om dig att gudars ande är i dig och att du har visat dig ha insikt och förstånd och utomordentlig vishet. Nu är det så att de vise och besvärjarna har förts hit till mig för att läsa denna skrift och tyda den för mig, men de kan inte tyda den. Men om dig har jag hört att du kan ge uttydningar och reda ut invecklade ting. Om du kan läsa skriften och säga mig vad den betyder skall du bli klädd i purpur, och guldkedjan skall hängas om din hals och du skall i makt vara den tredje i mitt rike.” Då sade Daniel till kungen: ”Behåll dina gåvor och ge dina belöningar åt någon annan. Jag skall ändå läsa skriften för konungen och ge uttydningen (Dan 5:1-18)

Kungen hade handlat på ett sådant sätt att Daniel inte ens ville ha hans belöningar. Han tyckte att kungen fick behålla gåvorna. Här ser vi hur kungen drar ner i smutsen, i avgudadyrkan det som är heligt. Är det inte detta vi också får vara med om idag. Kraven kommer. De kristna tvingas vara med och välsigna synden i dess mest perversa yttringar. Det är fruktansvärt.

När Belsassar var påverkad av vinet befallde han att de heliga kärlen skulle bäras in. Många ursäktar vad de gjort med att de varit påverkade, onyktra och inte kunnat ta ansvar för sina handlingar. Jag var inte vid mina sinnens fulla bruk!

För Gud var det ingen skillnad. Det Belsassar gjort, var han ansvarig för. Vi kan inte skylla på att vi varit påverkade av det ena eller andra; och inte hade möjlighet att se klart. Vi har ett oerhört ansvar för vad vi tar in och låter oss påverkas av. Visst var det så att Belsassar hade inte fattat detta beslut om han inte varit berusad av vin, men han hade låtit sig berusas av vinet, och i sitt druckna tillstånd var det lättare för honom att fatta ett så fruktansvärt beslut. Vi behöver Guds Ord för att kunna se klart och vara nyktra i vår tid.

Det är många som inte vågar ta till sig Guds Ord som det är. Det är lättare att se mellan fingrarna om man inte har Guds ord, om man är berusad av tidens olika drycker.

Daniel uttydde skriften på väggen:

-Så lyder den skrift som är tecknad här: Mene mene tekel u-farsin. Detta är uttydningen av den: Mene betyder: Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort slut på det. Tekel betyder: Du är vägd på en våg och funnen vara för lätt. Peres betyder: Ditt rike är delatoch givet åt meder och perser.” Då befallde Belsassar att man skulle klä Daniel i purpur, att guldkedjan skulle hängas om hans hals och att han skulle utropas till den tredje i riket. Samma natt dödades Belsassar, kaldeernas kung. Och medern Darejaves tog emot riket när han var sextiotvå år. (Dan 5:25-31)

Profetian gick alltså direkt i uppfyllelse, och kungens rike fick ett brutalt slut och kungens liv ändades. Vad tror ni väntar vårt samhälle, som så markant och tydligt har vänt sig i uppror mot Gud och hans ord, som inte fruktar Gud, utan använder Guds namn i de mest fruktansvärda sammanhang? Vi kan läsa också om det i Babel, och slutligen titta litet på synen som Nebukadnessar hade i andra kapitlet, då han såg en staty som vi vet åskådliggör de olika världsrikena. Det handlar också om det sista världsriket, som är av järn och lera. Daniel uttydde:

-Att tårna på fötterna delvis var av järn och delvis av lera betyder att riket skall vara delvis starkt och delvis svagt. Att du såg järnet vara blandat med lerjord betyder att människor skall blanda sig med varandra genom giftermål men att de inte skall hålla samman, lika lite som järn kan förenas med lera. (Dan 2:42-43)

Är inte detta en direkt profetia om vår tid? Det har väl aldrig funnits någon tid där människor upprättar så många konstiga förbindelser, men ändå kan man inte hålla samman. Vart och vartannat äktenskap slutar med skilsmässa. Det måste bero på den människosyn som råder i samhället idag. Det här tror jag handlar om vår tid. Då vi läser om alla dessa riken, så kan vi i historien konstatera att de har passerat revy under historiens gång, och av dessa profetior förstår vi att vi lever i det sista riket:

-Men i de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt inte skall överlämnas till något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken, men själv skall det bestå för evigt. Du såg ju att en sten revs loss från berget, men inte genom människohänder, och att den krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet. Den store Guden har nu uppenbarat för konungen vad som skall ske i framtiden, och drömmen är sann och uttydningen tillförlitlig. (Dan 2:44-45)

Här ser vi vilken framtid som väntar de riken i världen som vänt sig i uppror mot Gud. Här läser vi också om att Guds rike kommer att bestå för evigt. I synen såg vi hur en liten sten revs loss från berget, men inte genom människohänder, och det är vad Guds rike kan liknas vid. I Nebukadnessars perspektiv så var hans rike ett guldrike, men Guds rike var en liten grå sten, men som ändå krossade alltsammans och kommer att bestå för evigt. Frågan är vilket rike vi tillhör. Daniel såg detta rike själv i en annan syn och där såg han inte Nebukadnessars rike som ett guldrike, utan han fick se rikena i dess rätta karaktär . Han såg de olika vilddjuren. Dessa riken liknade vilddjur. Jag vill avsluta med att läsa om Guds rike. Vi läser om den Gamle, vars kläder var snövita och hår som ren ull. Hans tron var av eldslågor. Böcker öppnades, och han dömde:

-I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar, och han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. 14 Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte skall ta slut, och hans rike skall inte förstöras. (Dan 7:13-14)

Är du medborgare i Guds rike, då väntar en framtid underbar i gemenskap med himmelens Gud. Är vi medborgare bara i det rike som vänt sig till uppror mot Gud, då väntar en fruktansvärd framtid.

Tack Jesus Kristus att du hjälper oss vara nyktra i den tid vi lever i. Tack för frälsning, tack att vi får söka vår identitet hos dig, i ditt frälsningsverk. Amen.

 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar