Säden mogen till skörd

Undervisning av Hans Lindelöw

Vi har tittat på några liknelser av Jesus och på hur Gud i Kristus presenterade arbetet för de tolv lärjungarna han kallat och ledde på vägarna i Galiléen, Judéen och i Jerusalem. Jesus talar om hur fälten hade vitnat till skörd, och han talar om att bedja skördens Herre att sända ut arbetare. Samme Jesus undervisar också i liknelser där han gör klart att i tidens längd kommer vi att möta fält som man inte kan säga helt konsekvent att de har vitnat till skörd. I tidens längd ger fälten inte samma enhetliga intryck. Av texten framgår att en ovän har varit verksam. Därför växte vetet tillsammans med ogräset. Det blev alltså blandat på fältet, på åkern.

Jesus talade i en liknelse om en såningsman som var Människosonen. Men så kom en ovän, som också var såningsman och sådde ogräs. Ovännen uppträdde som vännen i till synes samma verksamhet, men man måste undersöka: Vad är det han sår ut? Jesus gör klart att han sår ut ogräs, och då är inte fältet detsamma längre. Man kan alltså vänta sig att i tidens längd blir situationen svårare. Fältet som Jesus till att börja med ställde sina lärjungar inför, kommer att förvildas.

Den helige Ande gav Simon Petrus en uppenbarelse. Han fick se en linneduk sänkas ned ifrån himmelen. Den var full av fyrfotadjur, krälande djur och himmelens fåglar. Herren sa till Petrus: ”Stå upp, Petrus, slakta och ät!" Hans spontana reaktion var: ”Bort det, Herre! Jag har aldrig ätit något orent! Något orent har aldrig kommit i min mun!” Det var alla slags fyrfotadjur, alla slags kräldjur och himmelens fåglar. Uppenbarligen var en del orena enligt lagen, och Petrus ville inte komma vid dem. Men synen kom igen två gånger, ja tre gånger.

När Jesus på vägarna i Galiléen talar om skörden, har han avgränsat området och sagt: ”Gå inte till hedningarna. Gå inte in i någon samaritisk stad.” Ärendet gäller Israel.

När den helige Ande talar till Simon Petrus, är det dock fråga om hela världen. Vi kan säga att lärjungarna av Jesus genom en liknelse presenterades för arbetet och informerades om vad arbetet skulle innebära; att de skulle vara verksamma som skördemän. Det var uppdraget Jesus gav.

Genom den helige Ande får Simon Petrus här reda på något mer om vad arbetet kommer att innebära i hela världen, bland alla nationer. Herren hade sagt: gån ut i hela världen och gör alla folk till lärjungar. Alla folk! Detta var utmaningen. Tidigare hade allt väsentligt skett inom en nations gränser. Nu kom evangelium att börja predikas för alla folk. Där har vi linneduken i Apg 10 som sänker sig ned; Gud som säger till Simon Petrus: ”Vad Herren har förklarat för rent, det må du icke hålla för oheligt!” Han hade förklarat att det var rent. Men också här ser vi i tidens längd en förändring ske.

I Uppenbarelseboken presenteras vi på ett sätt för samma syn. Vi ser hela världen, och Uppenbarelseboken är full av exempel. Vi ser fyrfotadjur, vi ser krälande djur och vi ser himmelens fåglar. Men här säger ingen röst från ovan att detta är rent. Nu reser sig vilddjuret och går till attack. Det heter att det fick makt att föra krig mot de heliga och övervinna dem. Situationen har förändrats även där. Ju längre tiden går, så blir det alltså svårare. Gud har sänt sina vittnen med sitt budskap, och för varje gång han sänder några har han avgränsat ett område. Apostlarna arbetar, och i sina inbördes samtal räckte de varandra handen. Paulus, Petrus och Johannes stod enade. Paulus skulle verka ibland de oomskurna, de andra bland de omskurna. Aposteln skriver i Romarbrevet att det är väldigt angeläget för honom att inte bygga på någon annans grund. Han söker alltså jungfrulig mark. Det fanns all möjlighet att göra detta på den tiden det fanns jungfrulig mark för Gud hade förklarat alla nationer vara rena. Gå ut i hela världen.

Tiden har gått och det är inte som förr. Var befinner vi oss nu i utvecklingen? Aposteln Paulus har i sin undervisning till Timoteus fått tag i denna situation. Är det inte just det han talar om, att tiderna blir svåra och vad som då krävs?

Vi går till 2 Tim 3:

-Men det må du veta, att i de yttersta dagarna svåra tider skola komma. Ty människorna skola då vara själviska, penningkära, stortaliga, övermodiga, smädelystna, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa mot sina närmaste, trolösa, begivna på förtal, omåttliga, tygellösa, fientliga mot det goda, förrädiska, besinningslösa, förblindade av högmod; de skola älska vällust mer än Gud, de skola hava ett sken av gudsfruktan, men skola icke vilja veta av dess kraft. Vänd dig bort ifrån sådana.

-Ty till dem höra de män som innästla sig i husen och fånga svaga kvinnor, som äro tyngda av synder och drivas av allahanda begärelser, kvinnor som alltjämt hålla på med att lära, men aldrig kunna komma till kunskap om sanningen. Och såsom Jannes och Jambres stodo emot Moses, så stå dessa män emot sanningen; de äro människor som äro fördärvade i sitt sinne och icke hålla provet i fråga om tron. Men de skola icke tillstädjas att gå längre, ty deras galenskap skall bliva uppenbar för alla, såsom det skedde med de männens.

-Du åter har blivit min efterföljare i lära, i vandel, i strävanden, i tro, i tålamod, i kärlek...

Här ser vi alltså ett alternativ till det han talade om tidigare, det vi har läst. Nu kommer han till ett alternativ:

-Du åter har blivit min efterföljare i lära, i vandel, i strävanden, i tro, i tålamod, i kärlek, i ståndaktighet, under förföljelser och lidanden, sådana som drabbade mig i Antiokia, Ikonium och Lystra. Ja, sådana förföljelser har jag fått utstå, men ur alla har Herren frälst mig. Så skola ock alla de, som vilja leva gudfruktigt i Kristus Jesus, få lida förföljelse. (2 Tim 3:1-12)

Så kommer verserna 13 och 14, som verkligen fångar något av det som är angeläget:

-Men onda människor och bedragare skola gå allt längre i ondska; de skola förvilla andra och själva bliva förvillade. Men förbliv du vid det som du har lärt, och som du har fått visshet om. Du vet ju av vilka du har lärt det.

Det finns tre moment här: Det som du har lärt, men också: det som du fått visshet om. Det är inte bara att lära, utan det handlar även om att få visshet om det man lärt. Vidare, du vet av vilka du har lärt det, vilket pekar på ett förtroendeförhållande till dem som har undervisat. Vi förstår att detta är mycket allvarliga frågor. Här finns motmedlet till den utveckling som beskrivs med följande ord:

-Men onda människor och bedragare skola gå allt längre i ondska; de skola förvilla andra och själva bliva förvillade. Men förbliv du vid det som du har lärt, och som du har fått visshet om.

Vi ska inte bara lära - lära ut och lära in. Vi ska se till att få visshet om det vi lär. ”Du vet ju av vilka du lärt det”. Det här är en mycket allvarlig fråga om förtroende. Om det över huvud taget finns förtroende för dem som undervisar – eller som skulle kunna undervisa. De som borde undervisa kanske inte kan det, eller de som undervisar kanske inte borde det.


I Jesu sändebrev till Efesus står något väldigt allvarligt: ”du har prövat dem som säga sig vara apostlar, men icke äro det, och har funnit dem vara lögnare.” Det är verkligen ett mycket allvarligt område; att pröva dem som säga sig vara apostlar.

Mot bakgrunden av detta; fältet, linneduken och tiderna blir svårare. De fyrfota djuren eller vilda djuren är inte längre som de var förr. Det kommer en tid då de kommer att gå till attack. Fåglarna är inte heller längre som förr. Det står faktiskt i Uppenbarelseboken om alla slags orena fåglar, ja fåglarna blir orena igen. Någonting har skett, men vad? Vad är det för utveckling?

Man kan komma i ett sådant förhållande till själva budskapet, till undervisningen att det inte får den betydelse det borde ha. Man kan lära någonting, men det är inte säkert att man fördenskull får visshet om det. Lär man något som är sant? Lär man av Gud? De ska alla ha fått lärdom av Gud, sa Jesus när han försvarade sig mot angreppen. Lär vi något, så är det alltså fråga om att vi också borde få visshet. Annars är frågan vad vi får för förhållande till det vi lärt? Vad blir det av läran? Man har hört talas om doktriner. Torra doktriner, döda, meningslösa doktriner. Man får ingen visshet och är heller kanske inte angelägen om att få det. Till slut, om man inte får visshet, då får ordet inte längre ingång. ”Herren öppnade hennes hjärta så att hon aktade på det som apostlarna talade” – ”Han öppnade deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.” Om den här vissheten kommer, så kommer också kärleken till undervisningen. Den kan inte annars vara så kär för oss, om vi inte får visshet.

Vad lever vi i för tid? Jesus talar om en mycket svår tid, då kärleken ska kallna hos de flesta. Vidare heter det: Den som är ståndaktig intill änden, han skall bli frälst. Kärleken viker sig alltså. Kärleken ger sig, och det verkar som om den ger upp hos de flesta, men den som är ståndaktig intill änden ska bli frälst. Vad betyder nu detta?

Låt mig dra det här till sin spets. Vi har alltså ingen kärlek. Vi älskar inte. Det

känns som om vi hatar församlingslivet, vi hatar allt vi sysslar med, vi hatar Bibeln, vi hatar allt som bara är detsamma varje dag. Men vi är ståndaktiga och Gud hjälper oss. Man ska inte alltid gå efter sina känslor. Det kan kännas väldigt motigt.

Naturligtvis gick jag till överdrift. Jag är helt klar över att bland syskonen i församlingen finns kärlek, ära vare Gud. Kärlek till Guds verk, kärlek till Guds ord. Men kärleken är ju faktiskt något mer än känslorna. Och ska ståndaktigheten också finnas och få utrymme, då vet vi att det handlar om att övervinna sig själv. Gå emot en dragning mot att nu känns det som om jag måste få göra något annat istället för att församlas. Det gäller att inte bara få undervisning, utan dessutom också få visshet om det man undervisats om. Man kan inte få tag i allt på en gång, utan man får ta det styckevis, och lära sig om en sak, tills man har fått visshet om det. Då kan man gå vidare, och lära sig nästa område, sen kan man gå vidare och lära. Återspeglar inte detta något av lärjungarnas liv och erfarenhet? De lärde av Jesus. Det gick dithän att de kunde fullborda någon slags gärning tillsammans med honom. Om man nu kan tala om att fullborda, för alla svek honom, alla övergav honom. Som Jesus sa:

-I denna natt skolen I alla komma på fall för min skull, ty det är skrivet: ’Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skola förskingras.’

De hade varit med och sett, de hade hört Jesus tala om åkern, om fälten som vitnat till skörd. De hade blivit förberedda. Jesus sa:

-Älsken I mig, så hållen I mina bud, och jag skall bedja Fadern, och han skall giva eder en annan Hjälpare, som för alltid skall vara hos eder: sanningens Ande...

Älskar ni mig, så håller ni mina bud. Det är väldigt intressanta saker Johannes skriver. Jesus själv sätter kärleken på prov. Älskar ni mig?

Åh, så mycket ljuvliga saker vi kan uttrycka om honom. Vi kan dikta, och åh, vad vi kan uttrycka om Jesus. Hur angenäm kan vi inte framställa Jesus! Hur tilldragande, hur attraktiv. Åh, han är så snäll, han är så god! Du behöver inte bry dig om det där; Jesus är ju så god, han är med överallt...

Men då får vi inte en sann bild av Jesus. Vi går miste om det som fanns hos Jesus. Uppenbarligen var ibland erfarenheten med honom smärtsam. Inte därför att de som följde honom utsattes för regelrätt våld och förföljelse, utan därför att det han sa inte var lätt att höra. Det han sa när de vandrade tillsammans med denna omutliga, orubbliga karaktär, som visste vart han ville komma. Av sig själv visste han vad i människan var. Därför kunde människorna ibland höra honom säga något som var outhärdligt. Detta är ett hårt tal. Vem står ut med att höra på honom? Den här tonen måste finnas i vårt vittnesbörd, i vår tjänst, annars har vi inte den rätte Jesus.

Hur ska det vara när vi delar ut traktater som är riktigt representativa? Det måste vara något som representerar honom; så att människor inte kan gå oberörda förbi. Det är inte fråga om att erbjuda någon slags underhållning, någon slags filosofi. Det måste bli så att människor möter Jesus som han var, då vi läser evangelierna. Det var inte angenämt. Det var riktigt chockerande. Det handlar inte om vällust, trevnad och gemyt. Det handlar om något som helt skakade om. Plötsligt blev lärjungarna inkastade med Jesus mitt i den rasande stormen. Elementen var i raseri omkring honom. Hur våndades inte själva djupen när han kom, då de eviga i höjden och makterna i djupet visste vem han var. Det människorna inte visste, det visste demonerna. De ropade högt, skriade, protesterade.

Därför är detta en väldigt allvarlig fråga: Vad har vi lärt, och vad har vi fått visshet om? Har vi lärt om honom, läran om Kristus? Har vi visshet, så vi kan gå vidare och ta nästa steg; växa.

Nu presenteras Jesus på ett märkligt sätt och vi har läst ett otroligt sammanhang.

-Se, dagar skola komma, säger HERREN, då plöjaren skall följa skördemannen i spåren, och druvtramparen såningsmannen.... (Amos 9:13)

Vi läser i Matt 13 hur Jesus i början av sin verksamhet presenteras som Såningsmannen. Från honom kommer sådden. Den hamnar här eller där. På vägen, på stengrunden, den hamnar bland törnena, eller så hamnar den i den goda jorden. Och då blir det som det ska vara. Det handlar om att bära frukt. Det blir hundrafalt, sextiofalt eller trettiofalt. Jesus var såningsmannen. Såningsmannen kallade på medarbetare. Såningsmannen presenterade arbetet, åkern, fälten som har vitnat till skörd.

Den helige Ande presenterade hela världen som en linneduk. Den sänktes ned från ovan full med fyrfota djur, kräldjur, himmelens fåglar. När skriften talar om vintramparen, och såvitt jag förstår, presenteras Kristus som vintramparen, då handlar det om ett skede i själva slutet. När i tidens längd är han en vintrampare som trampar vinpressen? Det kommer sådana människor som beskrivs i 2 Tim 3. De kan ha ett sken av gudsfruktan, men vill inte veta av dess kraft. De har mer eller mindre metodiskt och successivt trängt ut honom. Trängt ut Jesus.

Här får vi verkligen en påminnelse om att det är han – och vi får förnimma hans närvaro. Det är ett hårt tal. Vem står ut med att höra på honom. Människan vill dra sig undan. Människan vill finna någon annanstans att vara. Men det är sant idag som det alltid har varit: -Om någon drar sig undan, så finner min själ inte behag i honom.

Så här har det gått till många gånger. Då man drar sig undan blir man en dålig representant för Honom. Då man drar sig undan, blir vittnesbördet lidande. Man kan inte leva på samma sätt som tidigare. Man kanske har undervisningen, men steg för steg förlorar man vissheten. Vet du vad som sker då i själva verket? Den religiösa människan börjar då att trampa på evangelium. Börjar förtrampa Guds Ord. Det ser ut som om det blir en världsrörelse av förtrampare i ändens tid. Men då det går så, då kommer han som så blir förtrampad att själv börja trampa. Han börjar trampa sin vinpress. Här har vi något av tanken med när skriften talar om vintramparen.

Uppenbarelseboken bygger på minst tre stora Kristusuppenbarelser. Med alla sina förskräckliga ting, skräckinjagande syner och avslöjanden bygger den på tre stora uppenbarelser. En och samme Kristus presenteras som Människosonen ibland de sju gyllene ljusstakarna, ibland de sju församlingarna som Lammet inför tronen och som ryttaren på den vita hästen vid sin tillkommelse.

I Upp 1, 2 och 3. beskrivs han som Människosonen, som går omkring bland de sju gyllene ljusstakarna.

I Upp 5 är han Lammet som står mitt för tronen, och den som bryter de sju inseglen.

I Upp 19 läser vi om ryttaren på den vita hästen.

Det säger något om hans härlighet vid tillkommelsen. Det står då att han trampar Guds den allsmäktiges stränga vredes vinpress.

Varför? Det är ingenting annat än konsekvenser. Den som trampade på hans evangelium får uppleva att allt det han håller högt och heligt trampas ner.

Vi går till Jes 63. Här ställs frågan:

-Vem är han som kommer från Edom, från Bosra i högröda kläder, så präktig i sin dräkt, så stolt i sin stora kraft?»det är jag, som talar i rättfärdighet, jag, som är en mästare till att frälsa.» Varför är din dräkt så röd? Varför likna dina kläder en vintrampares? »Jo, en vinpress har jag trampat, jag själv allena, och ingen i folken bistod mig. Jag trampade dem i min vrede, trampade sönder dem i min förtörnelse. Då stänkte deras blod på mina kläder, och så fick jag hela min dräkt nedfläckad. Ty en hämndedag hade jag beslutit, och mitt förlossningsår hade kommit. Och jag skådade omkring mig, men ingen hjälpare fanns; jag stod där i förundran, men ingen fanns, som understödde mig. Då hjälpte mig min egen arm, och min förtörnelse understödde mig. Jag trampade ned folken i min vrede och gjorde dem druckna i min förtörnelse, och jag lät deras blod rinna ned på jorden. (Jes 63:1-6)

Här ser vi alltså Jesus i en annan roll än den han hade från början. Från början sa han: gå ut i hela världen och gör alla folk till lärjungar. Här möter vi situationen då alla folk vänt sig från honom, som en gång israels folk gjorde. Så kommer alla folk att vända sig ifrån honom. Vi ser det här, det som redan börjat ske. Hur världen fylls av en antikristlig propaganda som aldrig tidigare. Vad ska vi göra? Vem ska vi hålla oss till, vem ska vi gå till? Herren ställer frågan: Vill också ni gå bort? Vem säger nu: Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och förstår att du är Guds helige.


Var befinner vi oss i tiden? Vi befinner oss någonstans i den trånga passagen. Vi har närkontakt med de tider som Paulus kallar svåra och farliga. Vi ser att på fältet som en gång gjorde ett väldigt och enhetligt intryck, där växer nu både vete och ogräs.

Linneduken, där allt som rörde sig förklarades vara rent - där reser sig nu vilddjuren och går till attack.

En trång passage. Vilket område har Herren mätt upp åt oss? Vad har vi för föreställningar om detta område? Vad har vi för utrustning? Vad är vi angelägna om? Jag tror att mer än någonsin behövs det skarpa arbetsredskap. Redskap som kan utgöra aktiva motåtgärder mot skenet. Inte låta sig förledas av locktonerna: Kom med oss, bli med oss, dela våra värderingar! Jesus är snäll, han håller med! Nej, vi måste se till att vi söker kontakt med Honom, den sanne och rätte Jesus, sådan som han verkligen är. Låt oss fördenskull gå ut till Honom utanför lägret och bära Hans smälek.

Amen.

 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar