Låt dig inte blindvis bortföras

Undervisning av Arne Imsen

I 1 Kor 12 står i rubriken: Om Andens olika gåvor och deras rätta bruk.

-Nådegåvorna äro mångahanda, men Anden är en och densamme. Tjänsterna äro mångahanda, men Herren är en och densamme. Kraftverkningarna äro mångahanda, men Gud är en och densamme, han som verkar allt i alla. Men de gåvor i vilka Anden uppenbarar sig givas åt var och en så, att de kunna bliva till nytta.

-Så gives genom Anden åt den ene att tala visdomens ord, åt en annan att efter samme Ande tala kunskapens ord, åt en annan gives tro i samme Ande, åt en annan givas helbrägdagörelsens gåvor i samme ene Ande, åt en annan gives gåvan att utföra kraftgärningar, åt en annan att profetera, åt en annan att skilja mellan andar, åt en annan att tala tungomål på olika sätt, åt en annan att uttyda, när någon talar tungomål.

-Men allt detta verkar densamme ene Anden, i det han, alltefter sin vilja, tilldelar åt var och en någon särskild gåva. Ty likasom kroppen är en och likväl har många lemmar, och likasom kroppens alla lemmar, fastän de äro många, likväl utgöra en enda kropp, likaså är det med Kristus.

-Ty i en och samme Ande äro vi alla döpta till att utgöra en och samma kropp, vare sig vi äro judar eller greker, vare sig vi äro trälar eller fria; och alla hava vi fått en och samme Ande utgjuten över oss. (1 Kor 12:4-13)

Litet längre ner i kapitlet ser vi ju hur dessa Andens gåvor verkar också genom kroppens lemmar, och det heter från v 27:

-Men nu ären I Kristi kropp och hans lemmar, var och en i sin mån. Och Gud har i församlingen satt först och främst några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare några till att utföra kraftgärningar, ytterligare några till att hava helbrägdagörelsens gåvor, eller till att taga sig an de hjälplösa, eller till att vara styresmän, eller till att på olika sätt tala tungomål.

-Icke äro väl alla apostlar? Icke äro väl alla profeter? Icke äro väl alla lärare? Icke utföra väl alla kraftgärningar? Icke hava väl alla helbrägdagörelsens gåvor? Icke tala väl alla tungomål? Icke kunna väl alla uttyda?

-Men varen ivriga att undfå de nådegåvor som äro de största. Och nu vill jag ytterligare visa eder en väg, en övermåttan härlig väg. (1 Kor 12:27-31)


Här finns en mycket detaljerad undervisning om Andens verk med avseende på gåvor och nådegåvor. När Bibeln poängterar detta åter och åter är det naturligtvis mycket angeläget. Då måste man fråga sig: Kan inte detta fungera utan denna helt speciella, unika utrustning? Jag ställer frågan för att det ser faktiskt ut som om vi tror det. Vad har vi för förväntningar på en församling? Varenda människa representerar en värld av idéer, tankar, känslor, uppfattningar och erfarenheter. Vi har våra rötter varifrån vi hämtar näring för våra idéer och uppfattningar, vare sig de är profana eller religiösa.


I Johannes evangelium säger Jesus kategoriskt en sak som vi kan påminna oss i detta sammanhang.

-Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn. (Joh 1:12)

Det är alltså frågan om något som börjar vid en speciell tidpunkt och leder fram till en bestämd upplevelse. Vi läser vidare:

-Och de hava blivit födda, icke av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud. (Joh 1:13)

Observera detta! De har blivit födda, ej av någon mans vilja.

-I ären ju kallade till frihet, mina bröder; bruken dock icke friheten så, att köttet får något tillfälle. (Gal 5:13)

I detta bibelord möter vi oförenliga motsatser. Det ena är fråga om Ande, det andra är fråga om köttet:

-Fastmer mån I tjäna varandra genom kärleken. Ty hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, nämligen detta: ”Du skall älska din nästa såsom dig själv.” Men om I bitens inbördes och äten på varandra, så mån I se till, att I icke bliven uppätna av varandra. (Gal 5:14-15)

Det verkar nästan som om Paulus talar till kannibaler. Även på det andliga området finns den fruktansvärda verkligheten som visar sig nu och då - alldeles för ofta - att man har en fientlig attityd där man kan göra sig riktiga skrovmål och äta ifrån varandra glädjen, man kan äta ifrån varandra friden, tron, osv.

Kanske vi utan att förmå fatta innebörden av det vi gör, skadar andra, och framför allt skadar Guds verk. Denna mentalitet är inte alla gånger så lätt att spåra, för den skaffar sig alibi. Den förkläder sig. Därför blir den så svåråtkomlig. Den ser nästan ut att utgöra den utomordentliga kärleken bakom det man säger och gör, bakom handlingsmönster och beteenden. Det är förfärligt att vi kan vara så grymma. I Jesu namn, under sken av att vara fyllda av den helige Ande och att vi tjänar Gud.

Det är kanske ingen risk att vi vill ta ett eldvapen i vår hand och avliva någon vi tycker illa om. Men vi har andra vapen. Den lilla lemmen tungan har mördat många fler än all trotyl och allt stål i världen. Man kan avliva trossyskonen därigenom att man berövar dem deras andliga hälsa och frid. Ju mer ambitiös man är, dess större är riskerna att man begår just dessa olustiga och förfärliga handlingar.

Man bör faktiskt sitta ner och begrunda detta väldigt allvarliga förhållande att vi kan bli redskap för orättfärdigheten, verktyg för ondskan. Fastän vi bekänner oss vara kristna kan vi personifiera ondskan. Det kan faktiskt vara så att vi ställer oss i vägen för dem som vill gå Guds väg, med den välmenta avsikten att vi vill beskydda eller försvara dem och hindra dem från att lida någon skada.


Det står i 1 Kor 12 att Gud har ett högt mål med församlingsgemenskapen. Om det inte finns en strävan att uppnå detta mål, så löper vi risk att istället förverkliga alla dess motsatser. Blir vi inte uppfyllda av den helige Ande så att vi blir bärare av Andens gåvor, så kommer andra krafter att behärska, dominera och använda oss. Och får vi inte det bibeln kallar Andens frukt, så är det helt uppenbart att vi har köttets gärningar. Antingen förfinade och kultiverade eller primitiva. Om inte Herren får ta itu med och hjälpa oss alla, så finns inget hopp. Det är bara den helige Ande som kan hjälpa oss.

Jesus gav en oerhörd undervisning då han berättade om ett regimskifte då någon som var stark blev utdriven av en starkare. Detta handlar om makter, som inte är förkroppsligade, men personifierade andar. Då de blivit utdrivna, ger de sig ut i öknen. Det äger rum en märklig maktförskjutning då en människa blivit befriad ifrån det hon bär i sitt väsen och de onda andarna drivs ut. Jesus säger att dessa makter ger sig ut och mobiliserar sina styrkor för att återerövra förlorade territorier.

Det är många kristna idag som faktiskt varit med om den här situationen så konkret, så man kan säga att det skett, inte ett andebyte, men en infiltration. Det är mycket obehagligt. Man bör nog ha en bönenatt innan man tar upp såna här frågor, så man får riktigt ordentligt tänka in i de djupa, allvarliga sammanhangen, och verkligen spegla sig själv i ordet, för att ta reda på under vilkens inflytande vi står.

Det är nödvändigt att vi blir medvetna om att det finns en risk att vi genom oförsiktighet eller genom att vi är oaktsamma blir offer för onda makters spel. ”Bevara genom den helige Ande vad som blivit dig anförtrott." Det är alltså fråga om att bevara genom den helige Ande. Det är faktiskt fråga om att vi under hela vandringen behöver Andens ljus, Andens vägledning och hjälp. Vi behöver det avslöjande ljuset genom profetia och uppenbarelse, så att vi inte går fel och blir bedragna, kanske hamnar i ett religiöst sken eller ett system. Det är angeläget att vi förblir i Honom, så vi kan bevara det som blivit oss anförtrott.


Nu ska jag nämna något som kan verka löjligt, men det visar på vårt sätt att uppträda utan att reflektera. I 1 Kor 12 läser vi från första versen:

-Vad nu angår dem som hava andliga gåvor, så vill jag säga eder, mina bröder, huru med dem förhåller sig. I veten att I, medan I voren hedningar, läten eder blindvis föras bort till de stumma avgudarna.

Världsanden förvandlar personligheten till ett medium, en formbar deg. Det saknas en stålsatt vilja. Detta är det typiska för den människa som löper risk att bli en massprodukt, en massmänniska. Det gäller väldigt små saker som vi aldrig tänker på, men okritiskt förkroppsligar. Vad betyder de kläder vi sätter på oss? Den frisyr vi har? Kan det yttre beteendet säga något om mitt andliga liv? Det är frågor man har rätt att ställa. Om jag har ett undertryck i mitt inre, kommer hela omgivningen att utgöra ett övertryck, som formar mig. Jag tar efter det allmänna mönstret och beteendet, utan att tänka på att detta kanske är inspirerat i Paris - och varför? Mode, var kommer det ifrån?

Och idoldyrkan som människor hänger sig åt, beundran av fysiska prestationer eller framstående personligheter, kändisar. Det blir en form av tillbedjan. Vi applåderar deras prestationer, och tänker inte på att det här egentligen är religion. Jag har den här frisyren, inte för att den är klädsam och vacker i första hand, utan för att den är modern.

Vi kan överföra det på andra områden. Vad är det som gör att vi blir attraherade och fascinerade för att inte säga paralyserade av olika musikstilar? Det behöver inte vara rock, det kan vara klassisk eller annan musik. Människor bryter upp från gamla mönster helt plötsligt och accepterar nya. Man blir förvandlad; mentalt och i personligheten av exempelvis musik, konst och frisyr. Man börjar kanske med ringar i öronen. Det är inte oskyldigt. Det är inte bara en anpassning till ett mönster, det är en identifikation. Man identifierar sig med dem som beter sig ungefär likadant. Det är något gemensamt i mönstret, och då måste man ta reda på vad det härleder sig ifrån. Gud har gjort oss sådan han vill ha oss. Han ville inte att vi skulle sätta på oss en massa skrot, utan han vill att vi ska bli uppfyllda av den helige Ande. Han vill inte att vi skulle likbildas med antikrist och världen, han vill att vi ska bli lika Herren Jesus Kristus.


Jag måste försöka förklara detta så att människor förstår att det inte är gammalmansreflexioner, utan det här är faktiskt en skrämmande verklighet. Du har inte en speciell frisyr eller hänger på dig en massa skrammel för att det är snyggt. Det finns andra orsaker som du inte är medveten om. Det otäcka är att du blir ett medium, som kommer att förkroppsliga energier, idéer och inspirationer. Om du visste av deras närvaro, skulle du säga fy och med hela din varelse ta bestämt avstånd ifrån dem. Du upptäcker inte att du bär dess märke, dess kännetecken. Om någon pekar på detta, brukar det oftast sluta med ett gräl. Då kommer kannibalismen fram. Då börjar man äta av varandra friden och glädjen. Och då blir det ena värre än det andra.

Det är ingen mening med att försöka slita av människor sådant de är förälskade i. Då upplever de sig kränkta och måste försvara det. De blir heller inte ett dugg bättre kristna för att de tar av sig sådana saker, det är bara det att de får då möjligheter till en annan inriktning för sitt liv, sitt tänkande, sitt handlingssätt och kanske skaffa sig helt andra ideal!

Okunnigheten är massiv. Det är synd att människor ska ge sig ut i livet utan barlast. De har de högsta ideal och underbaraste förväntningar, och upptäcker att de blir grundlurade. Ta reda på vem som stått modell för din klädstil. Kan det finnas släktskap med idolerna, avgudarna eller de mer eller mindre tillfälliga inspirationerna som träder fram i modena? Modenyckerna som kommer och går är inte till för att göra ditt utseende bättre, men att förvandla dig till en konsument. Du ska köpa; ge utrymme för fåfänglighet. Därmed förslavas du och blir ett offer för dessa krafter.


Vi läser 1 Kor 12:1:

-Vad nu angår dem som hava andliga gåvor, så vill jag säga eder, mina bröder, huru med dem förhåller sig.

Du skulle egentligen stryka ett tjockt streck under dem. Det vill säga, de som har andliga gåvor skiljer sig på fundamentala punkter från allt det som råder och härskar i världen.

Tro inte att det här handlar bara om kvinnorna. Männen har inte en sådan andlig resning att de inte påverkas av modenycker. Det slår igenom på alla områden. Jag vet att predikanter numera inte talar om sånt här. Varför skulle man dra över sig mer obehag än nödvändigt. Man vill ha goda och glada vänner och önskar alla gott. Men ligger faktiskt inte ont i det jag nämnt, utan ett erbjudande från Gud att komma ur degen. Han vill göra oss till personligheter, till kristna karaktärer.

Här finns hos oss alla en viss brottningskamp. Vi vill ta oss ur ett visst mönster och inte vara på ett visst sätt bara för att man är kristen. Man vill bli fri, men förstår inte att man drar på sig något annat som till sina konsekvenser inte självständiggör den stackars människan, men tvärtom reducerar henne till en kopia av alla andra vidriga kopior i världen. För att vi ska kunna bli sanna, hela människor, behöver vi bli uppfyllda av den helige Ande. Det finns en underbar väg för Guds folk, och det är att bli uppfylld av den helige Ande.


När Jesus säger ”I haven djävulen till eder far”, så är det uppenbart att han talar om ursprung. Just på grund av ursprunget visar sig arten. Människa, vem är din far, vem har fött dig? Du har en natur genom födsel. Den har du inte tränat fram, den är organisk.

-I haven djävulen till eder fader, och vad eder fader har begär till, det viljen i göra.

Han är lögnens fader. Allt han säger är lögn. Jesus säger inte att Satan inte kan tala sanning. Allt han säger är lögn. Inte för att alla ord han säger är felaktiga, men därför att han har lögnens ande. Hans natur gör att även det som kan låta fint och riktigt är lögn. Det blir aldrig sanning, når aldrig upp till sanningen, för han är lögnens far som lever i lögnens värld och föder lögnens barn. Jesus säger vid ett tillfälle ”I huggormars avföda"' Att en predikant kan säga till sina åhörare! ”Ni har djävulen till er far.” Den predikanten har ingen framgång på jorden. Han blir inte någon populär riksevangelist, utan blir nog ganska ensam - om han överlever. Jag är rädd för att vi aldrig konfronteras med Guds Ord. Vi får imitation, dålig kopia. Vi byter ut guldet mot koppar, och putsar på kopparen, men den blir aldrig guld.

-I veten att I, medan I voren hedningar, läten eder blindvis föras bort till de stumma avgudarna.

Här har vi vad vi skulle kunna kalla ”viljelösa mähän”. Varför inte vara ärlig och säga som det är? Du måste våga tala sanning. Varför tala lögn och försöka göra något fint och tilltalande av det som egentligen är ont? Varför försöka göra det till något beundransvärt, det som är avskyvärt? Vad är det för bilder du sätter upp på väggen i ditt rum? Det kan vara bilder på mamma, pappa och syskon, då må det vara hänt. Men när du sätter upp bilder på på den moderna tidens idoler, då är det inte oskyldigt. Då är du redan påverkad, de utövar ett attraktivt inflytande på dig hur vidriga de än ser ut. De nöjer sig inte med att du får visuella intryck som du ser och beundrar. De vill påverka och ge dig hörselintryck, så du blir helt blockerad för andens rike och Guds ord.

Du är fånge i ett järngrepp. Det släpper inte genom att du försöker förfina och byta ut idolerna. Du måste få en Frälsare. Dessa krafter övervinns inte genom tillsägelser eller regler. Du måste få en annan inneboende kraft, den helige Ande, som framställer denna verklighet så förskräcklig som den är. Varje idol du har på väggen, hindrar dig att se Jesus. Antingen gör du sällskap med Herren Jesus Kristus in i himlen, eller så gör du sällskap med idolerna rakt i avgrunden. Däremellan finns ingen bro som överbryggar svalgen.

Jag är förskräckt när jag ser föräldrar vara slappa och släppa in detta i sitt hem. Rätt vad det är kommer denna närvaro av symbolerna att stråla ut den ande som fött och skapat dem. Du kommer att ha dem med i hela familjen. Antingen det är vardagsrum, sovrum eller barnkammare så kommer den anden att skada så mycket, att människorna som påverkas förvandlas till likhet med förebilderna.


Vi läser i Uppenbarelseboken om vilddjuret, att han förmådde hela jorden att tillbedja vilddjurets bild. Till sist börjar bilden tala. Det är principen. Det börjar med en bild som gjuter sig fast i människans inre, och så börjar bilden tala ur människans inre.För att vinna seger måste vi få den helige Ande. Får vi inte den helige Ande, så är vi olyckliga, förlorade.

Tänk att tapetsera sitt rum med svin! Förhärliga det sämsta som finns. Istället för oskuld och renhet får vi smuts, råhet, brutalitet, egoism, feghet. Svin istället för Lammet. Vi behöver sannerligen bli uppfyllda av den helige Ande, om vi ska bli bevarade som art.

Varje människa har en livstörst som hon inte kan släcka. Vi vill göra något, vi vill bli något. Utbuden är många, och vi kastar oss över det ena efter det andra, och tror att det här kan vara ofarligt. Plötsligt upptäcker vi verkningarna. De kommer inte just när man dricker, de visar sig senare. Därför är det så nödvändigt att göra klart för framför allt unga människor att det finns en kärlek som ter sig hård och sträng, men som ser verkligheten och är förekommande, förebyggande och förutseende. Lycklig den man och kvinna som möter denna kärlek som är uttalad i Guds ord, så han hör signalerna från en oförstörd, obesmittad värld.

Vi måste konkretisera oss och se att den helige Ande är till för att uppfylla oss och lysa upp vår väg så att vi når målet. Vad är målet? Vad ska jag leva för, om jag inte lever för Jesus? Vad är det för mening att vara här, om inte himlen väntar!


-I veten att I, medan I voren hedningar, läten eder blindvis föras bort till de stumma avgudarna.

Här beskrivs den mediala människan som existerar i världen och som så lätt påverkas och influeras av tidsandan, den ande som härskar i världen.

I Efesierbrevet finns en oerhört levande beskrivning på dessa enorma verkligheter och skillnader:

-Så har han ock gjort eder levande, eder som voren döda genom de överträdelser och synder i vilka I förut vandraden, efter denna världs och tidsålders sätt. (Ef 2:1)

Det handlar om en vandring i ogudaktighet och missgärningar. Det är en väg, en rörelse, ett mål. Det talas om döden. Vi tänker oss döden som en overksam och kraftlös fiende. Tro det inte för ett ögonblick. Dödens krafter verkar, formar och driver. Det en människa sysslar med utanför Herren Jesus Kristus är inte oskyldigt. Det är inte heller oskyldigt då hon på ett eller annat sätt försöker göra sken av att hon är god. Död leder aldrig till liv. Död åstadkommer aldrig hälsa. Död förnyar aldrig. Död kan aldrig åstadkomma något förblivande. Döden är ett välde. Bibeln talar om att dödens välde har ett rike. Dödsriket.

Vi lever i tiden och står under inflytande av dödens krafter som härskar bland de döda. Det här är fruktansvärt allvarligt, eftersom inte människan förstår se skillnad mellan död och liv. Hon tror att hon lever, men hon är död. Hon tror att hon är upplyst, men lever i mörker. Hon lever i ett så kompakt mörker, så att hon saknar allt hopp för evigheten. Det kan vara bedrövligt att sakna hopp i tiden. Men tänk att sakna hopp för evigheten. Då är det mörkt.

Det är välsignat att vi övergått från döden till livet, från Satans makt till Gud, från mörkret till ljuset. Varför ska vi då dagtinga med den värld som inte gör något annat än utsläcker liv? Varför ska vi dagtinga med de makter som inte vill något annat än plåga sönder den tro och det hopp som gör det meningsfullt leva, verka och fungera genom den helige Andes kraft och smörjelse?

-Så har han ock gjort eder levande, eder som voren döda genom de överträdelser och synder i vilka I förut vandraden, efter denna världs och tidsålders sätt, i det I följden fursten över luftens härsmakt, över den andemakt som nu är verksam i de ohörsamma. (Ef 2:1-2)


Det står i bibeln att vi ska rädda dem som släpas bort till avrättningsplatsen. Det handlar om fångar som släpas bort av fursten över luftens härsmakt. Den andemakt som nu är verksam i de ohörsamma. Vi har ingen chans med våra egna resurser och krafter, vår kapacitet, vår ungdomlighet eller vår erfarenhet till frälsning, befrielse, människovärdigt liv. Vi har ingen chans till en himmel, ett paradis utan Jesus Kristus. Och Jesus ser vi inte, vi förstår honom inte. Det är heller ingen som informerar oss om Jesus. Den andemakt som är verksam i de ohörsamma mobiliseras för att ge oss desinformation om de himmelska tingen, vilseleda oss för att föras bort från Gud. Vi ser inte den härlighet som strålar ut ifrån honom. Vi har ingen chans att komma tillrätta med egna och andras problem om vi inte kommer till denna upplevelse då vi blir födda av den helige Ande, fyllda av den helige Ande och förnyas i den helige Ande. Det sker genom Guds eget ord.

Att bli uppfylld av den helige Ande är inte en lyxupplevelse för vissa priviligierade och speciella Guds gunstlingar. Det är en absolut nödvändig erfarenhet. Har vi inte överflödslivet kan vi inte leva som kristna. Har vi inte olja i både lampa och kärl så kommer vi att lämnas kvar då de som är redo går in.


Vad som måste sägas om och om igen så att man inte blir vilseledd är detta:

-I veten att I, medan I voren hedningar, läten eder blindvis föras bort till de stumma avgudarna.

Läten eder blindvis föras bort! Jag har fördelen att jag kan se - se ett annalkande hot, en fara. Jag kan se en rövare, och möjligen gardera mig. Men om man låter sig blindvis föras bort, då är man fånge. Sådan är människans situation. Hon ser inte, kan inte orientera sig i rummet, kan inte gardera sig, har inga möjligheter. Så möter hon en överlägsen motståndare som är mycket dugligare och starkare än hon. Så blir hon omhändertagen och hela världen är i den ondes våld. Människan är våldtagen av satan.

”Tjuven kommer allenast för att stjäla, slakta och förgöra. Men jag har kommit för att ni ska ha liv och över nog”, sa Jesus. Det är den fundamentala skillnaden.

Människan har en fiende som förfogar över alla de resurser som behövs för att nedgöra Guds egenskaper och avbild i henne, och förödmjuka henne till slav under dödens välde. Stolle, vill jag skrika ut till den som förblir i detta mörker. Dåre, ropar jag till den som inte tar emot budskapet. Bilderna på väggen avslöjar något som finns i ditt väsen av detta dödens välde. Det kan också vara andra saker. Bilderna på kläderna du bär, kan också på sitt sätt betyda identifikation med någon eller något. Men vi låter oss inte blindvis föras bort till de stumma avgudarna.

-Därför vill jag nu förklara för eder, att likasom ingen som talar i Guds Ande säger: ”Förbannad vare Jesus”, så kan ej heller någon säga: ”Jesus är Herre” annat än i den helige Ande. (1 Kor 12:3)

Tänk att det finns möjligheter att bli uppfylld av den helige Ande och upphöja Jesus till Herre. Se till att bli uppfylld av den helige Ande - och du blir vacker. Hela hemligheten ligger i den inneboende utstrålningen av försoning, frid och glädje. Du får en oerhörd utstrålning då du överflödar av andligt liv. Du blir nog inte särskilt tuff om du blir fylld med den helige Ande, men du blir ödmjuk - det är bättre. Då kommer du inte att kräva din rätt med så enorma ambitioner. Tvärt om kommer du att uppleva hur kärleken hjälper dig klara av att bli förorättad. Du blir inte en modedocka. Inte heller en allmänning. Du blir Kristuslik. Det är viktigt i denna tid. Det sker inte på något annat sätt än att bli uppfylld av den helige Ande. Allt det köttet kan prestera, leder till motsatsen, nämligen död och söndring. Men Jesus är här och fyller oss med sig själv för sitt namns skull.

Försök nu inte med några yttre åthävor att bli bättre, men tala med Herren. Låt Ordet sjunka ner i ditt hjärta. Börja inte med all möjlig yttre, taktisk anpassning. Men bli fylld av den helige Ande, så du kan tjäna Jesus i denna tid. Ty då kommer bekännelsen att bli i den helige Ande: Jesus är Herre. Och det är något annat än den världen har, då den försöker använda Jesusnamnet på sitt sätt.

Amen.

 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar