- Jag fann min verkliga identitet i Kristus

Stina Fridolfsson intervjuar Mekki Drihem

Åse och Stig Andreasson, som under ett halvt sekel varit verksamma som missionärer i Frankrike, har under dessa år fått vara med och bygga upp flera församlingar där. De reser då och då på besök till dessa församlingar. Från Albi i söder, Vesoul femtio mil längre norrut, och ytterligare några platser för att så avsluta i en församling i Belgien, där de på senare år varit medhjälpare i en församling, i förkunnelse och själavård.

För några år sedan fick jag förmånen att följa med Stig och Åse på en resa då de besökte församlingar de grundat. I samband med det fick jag berätta om missionsarbetet i Dominikanska Republiken. Det medförde att Maranataförsamlingens mission i Dominikanska Republiken sedan dess har förebedjare och offrare i Frankrike och Belgien.

För tredje gången blev jag i början av juni inbjuden att följa med Åse och Stig på besök hos syskonen i Frankrike och Belgien. Det var en på många sätt berikande resa, vi sammanträffade med troshjältar i olika sammanhang, och med Stig och Åse som tålmodiga tolkar, kunde jag samtala med dem.

Bland andra jag träffade, var Mekki Drihem, ny föreståndare i en baptistisk församling i Vesoul. Stig var angelägen om att presentera honom för mig, eftersom denne pastor faktiskt varit muslim, som inte bara blivit omvänd, men nu var församlingsföreståndare i en av de församlingar Stig Andreasson grundat!

Vi hälsade på hemma hos honom i hemmet en vacker sommardag, och sittande ute i trädgården, fick jag för Midnattsropets räkning en liten intervju med honom. Stig tolkade och Åse fotograferade.


Mekki föddes i Algeriet 1961 som första barnet av elva barn i en muslimsk familj. Hans far var murare, familjen var av medelklass Algeriet, som varit fransk besittning, men blev fritt 1962. Fadern åkte då till Frankrike för att söka arbete. Det gick bra, och han kunde sedan ombesörja att hela familjen kunde komma till Frankrike. Då var Mekki sex år. Hans familj var inte fanatiskt praktiserande muslimer, men de höll ramadanfastan. Pappan har också två gånger rest på pilgrimsfärd till Mekka. Mekki hade religiös längtan, han ville bli en god muslim.som praktiserade sin tro. Fadern undervisade honom om det väsentliga: att man ska frukta Gud och att det finns paradis och helvete. Genom att göra gott undflyr man helvetet och kommer till paradiset. Det var Mekkis önskan att verkligen bli en äkta muslim, men det blev inte så mycket mer än en önskan.

Efter grundskoleutbildningen, så fick Mekki börja på en yrkeskola för en mekanisk utbildning. Det här var en katolsk skola och en gång i veckan var det också en timmes katekesundervisning. Den handhades av en präst som genom att besöka en protestantisk församling blivit påverkad av evangeliska tankegångar. Han talade mycket om Jesus som person. Mekki hade inga planer på att byta religion, men då han fick höra att man blir bönhörd om man ber till Jesus, gjorde det djupt intryck. Mekki ville gärna bli bönhörd. Den katolske prästen talade om för honom vilka olika sammankomster han kunde gå till för att få reda på mera om bön i Jesu namn.

Prästen gick ibland förbi det hus där Mekki bodde med sina föräldrar. Ynglingen hoppades att prästen skulle inbjuda honom att följa med till någon evangelisk sammankomst. Nu gjorde inte prästen det, däremot bjöd han honom med till en kristen familj som han kände. När Mekki lärt känna dem, så fick han av dem höra ytterligare något nytt. De berättade för honom vad synd var. Nog hade han hört talas om synd, men inte på det sättet. Syndabegreppet blev fördjupat för Mekki. Han upplevde hur den helige Ande använde undervisningen till att upplysa honom.

-Då började jag förstå evangelium, varför Jesus kom hit till världen och dog för våra synder.

Mekki köpte i hemlighet en bibel. Det blev ett svårt dilemma för honom. Han förstod att om han tog till sig bibelns budskap, så skulle han bli frälst för evigheten, men få repressalier ifrån familjen. Men om han inte tog emot frälsningen, så skulle det kosta honom det eviga livet.

En dag kom hans åttaårige lillebror in till honom där han satt med bibeln. Han klagade över huvudvärk och halsont. Och Mekki berättar med stor rörelse:

-Jag hade läst om att man kunde lägga händerna på de sjuka, och så lade jag händerna på min bror och bad i Jesu namn att det onda skulle gå över. När jag bett, sa min bror att nu hade han inte längre ont i huvudet och halsen! Det där var ett oerhört vittnesbörd för mig. Men så sa jag till min förvånade bror: Nu ser du att Jesus hör bön, du kan också bedja, bed att Jesus uppenbarar sig för dig! Min bror gick sin väg, men efter en stund kom han tillbaka och sa: Jag har sett Jesus i en syn!

Den här händelsen var en mycket värdefull upplevelse för Mekki. Han fick påtagligt bevis för att Bibeln verkligen var Guds Ord, och fick så kraft till att ta de konflikter som han därefter kastades in i. Han var då sexton år.

En dag upptäckte modern att han hade en bibel.

-Jag var ju inte precis någon läsare annars; höll mig mest till tecknade serier i tidningarna. När mamma såg att jag hade en tjock bok utan bilder, undrade hon förstås. Det var också en annan sak hon märkt. Jag brukade ha dispyter med mamma; tyckte om att reta henne så att hon blev arg. Sedan jag nu lämnat mig åt Gud, slutade jag att reta henne, och hon undrade varför jag var så förändrad. Hon hade sett att jag gick ut tillsammans med prästen som hade ett kors på jackan. När nu mina föräldrar förstod vad som höll på att ske, tog de ifrån mig bibeln, och min far gav mig stryk med livremmen. Men jag lämnade inte Herren för att jag fått stryk. Mina föräldrar trodde att jag led av tillfällig sinnesförvirring, och att mitt nya agerande inte var så allvarligt.

-Det var svårt vistas hemma då jag blev både fysiskt och psykiskt misshandlad. Föräldrarna gjorde allt för att jag skulle komma bort från mina religiösa griller. Jag gick ut hemifrån, var borta flera timmar. Förr hade jag alltid kommit hem för att titta på TV, nu gick jag till bönemöten i den baptistiska församlingen där också den katolske prästen brukade gå.

Föräldrarna trodde att Mekki började bli tokig. Fadern förhörde honom om vart han gick, och så småningom medgav han att han gick till den evangeliska församlingen. Fadern lovade köpa honom en ny bil, om han slutade gå dit. Men Mekki slog ifrån sig.

-Jag sa till pappa att det inte intresserade mig att få en bil. Herren tar hand om mig och ger mig en bil om han vill.

Fadern lyckades alltså inte övertala honom. Han försökte sedan med andra metoder. Slog honom, spottade på honom. Sa att jag inte fick överge islam.

-Det här hände ju perioden innan jag blev myndig, men även efteråt.

Mekki förbjöds att tala med sina syskon, ingen talade med honom hemma, han blev totalt isolerad. Det var verkligen en psykisk och moralisk förföljelse.

-Mina föräldrar betraktade mig som en hund, och ansåg mig vara farlig för mina syskon.

Eftersom Mekki var äldst i syskonskaran, var det ett svårt slag för föräldrarna att han lämnade den religion de menade var självklar för en arab. Mekki förstod hur föräldrarna kände det, och blev inte bitter av den hårda behandlingen, han bad för dem. Brodern som han fått bedja för så att han blev helad, ville gärna lära känna Jesus mera. En dag när han bad tillsammans med sin bror i ett rum, så hörde modern det. Hon blev alldeles ifrån sig, och skrek att hon skulle berätta det för fadern när han kom hem.

-Då tänkte jag att nu måste jag sticka hemifrån, för annars hamnar jag antingen på sjukhus eller på kyrkogården!

Innan han rymde iväg, ville Mekki gå till pastorn i församlingen för att be om råd.

-Du är inte myndig än, vi ber nu till Gud att han beskyddar dig, så återvänder du hem, sa pastorn bestämt.

Och Mekki återvände med bävande steg. När fadern kom hem och fick höra vad som skett, blev han väldigt arg.

-Han drog mig i håret och slog mig. Han använde en stol att slå mig med. Ett av mina fingrar slogs då helt av, och hängde bara i skinnet.

Då blev fadern förskräckt, och såg till att Mekki kom till sjukhus, där han blev liggande en vecka medan man lappade ihop handen.

-Pappa ville egentligen inte skada mig, bara skrämma mig. Och under veckan jag låg på sjukhuset fick han tid att tänka, och blev sedan lugnare i sitt sätt mot mig.

Mekki fick också ta emot besök av pastorn på sjukhuset, och vittnade om Jesus, så att en som låg på samma sal blev frälst.


När Mekki var tjugo år, flyttade han hemifrån, och fortsatte sin utbildning som elektriker. Han var ofta ute och evangeliserade tillsammans med vännerna i församlingen där han även låtit döpa sig. Han träffade en troende schweizisk flicka, Gabrielle, och de gifte sig med varandra. Mekki hade fått klart för sig att det var viktigt att förkovra sig i Guds Ord, och tillsammans med sin fru åkte han till en bibelskola i Danmark, där de i drygt två års tid fick undervisning.

-Det blev en bra grund för de uppgifter jag sedan kommit in i. Församlingen vi tillhörde i Frankrike, bekostade utbildningen, säger Mekki.


Då de kom tillbaka från bibelskolan, frågade församlingens ledning om han kunde åka och hjälpa en liten grupp i en förort i Lille, där församlingen hade en utpost.

-När jag åkte till bibelskolan hade jag inte tänkt på något annat än att bli elektriker och jobba i församlingen på fritiden. Men den lilla gruppen i Lille behövde en ledare, och jag tog på mig ansvaret för en tid. Men det blev arton år!

Mekki ler och förklarar:

-Jag upplevde att det var Guds vilja. Jag flyttar ingenstans utan att Herren visar mig vart jag ska gå.


Jag passade på att ställa några frågor om hur Mekki ser på utvecklingen med araber och islam i Europa. Det väller nu in skaror av muslimer över hela Europa. Algeriet var ju en fransk koloni, därför har det varit ganska lätt för algerer att smälta in i Frankrike. Det har nog varit svårare för muslimer att anpassa sig till annorlunda kulturer, till exempel i de Nordiska länderna, tror Mekki. Det verkar som om det är svårare för muslimer att bli integrerade i Skandinavien.

-Om man ska jämföra och kristna, så är det påtagligt att muslimer inte alls är rädda eller generade för att tala om Gud. De talar med sina barn om Gud och lär dem respektera Gud – mycket mer än kristna gör.


Vi får ju ofta rapporter om hur fanatiska muslimer dödar kristna?

-Sådant sker ju bara i extrema kretsar. Det beror mycket på hur imamen är....

-Koranens lära är farlig. Muhammed var egentligen fredlig i början, men sedan blev det krig, och han fick en annan inställning. Muslimerna ska underlägga sig hela världen, och måste hitta metoder för att erövra rike efter rike. Man försöker få in personer på nyckelpositioner till att påverka den politiska utvecklingen. I de språkkurser som finns på arabiska, plockar man in ord från Koranen, eftersom där finns den bästa arabiskan. Muslimer gifter sig också med europeiska kvinnor av strategiska skäl. De räknar med att deras barn ska bli muslimer. Det verkar som om västerlänningarna inte förstår hur allvarligt det är.


Kan man säga att det du nu talat om är en form av jihad, än om det inte är med vapen i hand?

-Det här är en del av det heliga kriget. Det finns olika tolkningar av vad jihad, det heliga kriget, innebär. Många menar att det är just på detta sätt man ska erövra världen.


Vad kan du som kristen göra inför den hotande framryckningen av islam?

-Det finns ingenting annat än att presentera Jesus Kristus som vägen, sanningen och livet. Vår livsföring måste också stämma med vad vi förkunnar.


Mekki fortsätter med några synpunkter på kristenheten:

-Européer omvänder sig till islam, för de är trötta på den lössläppta moralen i den sk kristna världen. Ungdomar vill ha fasta levnadsregler. Man har urvattnat evangeliet i Europa, då man bara säger att Gud är kärlek och glömmer att Gud också är helig, och vi måste följa hans bud. Muslimer blir gripna om de ser kristna som verkligen lever ut evangelium. Vi som representerar kristna församlingar har ett stort ansvar. Om muslimerna inte ser att kristna är annorlunda än människor i allmänhet, vill de inte vända sig till kristendomen. Det är viktigt att församlingen utstrålar Kristus – det är vårt ansvar inför Gud.


Vad vill du sända för hälsning till Midnattsropets läsare i Sverige?

-De kristna måste vakna upp ur likgiltigheten, och förstå att den kristna tron egentligen hör till deras identitet. De måste ta sin tro på allvar. Jag som muslim upptäckte att jag fann min verkliga identitet i Jesus Kristus. Det evangelium vi förkunnar ger verkligen livet mening och innehåll. Det är en kraft som kan förvandla en människas personlighet. Jag vill säga som Paulus: jag blygs inte för evangelium, det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror.

Visa tron med gärningar, i handling. Måtte de kristna komma tillbaka till den sanna gudsfruktan. Min far lärde mig en form av gudsfruktan, men då jag lärde känna Jesus, blev den korrigerad att också innefatta Guds kärlek. Också många kristna behöver korrigeras till en sann gudsfruktan.

Vi upplever genom Guds Ande att Herrens ankomst är nära.

 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar