Fullfölj kallelsen

Predikan av Tage Johansson

Det är lätt att förlora vad man mottagit och därför är det viktigt att fullfölja sin kallelse, inte försumma något eller stanna vid erfarenheter som gjorts. Gud måste få fullfölja sin kallelses avsikt genom människan. Orsaken till att Jesu verk kunde fortsätta var att lärjungarna bejakade kallelsen, han hade sagt: ”Följ mig!” Gud ger varje människa en personlig kallelse på samma sätt som lärjungarna fick det. De bröt upp och Jesus sa: ”Ni har av mig blivit utvalda och tagna ut ur världen...”


Vad Gud vill göra med sitt folk ligger inte i framtiden - Gud vill göra det nu. Tiden är väldigt kort och människor vaggas ändå in i en jargong och vill ha det lugnt och skönt. Den situationen kan ju, som det sker för många idag, ändras i ett ögonblick.

Den fruktansvärda tid som bibeln kallar vedermödans tid närmar sig. En nöd vars like aldrig tidigare varit, säger Jesus. Detta är kulmen på människans synd och orättfärdighet. Denna tid har kunnat hållas tillbaka av olika händelser. Hade Gud inte i sin barmhärtighet satt en gräns på Noas, tid skulle fördärvet bara blivit djupare och värre.

Det finns också exempel hos Guds eget folk. När man gav rum för orättfärdighet och ogudaktighet måste Gud gripa in och komma med tukt och ris. Därmed var det inte slut på Hans barmhärtighet. Han tänkte i nåd på sitt folk och sände sina profeter med Guds ord. I alla situationer har det funnits några som tog emot budskapet - så var det också under fångenskapen i Babylon.

Den grydde en dag då man kunde sätta sig i rörelse för att åter komma in i Guds frälsningsplan. Gud har aldrig övergivit sitt folk, han har alltid en frälsningsplan, hur mörkt det än är. Så länge det finns några som vill lyssna till Guds röst finns det hopp. Guds folk hade förts till Babel, men där fanns det en liten skara som skilde sig från den övriga hopen av judafolket. Några höll ännu en liten låga brinnande.

Genom Guds utvalda redskap, profeterna, framförallt Hesekiel, hade Gud en anknytningspunkt när dagen var inne att de skulle lämna Babel. Budskapet kom redan genom Jeremia att fångenskapens tid skulle vara 70 år.

För de flesta fanns inte rum för Hesekiels budskap. Guds folk hade etablerat sig i Babel, acklimatiserat sig och började trivas. De stannade kvar. Men Hesekiel lade grunden för några så att de kunde höra kallelsens röst och bryta upp. Gud hade en anknytningspunkt för det profetiska ordet.

Det är gripande att läsa om dessa som trädde fram inför Gud, folket till godo, och det lidande Hesekiel fick gå igenom för att lågan inte skulle slockna. Det är viktigt att vi har Guds ljus i våra hjärtan. Där måste finnas en gnista av himmelsk vision, för att vi inte ska se som människor vanligen ser eller handla efter mänskliga tankar. Utan en levande vision går människan under på vandringen.

Församlingen kan inte etablera sig i tiden. Genom andesmorda budskap påminns den om att inte stanna upp utan följa den kallelse Gud gett. Har Gud uppenbarat något för sitt folk går det inte att finna sig tillrätta i tiden eller världen. Man är förstörd eller helt omöjlig för samtiden.

Det är lätt att förlora vad man mottagit och därför är det viktigt att fullfölja sin kallelse, inte försumma något eller stanna vid erfarenheter som gjorts. Gud måste få fullfölja sin kallelses avsikt genom människan. Orsaken till att Jesu verk kunde fortsätta var att lärjungarna bejakade kallelsen, han hade sagt: ”Följ mig!” Gud ger varje människa en personlig kallelse på samma sätt som lärjungarna fick det. De bröt upp och Jesus sa: ”Ni har av mig blivit utvalda och tagna ut ur världen...”


Beroende av Anden

Jesus hade den helige Ande och fick verkställa Faderns gärningar. När Gud tar ut människor att utföra hans verk är de på samma sätt beroende av Guds Ande som Han givit oss, ingen är utlämnad. Om Jesus inte haft några som tog emot kallelsen hade det stannat vid att han for till himmelen och det hade inte blivit mer Det är stort att bli kallad till tjänst och utföra Guds gärningar. Profeten Elia kom en dag till Elisa när han gick och plöjde med sina oxar. Plötsligt var tiden inne för honom.

Det kommer tider när en eller flera människor nås av kallelse till helig tjänst. Då kan man inte skjuta det på framtiden, för det kan innebära att tillfället går förbi och aldrig kommer tillbaka. Det är allvarligt för människan om hon inte tar vara på Guds nådestillfällen, Han har ju gjort sig beroende av henne.

Guds församling har större betydelse för en nation än vad människor tänker eller anar. Det som kan rädda ett folk är om de tar emot Guds Ord. Om det fanns tio rättfärdiga i Sodom, skulle Gud skona staden; det hade han lovat Abrahem... Tio rättfärdiga fanns inte och staden måste möta sitt öde. Gud söker alltid efter någon som kan ställa sig i gapet till landets försvar. Jesus grät över Jerusalem därför att staden inte aktat på sin sökningstid. Så viktigt det är att ta vara på den tid då Guds kallelse når människan, att akta på den tid då Gud söker henne.

Gud kallade människan genom Jesus Kristus och därigenom lades grunden för den världsevangelisation som sedan skulle ske genom apostlarna.

-När de nu nalkades Jerusalem och kommo till Betfage vid Oljeberget, då sände Jesus åstad två lärjungar och sade till dem: ”Gån in i byn, som ligger mitt framför eder, så skolen I strax finna en åsninna stå där bunden och en fåle bredvid henne; lösen dem och för dem dem till mig.

-Och om någon säger något till eder: så skolen I svara: Herren behöver dem; då skall han strax släppa dem”.

-Detta har skett för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten, som sade:

-”Sägen till dottern Sion: Se, din konung kommer till dig, saktmodig, ridande på en åsna, på en arbetsåsninnas fåle.”

-Och lärjungarna gingo åstad och gjorde, såsom Jesus hade befallt dem, och ledde till honom åsninnan och fålen; och de lade sina mantlar på denne, och han satte sig därovanpå.

-Och folkskaran som var mycket stor, bredde ut sina mantlar på vägen, men somliga skuro kvistar av träden och strödde på vägen. Och folket, både de som gingo före honom och de som följde efter ropade och sade:

-”Hosianna Davids Son! Välsignad vare han, som kommer, i Herrens namn. Hosianna i höjden!”

-När han så drog in i Jerusalem, kom hela staden i rörelse, och man frågade : ”Vem är denne?” Och folket sade: ”Det är Jesus, profeten från Nasaret i Galileen”. (Matt 21:1-11)

Här speglas vad som kan ske när man kommer in i Guds avsikt och plan. Det är en bild av hur Gud får hand om någon som får bli redskap för att Jesus ska komma in i staden. Texten talar om vad som måste ske för att Jesus skulle fullborda sin gärning i Jerusalem.


Invävd i religiöst mönster

Människor är så invävda i ett religiöst mönster att de har svårt att förstå vad Gud vill. Bara man upplevt frälsning och går på möten och gör vissa saker är allt bra och så blir det möjligt att hanka sig fram till himlen. Detta är förljuget och felaktigt. Inget är så farligt för Guds verk som religiös verksamhet. Jesu största motståndare var de med religiös bakgrund. De ville hindra Jesus och försökte vid ett tillfälle störta honom utför en brant. Det går aldrig förena Andens verk och religiös verksamhet. Guds Ord åtskiljer själ och ande, märg och ben.

Jesus rensade templet där det pågick religiös verksamhet. Paulus nitälskade för Gud i en tradition som spårat ut för länge sen. Det hade varit tyst i 400 år och ingen profet hade kommit med Guds ljus och avslöjat situationen. Johannes Döparen kom med Guds budskap och något helt nytt började.

Frälsningen måste gå så djupt i människan så hon kommer i ett personligt förhållande till Gud och hans Andes ljus. Hur ska Gud gå till väga när det gäller efterföljelse, kallelse eller tjänst i människors liv? Det går aldrig att föras in i Andens verk om man inte vill överge gamla mönster om hur Guds verk ska gå till. ”...när jag begrundade upptändes en eld i mig...” (Ps 39) Här talas om en attityd till ordet. Gud måste få tränga ner i hjärtana så att inte något ställs framför Guds uppenbarelses ljus.

När Samuel trädde fram var han ett redskap som satte Guds uppenbarelse framför allt annat. Prästen Eli sa: ”Dölj inte vad Gud har sagt...” Det profetiska ljuset avslöjar allt. Varför måste Johannes skriva till församlingarna i Uppenbarelseboken? Jo, det profetiska ljuset fanns inte längre i de lokala församlingarna, det måste komma utifrån.

I församlingen som är ett Guds verk, måste Gud få allt inflytande - inte människor.

-Låten därför ingen döma eder ifråga om mat och dryck eller angående högtid eller nymånad eller sabbat. Sådant är allenast en skuggbild av vad som skulle komma, men verkligheten själv finnes hos Kristus.

-Låten icke segerlönen tagas ifrån eder av någon som har sin lust i ”ödmjukhet” och ängladyrkan och gör sig stor med sina syner, någon som utan orsak är uppblåst genom sitt köttsliga sinne och icke håller sig till honom som är huvudet, honom från vilken hela kroppen vinner sin tillväxt u Gud, i det att den av sina ledgångar och senor får bistånd och sammanhållning

-Om I nu haven dött med Kristus och så blivit frigjorda ifrån ”världens makter”, varför låten I då allehanda stadgar läggas på eder, liksom levden I ännu i världen; ”Det skall du icke taga i”, ”Det skall du icke smaka”, ”Det skall du icke komma vid”, och detta när det gäller ting, som alla äro bestämda till att gå under genom förbrukning - allt till åtlydnad av människobud och människoläror? (Kol 2:16-22)

Det är oerhört att vandra i Guds ljus och uppenbarelse. När Jesus tog ut människor var det därför viktigt att det blev en total uppgörelse. Antingen var livet uppbundet av anhöriga eller något annat, det kunde ibland vara egendomar.

Jesus sa: ”Gå och sälj allt...” till någon eller: ”Låt de döda begrava sina döda och kom istället och följ mig...” Detta var kallelsens stund då människor kunde föras in i en ny bana. Människor följer världens system, eller vad Gud bestämt om dem. Vilken välsignelse människor kan bli, som kommit in i Guds bana.


Herren behöver den

När Jesus utvalt sina lärjungar fick de uppdraget att lösa åsnan som Jesus skulle rida in i Jerusalem på. Vilken bild på Guds frälsning! När människan blir löst från det hon är bunden i kan hon komma in i Guds plan. Det finns tusentals ting som kan bli till hinder när man ska följa Jesus. ”Lösen den och fören den till mig”, sa Jesus. ”Herren behöver den...”

Han behöver dig, för han kan inte utföra sitt verk utan människor. Vad hände sedan med åsnan? Man bredde ut mantlar på den, en bild på Guds kraft. Mantlarna på vägen är en bild på förutberedda gärningar. Man behöver inte vandra på människosätt, utan får bli Kristi livegna slavar. Någon annan äger ens liv.

Jesus satte sig på åsnan och människorna strödde ut palmkvistar, en bild på seger. Att gå från kraft till kraft och från seger till seger. Det är betydelsefullt att stå till Jesu förfogande, vara under hans inflytande. DÅ kan man bära ut Jesus till folket. Lärjungarna har inget eget att komma med, men kan bli bärare, som för Jesus till folket. Detta var förutbesämt av Gud och det som Jesus utförde i templet och staden hade inte kunnat ske, om inte lärjungarna först löst fålen.

Gud har användning för var och en, men det finns mycket som hindrar, t ex anhöriga, ekonomiska förpliktelser, eller ens eget liv. Den som mister sitt liv ska finna det verkliga livet, som finns i Guds närhet.


Till sist ska jag ta med ytterligare ett sammanhang. Det är så viktigt att Gud får uppenbara sin härlighet och visa hur vi ska handla i olika situationer, begrunda Guds lag och göra efter den. Vi måste förankra livet i uppenbarelsen. Den är underbar, men ofta vill man inte att den ska komma över ens eget liv, hellre lägga den på entreprenad för att någon annan ska göra efter den..

Kung David var inte avfälling men hade ändå försummat något väsentligt. Han hade kommit dithän att det var dags att flytta arken. Detta står att läsa om i 2 Sam 6.

Arken är en bild på Guds närvaro, en plats där Gud uppenbarar sig. David var angelägen att föra arken till Jerusalem där den skulle vara, och han satte den på en ny vagn. Så församlade Israel 30 000 man för att föra upp Guds ark. Församlingen behöver göra detta - att föra Guds ljus och uppenbarelse in i centrum. Detta förstod David. Ussa och Ajo körde vagnen och allt verkade gå efter planerna. Det var ordnat med instrument som skulle spela inför Herren.

Men vid Nakonslogen fattade Ussa tag i arken och Guds vrede upptändes så Ussa blev slagen till döds. Detta talar om ett stort misstag som David gjorde. Arrangemanget han gjorde var efter hans eget tycke och uppenbarelsen blev inte kopplad till det personliga engagemanget. Detta är en bild på institutionskristendom. Man vill ha uppenbarelsen i en verksamhet. Det var inget fel på ambitionen, men det var fel att placera arken på en vagn; en mänsklig konstruktion.

Guds föreskrift var att den skulle bäras av ett utvalt folk, Guds avskilda präster. Vi måste ha ett personligt förhållande till Guds uppenbarelse, den måste bli ett med vårt liv.

David lärde sig något. Ussa betyder bryta ner och något måste brytas ner i vårt liv för att vi ska bli ett med hans uppenbarelse.

David fick sedan höra att Gud välsignade Obed Edoms hus på grund av arken. Det var frågan om att ha närhet till arken. Den skulle bäras på axlarna och det fick David erfara. När man gjorde på rätt sätt behövde han inte frukta längre. Om man fruktar betyder det att något finns mellan Guds uppenbarelse och människan, hon har inte kommit under lydnaden. Vi måste ha närhet till Jesus i våra liv.

När David för fram arken och offrar brännoffer och tackoffer, då välsignar Herren folket och David dansar med all makt inför Herren. Men han känner sig alltför ringa i den uppgiften.

När Mikal, Sauls dotter såg David här fick hon förakt för honom i sitt hjärta. Hon för ner händelsen på ett lågt plan, men David säger:

»Inför HERREN fröjdade jag mig. Dock kände jag mig rätteligen för ringa till detta, ja, jag var i mina ögon alltför låg därtill. Skulle jag då söka ära hos tjänstekvinnorna, om vilka du talade?». Och Mikal fick inga barn så länge hon levde. (2 Sam 6:21-23)

Så avslöjas människor som inte förstår Andens liv. Man föraktar de människor som lever och verkar i anden, det går över deras fattningsförmåga. Man kan aldrig förena det själiska med det andliga.

Må vi bli i den ställningen att vi kan bli föremål för den helige Andes verk i våra liv. Ställ dig till hans förfogande och låt dig lösas om det är någonting i ditt liv som är hinder för tjänsten för Herren! Kanske finns det något du måste lösas från? Gud har redskap. Han sände två lärjungar, står det. De hade själva blivit lösta och förda till Jesus och nu fick de fullmakt av Jesus att gå för att lösa åsnan.

Om du låter dig lösas kommer du in i Guds bana med ditt liv. Då kan han använda dig till rik välsignelse, som han gjorde med Samuel på sin tid. Gud kom på nytt till sitt folk genom Samuel. Gud hade en kanal där han åter kunde uppenbara sitt ord.

Det står så underbart att Gud lät intet ord falla till marken utan att det fick verka vartill han hade sänt det. Han hade ett redskap, en ung pojke. Här är hemligheten. Förstå kallelsen, den gäller också dig! Gud behöver redskap i den här tiden.

 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar