Tillflykten bland bergen (Del 2)

Arne Björkman skriver om Francis Schaeffer

arför tänker, resonerar och handlar människor som de gör? Francis och Edith Schaeffer gav svaren, eftersom de hade lärt sig att förstå den moderna människans livssyn och ideologi. Men de satte också in evangelisk moteld mot lögnen för att försöka befria de världsligt och religiöst bundna människorna.

Francis Schaeffer vädjade inte till människornas egoism, då han undervisade dem i Guds Ord. Istället pekade han på att en kristen måste sluta vara självisk och bli Jesus-centrerad och sätta Guds vilja först.


Om Herren hade svarat Edith Schaeffer på det sätt hon önskat sig, skulle arbetet med L’Abri-gemenskapen i Schweiz inte ha börjat år 1955. Och Francis Schaeffers undervisning skulle då inte ha fått det stora inflytande, som det sedan fick i Europa, USA och andra delar av världen. Gud svarade istället Edith efter andemeningen i hennes böner. Hon och hennes man skulle få tjäna Herren Jesus. Men de måste också ge upp sitt lyckliga och bekväma i USA.

Då familjen Schaeffer anlände till Europa år 1948, var Francis 36 år. Han kom sedan att arbeta som predikant, bibellärare och föredragshållare i ytterligare 36 år. Schaeffers slog sig ned i Schweiz. Omedelbart startade Francis arbetet med Children for Christ (Barn för Kristus) och började skriva särskilda bibelstudier för barn. De här bibelstudierna stencilerades och sändes sedan ut till kyrkor över hela Europa. Francis insåg att det här var ett mycket viktigt arbete, eftersom det liberalteologiska tänkandet var dominerande i de europeiska kyrkorna. Barnen fick inte lära sig att hela Bibeln var sann. Och det synsättet ville Francis ändra på.

I hans bibelstudier får barnen lära sig, att hela Bibeln är sann både historiskt och teologiskt.

I Schweiz ägnade sig familjen Schaeffer åt evangelisation. På samma gång bad de mycket - att Herren skulle öppna dörrar för dem. I många månader bodde Schaffers i en liten trång lägenhet i en större stad, men till slut fick de hyra ett hus i en alpby. Huset fylldes snart av människor, som kom för att lyssna till Francis bibelstudier och delta i teologiska samtal. Då brukade Francis ta upp om den nödvändiga striden mot liberalteologin och den liberalteologiska undervisning, som fick allt större utrymme i kyrkorna och samfunden. Många kristna leddes nämligen vilse av den förkunnelsen.

Schaeffers inte endast vittnade om sin tro. De ville också leva ut sin tro i vardagslivet genom att att stödja och hjälpa människor. Då en husläkare i området hörde talas om de kärleksgärningar som Francis och Edith gjorde i byn, blev han intresserad av det kristna budskapet och började läsa Francis bibelstudier för vuxna. Det ledde till att han två år senare kom till tro på Jesus och blev kristen. År 1972 kom de här bibelstudierna ut som bok med namnet Grundläggande bibelstudier. Sedan dess har Francis bibelstudier använts i församlingar, husgrupper och kyrkor i många länder för att undervisa sökare och nyfrälsta om rättfärdighetens väg och de bibliska sanningarna.


Kamp för människovärdet.

Francis Schaeffer fick en hel del kontakt med de amerikanska soldater, som fanns kvar i Europa efter krigsslutet. Han fick vittna och predika för dem och samtala med dem om andliga ting. År 1950 reste han och Edith till en mindre stad i Tyskland, Dachau, för att undervisa i en sommarbibelskola för de amerikanska militärernas barn. Utanför stan låg ett av Hitler-regimens allra första koncentrationsläger, där fruktansvärda medicinska experiment hade utförts på levande människor. Makarna Schaeffer blev chockerade, då de såg tortyrinstrumenten, som de tyska läkarna hade använt på sina offer. Människornas grymma och totalt omänskliga behandling av varandra framstod plötsligt så tydligt för dem. Längre fram återvände Francis till platsen för att spela in dokumentärfilmen Människa, vad är du värd? I den filmen jämför Schaeffer utrotningen av judar och andra med de aborter, barnamord och den dödshjälp, som i vår tid utförs i många länder. Med lagligt och ekonomiskt stöd från ländernas regeringar.

Det var det (national-)socialistiska samhällets syn på människan, som gjorde de här förbrytelserna möjliga. Francis Schaeffer insåg tidigt att den materialistiska och gudsfrånvända synen på människolivet skulle komma att leda till ännu värre ting än de som nazisterna gjort sig skyldiga till. Han varnade för att den legaliserade rätten till abort skulle leda till en epidemi av medicinska övergrepp mot barn och vuxna. Till och med mord på sjuka åldringar och redan födda barn. Många som såg filmen Människa, vad är du värd? var förvånade över att Francis och Edith talade om risken för barnamord och dödshjälp. Men pastorer, läkare och annan medicinsk personal kunde vittna om att man lät handikappade barn svälta ihjäl på sjukhus. Många blev också chockerade, när de fick höra att det fanns pastorer och läkare, som tillsammans hade rått föräldrar att låta deras mongoloida spädbarn svälta ihjäl. Francis hävdade att på grund av den materialistiska och världsliga synen skulle föräldrar inte längre förstå värdet av allt mänskligt liv - att deras barn är skapade till Guds avbild. Och då det gällde behandlingen av äldre var det lika illa. Pastorer kunde berätta att de varit med, då läkare helt öppet pressat familjer till att besluta att deras anhöriga inte längre skulle matas utan låta dem svälta ihjäl.


Offra sig själv.

Omkring år 1950 började Francis och Edith uppmärksamma vissa problem, som uppstått inom den så kallade separatiströrelsen. (En kristen rörelse som uppmanade bibeltroende att dra sig undan de ljumma och liberalteologiska kyrkorna och samfunden.) Francis varnade separatisterna för faran att tappa modet i den hårda striden för sanningen och börja kompromissa med fienden eller helt ge upp kampen. Men han varnade dem också för att bli hårdhjärtade, kalla och obarmhärtiga, medan de tjänade Herren. Francis såg nämligen hur en del kristna, som kämpade för sanningen, inte själva följde den rätta läran, eftersom de förlorat Kristi sinnelag, kärlek och barmhärtighet till andra människor. De hade glömt att Jesus även hade sagt: “Barmhärtighet begär jag, inte offer”.

Francis Schaeffer förkunnade, att Herrens verk kräver att vi kristna förnekar oss själva och är villiga att offra oss och arbeta hårt för att få ut Guds Ord till människorna. Han talade varmt för att alla bibeltroende kristna ska engagera sig i den här kampen.

Francis inte bara predikade och undervisade, han sökte också Gud i ensamheten. Efter en mycket kraftfull andlig upplevelse i en lada, som hörde till huset de bodde i, fick han en större längtan efter att komma närmare Herren. Han började även se på ett djupare sätt, när det gällde helgelse- och rättfärdighetsfrågorna. Efteråt höll och skrev han en serie predikningar, som han kallade Helgelse 1-5. Där påpekade han att kristna måste stå upp för Guds helighet och förkunna hela sanningen i kärlek. Han insåg också att om han själv skulle kunna vara ett effektivt redskap för Gud, måste han låta Jesus förvandla hans inre människa ännu mer. Han poängterade att det är viktigt, att vi kristna tillåter Guds kraft att verka i och genom oss och inte arbetar i egen kraft.

Efter en tid kom det en hård och häftig reaktion på Francis skarpa helgelseförkunnelse. Den oberoende missionsstyrelsen som sänt Francis till Europa som missionär med fast lön, tog itu med hans radikala bibelstudier. Den drog ned Francis underhåll till nästan ingenting och började sända brev till kyrkorna, där de varnades för Schaeffers undervisning.

Men Francis fortsatte envist att predika Guds Ord. Med skärpa hävdade han att den kristna församlingen måste återvända till den sanna läran (reformation och förnyelse) och därefter praktisera läran i den helige Andes kraft.


I tro på Herrens löften.

Motståndet mot Francis och Edith Schaeffer sattes nu också in i Schweiz. Den 14 februari 1955 meddelade myndigheterna i kantonen (delstaten) de bodde i, att de ställt till med “religiös oro”. Några hade klagat över att Schaeffers lett flera av byborna bort från katolicismen och gjort dem till evangeliskt kristna. Därpå förbjöd delstatsmyndigheten familjen Schaeffer att bo kvar i kantonen, och ingen av dem fick återvända på två år. Om de ville bo kvar i Schweiz, måste de finna en ny bostad i en annan kanton. Men Schaeffers behövde även ett federalt uppehållstillstånd för att kunna stanna kvar i landet.

Nu blev det bråttom! Francis och Edith började leta efter ett nytt hus, som var stort nog att ta emot gäster. Mitt under en snöstorm “råkade” Edith finna det absolut rätta huset i en vackert belägen alpby. Det var tre våningar högt och fullt möblerat. Men det kostade 17.000 dollar, och Schaeffers ägde just ingenting - utom tro på Herrens löften. Om de skulle kunna köpa huset, måste Gud omedelbart ge dem 1000 dollar till handpenning och sedan förse dem med resten i god tid. De ropade till Herren - och blixtsnabbt kom svaret: ett brev med en check på tusen dollar. Guds trofasthet uppmuntrade Schaeffers att gå vidare.

De ägde nu ett hus, som de flyttade in i med Herrens hjälp mitt under ett stort snöoväder. Men de kunde inte göra några ändringar i huset eller ens dra in telefon. De behövde först ett uppehållstillstånd från den federala myndigheten för utlänningsfrågor. Så nu gällde det för dem att ropa till Gud ännu mer - och ännu mera!

I närheten av huset bodde ett par ogifta damer, som drev ett pensionat. En dag undrade kvinnorna om familjen Schaeffer tänkte stanna länge i byn. Edith berättade om missionsarbetet och att de behövde ett permanent uppehållstillstånd av den federala myndigheten. De båda damerna skakade på sina huvuden och sade något beklagande och att de skulle berätta hela händelsen för sin bror.

Då brevbäraren Alice kom med posten nästa dag, så frågade Edith henne om vem de bägge kvinnornas bror var. “Han är chefen för försvaret, en av de sju i förbundsregeringen” blev svaret. I Schweiz turades de olika ministrarna om att vara president. Och just det här året var de båda damernas bror president.

Några dagar senare kom de bägge kvinnorna till Edith och nästan ropade i mun på varandra: “O, vi har just nu fått brev från vår bror och han säger, att jag ska meddela er, att han sett igenom ärendet igår och frågan är nu avgjord... ni får stanna här!”

Då Francis och Edith Shaeffer bestämde sig för att starta L’Abri-gemenskapen och leva i tro på Gud istället för på en fast månadslön, visste de att Herren är trofast och håller sina löften. Under större delen av sin tjänst för Gud hade de lärt sig att vandra i tro och sanning. Då de även fick stöd i Bibeln (Jesaja 2:2-3) för den här tjänsten, grundade de L’Abri år 1955. förvissade om att det var Guds vilja för deras liv. De skulle starta ett “skyddat ställe”, ett L’Abri, i de schweiziska alperna. De grundade gemenskapen för att kunna fortsätta undervisa människor om sanningen. Och de var övertygade om att Herren skulle förse dem med vad de behövde.

För att nå sitt mål satte de upp vissa regler för hur de skulle be. De skulle aldrig be människor om hjälp. De skulle be Herren om både pengar och de rätta medarbetarna. De skulle också be att Gud ledde endast andligt intresserade människor till L’Abri och höll alla andra borta därifrån.

Efter en tid hade gemenskapen fått så många “elever”, att Francis och Edith insåg att de behövde bygga ett studiecenter på området. Yngre och äldre kom från olika delar av världen för att lära sig mer om Gud, kristendom och rättfärdighetens väg. Till det behövde de bra bibliotek och studierum, där de kunde lyssna till undervisning på band, läsa eller bara fundera över det Francis och de andra lärarna undervisade om.


Ett sant kristet liv

Då Francis Schaeffer undervisade om kristen tro, stoppade han inte tron i en liten religiös ask, som hölls skild från vardagslivet. Han och Edith uppmanade både nykristna och gammelkristna att alltid och överallt leva ett sant kristet liv. De inspirerade kristna att i respekt för en helig Gud och i sann kärlek till andra människor gå emot felaktiga läror - men också att visa barmhärtighet. “Allt vad ni vill att människorna ska göra er, ska också ni göra dem”, säger ju Jesus. Francis varnade också för att kristna lätt kan bli påverkade av världens materialistiska ande och bara tänka på sig själva och sina egna familjer.

En av anledningarna till att L’Abri-gemenskapen bildades var förföljelser och svårigheter. Men Herren öppnade nya dörrar för Francis. Han fick mycket att göra. Han åkte fram och tillbaka mellan L’Abri och ett universitet i Schweiz, där han fick tala till och samtala med alla sorters studenter och lärare. Det var existentialister, humanister, katoliker, liberalteologiska protestanter och många andra med olika religiösa och filosofiska uppfattningar. År 1952 började Francis även undervisa medicinstuderande i den bibliska synen på människan och livet. Och i inledningen av 1960-talet började Francis resa runt och tala på olika platser i världen. Han undervisade om kristendom och kristen livssyn på alla stora universitet och college i England, Skottland, Wales, Irland och USA. Han talade också på universitet i Sverige, Finland, Kina och Malaysia.

Francis och Edith tyckte att det var mycket stimulerande att se hur “vilsna studenter” och andra plötsligt fick upp ögonen för att Bibelns svar på livsfrågorna var sanna och verkliga. Till L’Abri kom också narkomaner och hippies, som var fullproppade med felaktiga föreställningar de fått genom världsliga filosofer. Men Francis, Edith och deras medhjälpare satte in kraftig moteld. De smulade sönder de här människornas felaktiga tankebyggnader och gav dem det sanna evangeliet. En del av dem tog sedan emot Jesus som frälsare i sina liv. De övriga fick sig rejäla tankeställare.

Andra människor kom från något slags flummig kristen miljö. De bekände sig som kristna men hade ingen aning om vad den kristna tron egentligen står för. De trodde på Jesus, men deras Jesus hade ingenting med Bibelns Jesus att göra. En del av dem påstod att de var frälsta av Jesus men att de inte trodde på Gud och Bibeln. Francis och Edith fick tillbringa många timmar att samtala med dem och visa dem på sanningens och rättfärdighetens väg.

Den kamp Francis och Edith hade att utkämpa var en strid mellan sanningen och lögnen. Och på L’Abri var inga ämnen förbjudna att samtala om. Människor kom dit för att få svar på sina frågor. Hela tiden fanns Francis, Edith eller deras medhjälpare på plats för att med sin bibel- och livskunskap hjälpa sökare, ytliga kristna och andra att förstå Gud och komma till tro på Jesus Kristus och Guds Ord. De fick lära sig att i Bibeln står sanningen.

Alla “elever” som för kortare eller längre tid kom till L’Abri-gemenskapen, fick arbeta fyra timmar om dagen med praktiska ting. Resten av tiden skulle användas till studier, bibelundervisning och andliga samtal. Och människor kom - sända av Gud! - från alla möjliga håll i världen för att få en djupare bibelkunskap och en större förståelse av Herren. De kom t.ex. från Haiti, Indien, Argentina, Kanada, England, Skottland, USA och de skandinaviska länderna.

Under sitt liv skrev Francis Schaeffer 21 böcker och spelade in ett antal upplysningsfilmer. Böckerna översattes till 24 olika språk och såldes i miljoner exemplar. Både i sina predikningar, filmer och böcker stred han för sanning, helighet, kärlek och barmhärtighet. Han kämpade för bibliska värderingar på livet och för den klassiska bibeltron. Böckerna blev till stor välsignelse och hjälp för människor, som ville finna sanningen eller komma vidare på rättfärdighetens väg.

Även hans hustru Edith skrev böcker, bland annat den välkända biografin om L’Abri, tillflykten bland bergen. Francis framhöll att hans och Ediths böcker borde läsas tillsammans. De utgör nämligen en enhet.

Under olika perioder i världshistorien har ondskefulla andliga makter frestat människor med felaktiga religiösa och filosofiska läror. Francis och Edith Schaeffer varnade för dem. Francis ville lära kristna och andra hur de skulle känna igen den form av världens ande, som omger dem i modern tid, så att de kunde stå emot världens påverkan och hjälpa andra att också stå emot. Pengar och materialism är t.ex. en stor frestelse för kristna idag - men också stolthet, högmod, egoism och obarmhärtighet. För att undgå att kristna barn skulle bli indoktrinerade av världsliga tanke- och synsätt, uppmanade Francis föräldrarna att starta egna kristna skolor, där barnen kunde få gedigen kristendomsundervisning och slippa de humanistiska och världsliga skolornas felaktiga läror.

Francis och Edith Schaeffer möttes en gång i en kyrka - mitt under en teologisk strid, där de båda utan att känna varandra stod upp för sanningen. Det var också sanningslidelsen som förde dem samman. De teologiska striderna för sanning och bibeltrohet skulle följa dem under hela deras liv. Ända tills döden skiljde dem åt stod de sida vid sida och stred för de bibliska sanningarna.

Francis och Edith ville genom sina liv och sin undervisning visa andra människor, att Gud existerar och är att lita på. L’Abri-gemenskapen i Schweiz (och i andra länder) blev och är en skyddad plats för unga och äldre, som söker svar på livets svåra frågor eller som vill komma vidare på trons väg.nn


Källuppgifter: L‘Abri av Edith Schaeffer och Tusendens tillflykt av L G Parkhurst Jr.

 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar