Bibeln och det stora folkmordet

Analys av Jan Egil Hafsahl

Kanske du tycker formuleringen av det ämne jag ska tala om inte är den bästa. Kanske du också tycker att infallsvinkeln kunde ha gjorts annorlunda och bättre. Men kärnan i det jag vill komma fram till är mycket allvarlig och har något att säga oss alla.

Ämnet är alltså: Livets rätt eller rätten till liv. Jag har valt en underrubrik. Vi kan tala om Bibeln och det stora folkmordet.

Ordet folkmord fick åter aktualitet när man i den amerikanska senaten för några veckor sedan talade om att Turkiets handlingar under det första världskriget, åren 1915-1916 gentemot det armeniska folket var folkmord. Det här uttalandet har skapat ett skärpt och spänt förhållande mellan de två länderna.

Själva uttrycket folkmord introducerades av en polsk jude vid namn Rafael Lemkin under andra världskriget. Han var jurist och advokat. Folkmord, eller genosid, som de lärda säger, har sin rot i det grekiska ordet genos, som betyder folk, familj eller stam. Därtill ett latinskt verb siden, som betyder dräpa eller döda. Enkelt sagt förklarade Lemke folkmord vara dråp av människor på grund av vad de var och inte på grund av vad de gjort. Det är en mycket viktig distinktion. Människor som enbart genom födelse tillhörde en etnisk minoritet, en trosriktning eller kön. Det handlade alltså inte om vad man gjort, utan vad man var. Det är mycket viktigt.

Lemkins tanke hade sin upprinnelse i den omdiskuterade Armenien-massakern; och i hans egen samtids holocaust.

Lemkin ville få igenom en internationell lag, som skulle avslöja, döma, och framför allt förhindra systematiska övergrepp på mänskligheten på grund av vad människor var och inte vad de gjort. 1948 fick Lemkin genomslag för den här tanken och den gick in som en del av folkrätten i FN. Det här är bakgrunden till att exempelvis Slobodan Milochovich blev ställd inför den internationella krigsförbrytardomstolen för vad han gjort i f.d. Jugoslavien. Milochovich dog innan det hann fällas någon dom i fallet. I augusti 2006 blev Iraks fd president Saddam Hussein och flera av hans medarbetare ställda inför rätta i Bagdad, åtalade för folkmord mot det kurdiska folket i nord. Hussein blev förklarad skyldig och hängd. Vår tids tolkning av ordet folkmord har gått i en bestämd riktning, nämligen etnisk utrensning. Men Lemkins referensram var i utgångspunkten mycket större. Det handlar om övergrepp mot mänskligheten, utförda mot människor på grund av vad de var, och inte på grund av vad de gjort.

Dråp på större eller mindre delar av befolkningen är inte något nytt i historien. Vi läser om athenarnas massaker på befolkningen i Melos under antiken, år 416 f Kr. Och romarnas framfart mot befolkningen i Kartago, under det tredje puniska kriget, år 146 f Kr. Några århundraden senare, kan vi tala om utrotningen av indianerna i Latinamerika på 1500-talet. Vi flyttar norrut och nämner övergreppen mot indianerna i Nordamerika på 1800-talet. Det här är naturligtvis ingen fullständig förteckning, bara exempel.

Låt oss gå till tjugonde århundradet. Vi kan ur skräcklistan nämna nedslaktningen av armenierna i Turkiet 1915-1916, då mer än sextio procent av det armeniska folket blev utrotat. Vi kan också tala om Sovjetunionens politiska utrotningar i Ukraina, åren 1932-1933. Därefter holocaust, då sex miljoner judar av ideologiska, antisemitiska skäl blev dräpta. Sextio procent av judarna blev dödade åren 1933-1945. Vi kan vidare fortsätta tala om den planerade utrotningen av zigenarna i de tysk-ockuperade områdena under samma tid. Vi kan tala om den indonesiska militärdiktaturens övergrepp mot befolkningen i Östtimor 1975 och om Pol Pot och de röda Kmerernas övergrepp mot folket i Kambodja åren 1976-1979, där två miljoner människor av sex miljoner blev dräpta. Vi kan tala om de etniska utrensningarna under inbördeskriget i Bosnien 1992-1994, samt huturegeringens nedslaktning av tutsier i Rwanda 1994, där 75% av alla tutsier blev eliminerade. Och så kan vi gå in i vår tid, där striden i Darfur fortfarande pågår.

För att göra denna lista lite mera komplett, måste vi utöka den med Sovjetunionens härjningar under Stalin, där 43 miljoner politiskt obekväma människor togs av daga. I Nationalistkina, kan vi nämna Chan Kai Chek, som lät döda över tio miljoner människor av samma skäl. Nazitysklands tjugo miljoner icke-judiska offer, var också en del i folkmorden. I det mera moderna Kina, under Mao, möter vi den ofantliga siffran trettiosju miljoner människor, som har bragts om livet. Med en total genomgång av folkmord under 1900-talet, så är omkring 130 miljoner människor offer för folkmord.

Förståelsen för uttrycket folkmord möter vi i en bok som kom ut 1994. Den heter ”Death by government” och är skriven av J R Rummel. Han skärpte och utvecklade Lemkins begrepp, och förklarar folkmord främst som ”massdråp utförd av statlig myndighet”. Följaktligen säger han att massmord är massaker av vilken som helst grupp av människor.


Vi har gått igenom en lista med ett ofantligt antal offer under tjugonde århundradet: 130 miljoner människor dödade i folkmord. Likväl är det bara en bakgrund till det stora folkmordet. Då talar jag om dödslistor som inte kommer fram i någon folkmordsstatistik. Ett folkmord som är så oerhört, att vår hjärna knappt kan greppa om det. Ett folkmord som handlar om MINST - i alla siffror jag gått igenom, har jag valt det minsta möjliga antalet - minst 46 miljoner offer varje år. Fyrtiosex miljoner, som världssamhället knappt talar om. Som inte skapar några FN-resolutioner. Som inte skapar några former av EU-bojkotter. 46 miljoner årliga offer, som med två ord avfärdas som abortus provocatus - framprovocerad abort.

Det talas i världen idag om cirka fyrtiosex miljoner. Amnesty opererar med femtio miljoner. Siffror som är helt häpnadsväckande. 46 miljoner årligen. Eller, om du vill, 126.000 aborter varje dag i vår värld. De sk folkmorden, från Armenien till Darfur har tagit livet av ungefär 130 miljoner människor i loppet av etthundra år. Abort tar livet av lika många offer på tre år som folkmorden har gjort de senaste hundra åren.

De senaste hundra åren har abort tagit livet av lika många människor som det finns på planeten jorden idag. Det handlar om miljarder. Det kommer inte in i statistik över folkmord och utlöser inga resolutioner som fördömer handlingen, där man säger att man bojkottar varje land som utför sådana dråp med statligt godkännande.


Bakomliggande orsak till att jag ville ta upp frågan om abort, är en nyligen stadfäst rättsuppgörelse som ägde rum i domstolen för mänskliga rättigheter i Strassbourg. En polsk kvinna, med dålig syn, ansökte om abort när hon var gravid med tredje barnet. Hon angav som motiv att hon fruktade att hennes syn skulle försämras. Både hennes gynekolog, och de statliga specialisterna i Polen menade att riskerna inte var så stora att de kvalificerade för det skäl till abort som de polska myndigheterna har öppnat för. Då fick kvinnan god hjälp av ett sk internationellt center för mänskliga rättigheter, med sitt säte i London. Flera specialister blev anlitade av detta sällskap, för att stödja kvinnan i hennes fruktan för sin syn. Flera internationella organisationer hjälpte kvinnan att sakföra den Polska staten. Hon förlorade. Då kom mera pengar upp på bordet, och saken framlades för domstolen i Strassbourg. Under tiden födde kvinnan sitt tredje välskapta barn, och hon kan fortfarande se. Polen förlorade i Strassbourg, som dömde Polska staten att betala modern ersättning, motsvarande ungefär 250.000 Skr. Polen överklagade saken i juni detta år, och i dessa dagar har domstolen för mänskliga rättigheter förkastat protesten, och domen vinner laga kraft.

Nu får den polska kvinnan betalt för att hon inte har tagit livet av sitt barn. Ett barn som nu ska börja skolan. Det är domstolen för mänskliga rättigheter som tillerkänt kvinnan detta betydande belopp. Alltså har en mor fått betalt för att hon inte har tagit livet av barnet som mår bra, och mamman har kvar sin syn.


Vår bibel, Guds ord, är kristallklar och analytiskt suverän när den beskriver ändetidens mänsklighet. I domsordet över Babel, blottlägger den en kuslig beskrivning av ett degenererat samhälle. Beskrivningen är så här:

-Deras späda barn krossas inför deras ögon, deras hus plundras, och deras kvinnor skändas. - - - med frukten i moderlivet hava de intet förbarmande, och barnen skona de icke. (Jes 13:16 och 18)


I den norska bibeln låter samma verser:

-deres små barn skall knuses for deres øyne, deres hus skall plyndres, dess kvinner skall skjendes...

och så kommer det:

-...over fostret i mors liv forbarmer de seg ikke. Med barn har deres øyne intet medynk.

Detta är det stora folkmordet. 46 miljoner människor varje år, etthundratjugosex tusen liv varje dag.

Av dessa 46 miljoner aborter, blir ca en procent utförd pga övergrepp. C:a sex procent pga hälsoproblem. 93 % av sociala skäl, det vill säga oönskade havandeskap, eller abort på grund av skador på fostret. Vi ser att övergrepp eller hälsoproblem utgör inte majoriteten av orsakssammanhangen av utförda aborter. Vi är inne i ett sorteringssamhälle. Några är önskade, andra är oönskade. Några har livets rätt, andra har det inte. Några bedömer vi har möjlighet för ett gott och fullvärdigt liv, medan andra bedöms motsatt, och avlägsnas med ett kirurgiskt ingrepp. Idag är det endast fyra länder i världen som har totalförbud mot abort. Det är Chile, El Salvador, Malta och Vatikanstaten. Alla övriga länder har en lagstiftning som öppnar för abort. Endast orsakssammanhanget och havandeskapets tidsutveckling divergerar.

Sverige fick sin abortlagstiftning den 12 juni 1974. De svenska dödslistorna ser ut så här:

1960: 2792 registrerade aborter

1970: 16.100 registrerade aborter

1974 blev abortlagen en verklighet, och siffran steg till 30.636 verkställda aborter

1995: 31.441 utförda aborter

2005: 34.978 utförda aborter.

Vilket talar om att från 1970 till 2005 är det över en miljon verkställda aborter i folkhemmet Sverige.

Om vi går litet längre utifrån siffran vi har från 2005, så ser vi att mer än en fjärdedel graviditeter ändar i abort. Vart fjärde foster man känner till, slutar på samhällets skrothög. I Frankrike föds ungefär 800.000 barn varje år, medan man har registrerat mer än en miljon aborter. Det blir alltså fler aborter än det föds barn.

Som kristna, som församling har vi en annan värdegrund än statliga regleringar och tvivelaktiga domslut. Guds ord är sanning. Det är för alltid höjt över mänskliga förordningar. Redan i det gamla Israel blev fostrets fulla människovärde erkänt. Det gamla förbundets dödsstraff gällde också för dem som var orsak till att ett foster dog. Så här heter det i Israels gamla lag:

-Om män träta med varandra, och någon av dem stöter till en havande kvinna, så att hon föder fram sitt foster, men eljest ingen olycka sker, så böte han vad kvinnans man ålägger honom och betale efter skiljedomares prövning. Men om olycka sker, skall liv givas för liv (2 Mos 21:22-23)

Så såg alltså gamla Israel på fostrets värde. Om ett foster togs av daga, skulle liv givas för liv.

I Psalm 139 läser vi:

-Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv. Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl. Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit. (Ps 139:13-16)

Bibeln lär att allt liv har sin orsak i Guds skaparvilja, och därför är det okränkbart. När Job klagar sin nöd, så liknar han sig själv vid ett nedgrävt foster; ett barn som aldrig fick se ljuset. David liknar den katastrof som kommer över den som inte vill gå Guds väg vid den kvinnas foster som ej fick skåda solen. Vilken katastrof! Ett foster som aldrig fick se solen. Ett barn som aldrig fick se livet. Vilken katastrof, vilken olycka! Starkare kan knappast människovärdet framhävas, än det bibeln gör. Bibelns människosyn och de moderna abortagitatorernas, låter sig definitivt inte förenas.

I 2 Kon 23:10 och Jer 23:31 möter vi en dyster verklighetsbild. Det var föräldrar som lät sina småbarn brännas till avguden Moloks ära, för att han i sin tur skulle ge dem lycka och välstånd. Att bliva bränd är i sig självt inte ett mera inhumant öde än att bli utsugen eller bortskrapad ur livmodern. Parallellen mellan Molokstillbedjan då och fosterdråpen nu är inte svårt att se. Bortsett från att i ena situationen sker offrandet utanför och vid andra tillfället inuti modern. Djupast sett är målet för båda offersituationerna ett och detsamma. Rätten att dräpa när det verkar fördelaktigt för livslyckan.


Bibeln säger: Ve dig, Babylon, ty över fostret i moderns liv, över barnen är det inget förbarmande. Fyrtiosex miljoner varje år, och mörkertalen är, som vi förstår, enorma. Över fostret i mors liv hava de intet förbarmande.

Abort är inte statistik. Det är något långt mer. Herren säger till profeten Jeremia:

-Förrän jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och förrän du utgick ur modersskötet, helgade jag dig; jag satte dig till en profet för folken. (Jer 1:5)

Abort är människosläktets uppror mot skaparen, mot hans skapelse och mot hans planer. Församlingen måste i detta fall tala med profetisk stränghet. Den profetiska strängheten i en församling är väsensskild ifrån den fariseistiska, därigenom att vi ställer oss medskyldiga, och förkunnar nåd och förlåtelse mot dem som ångrar sig. När jag säger medskyldiga, menar jag inte att vi ställt oss lojala med själva aborten. Men detta att vi inte kunnat hejda eller tämja vår tids köp- och slängmentalitet, och den välfärdskarusell som är det moderna samhällets påfösare på sin väg in i dödens käftar.

Det finns en ha- och en kravmentalitet som är verksam långt in i de kristnas led. Och en Mammongud som ständigt rekryterar nya tillbedjare. Den enda vägen ut ur eländet heter omvändelse. Församlingens uppgift är tvåfaldig. För det första måste du och jag vara förkunnande i vårt framträdande. Vi måste våga säga att abort är ett brott mot Guds lag: Du ska inte taga liv. Men samtidigt måste vår förkunnelse vara alternativskapande. Vad menar jag? Det handlar inte om att bara tala om abort, men öppna våra hjärtan och hem för dessa som handlar i överensstämmelse med förkunnelsen. Jag är så trött på en hel kristenhet som sätter tummen ner och säger fy för abort, men inte är redo att öppna hemmet eller församlingen för dem som har hamnat i en sådan situation att man behöver församlingens faderliga stränghet och moderliga kärlek.

Detta är vårt ansvar. Det handlar om beredvillighet. En blivande mamma eller en ung och osäker familj som inte ser någon annan utväg än abort, får inte mötas av fariséens fördömande, utan med den kristna församlingens utgivande kärlek, där oönskade barn kan bli välkomnade in i gemenskapen. Och det med tacksägelse. Måtte Herren hjälpa oss, att vi inte blir fariséer i vår nitälskan för sanningen, men blir den öppnade famnen i ett alternativ.

Det finns ett alternativ, det finns ett hem, det finns syskon, det finns fäder och mödrar som är redo att taga det ansvar som man själv inte tycktes kunna bära. Man säger i solidaritetens och i Jesu namn: jag ställer upp vid din sida. Herre, hjälp oss så att vi inte utvecklas till en fariseisk grupp, men till den öppna kärleken. Synd är fortfarande synd, men det finns en nåd, Gud vare lov, det finns en öppen kärlek som kan säga välkommen in i de heligas gemenskap. Där man har chansen på grund av Jesu försoningsdöd och på grund av den kärlek som råder mellan syskonen kan få en ny start. Välkommen in i de heligas samfund.

Syskon, vi får inte tiga! Abort är världens största folkmord. Det sker varje dag. Som Russel sa: ett av staten, av överheten erkänt folkmord. Vi behöver resa oss upp i en oerhörd protest. Vi vill se ett annat liv, en annan gemenskap där inte döden får härja, utan där livet står i fokus. Det är den församlingsgemenskapen Gud efterlyser. Livets alternativ är Guds församling, den öppna famnen, de heligas gemenskap.


Folkmordet på judar under 2:a världskriget: 6.000.000 döda.
Folkmordet under Pol Pot: 2.000.000 döda
Folkmordet under Stalin: 43.000.000 döda.
Folkmordet i Rwanda 1994: 800.000 döda.
Folkmordet under Idi Amin: 300.000 - 500.000 döda.
Folkmordet abort: 46.000.000 döda per år
 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar