Petrus' liv

Bibelstudiet:

PETRUS' LIV

AXEL R. OLSSON

Vi skall i fortsättningen följa Petri liv i stora drag. Det sorgliga inträffade, att han kom att förneka sin Herre och Mästare. I de flesta fall, då syndafall sker, kommer det nog ej brådstörtat, utan så småningom har ett andligt försvagat tillstånd inträtt. Det har liksom blivit trappsteg nedåt. Jag skall nämna, som det synes oss, sex bidragande orsaker till Petri fall.

För det första. I Luk. 22:24 talas om att en tvist uppstod mellan Jesu lärjungar, vilken av dem, som skulle räknas för den störste. Det är märkligt, att denna tvist förekom sista aftonen de var samlade före Jesu död. Nu, när stunden närmade sig, att Jesus skulle utgiva sig själv för Världens frälsning, sysslade man med sådana bagateller. Det står ej att Petrus deltog i tvisten, men det är svårt att tro, att han ej gjorde så. Petrus brukade vara snar att ta till orda vid andra tillfällen. Av Jssu tilltal till Petrus i vers 31 kan man med fullt fog dra den* slutsatsen. Jesus säger hans namn två gånger: ”Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete, men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång ,har omvänt dig, så styrk dina lbröder.” Så står det i Joh. 13:417 att Jesus slog vatten i bäcken och begynrte två lärjungarnas fötter. När Jesus kom till Petrus, protesterade denne till att börja med. Jesus säger då i vers 8: ”Om jag icke tvår dig, så har du ingen del av mig,” och vidare i vers 14: ”Har nu jag, eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så ären ock I pliktiga att två varandras fötter.” Jesus ville med denna handling visa dem hur de borde i ödmjukhet tjäna varandra. I stället förekom tvist om rang och värdighet. Att stora tankar rörde sig i Petri hjärta var ett steg nedåt.

För det andra. I Luk. 22:33 finner vi en annan orsak till Petri fall. Han var självsäker. Han sade: ”Herre, jag är redo att med dig både gå i fängelse och gå i döden.” Då han skrev sitt första brev, senare i sitt liv, var han ej längre så självsäker. Då räknade han med, att Guds makt skulle bevara, 1 Petr. 1:5.

För det tredje. Petrus somnade i Getsemane. När Jesus och lärjungarna kom till Getsemane lämnade Jesus först åtta av dem och tog med sig Petrus, Jakob och Johannes längre fram. Judas hade ju redan lämnat lärjungaskaran. Jesus säger då särskilt till dessa tre: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds, stannen 'kvar här och vaken,” Så gick han ett stycke längre *bort och bad. När Jesus kom tillbaka, fann han de tre lärjungarna, sovande. Jesus väcker dem, och går åter bort och beder. Han kommer igen till dem, och då hade de ånyo somnat. Då lät han dem vara och gick ändå bort och bad.För tredje gången kommer Jesus tillbaka till lärjungarna och finner dem alltjämt sovande, Matt. 26:36. Då det talas i skriften om att vara vakande, menas det på flera ställen att vaka i andlig 'bemärkelse t. ex. i Rom. 13:11 och 1 Tess. 5:78. Men för Guds verks framgångs skull, får vi också ibland försaka den lekamliga sömnen. Jesus har i detta fall lämnat »oss ett gott föredöme, Luk 6:

12. Förr i tiden hade vi ofta bönenätter i församlingarna. Detta förekommer i mindre utsträckning nu. Jag minns, att i en församling jag tjänade som föreståndare, hade vi en tid en bönenatt varje månad. Så gott som hela församlingen var med och bad. Vi bad i regel till klockan fyra på morgonen. En broder sade till mig under denna tid: ”Jag 'har lagt märke till en sak, det har skett någonting efter varenda bönenatt.”

För det fjärde. Petrus tog till köttsliga vapen. När de nu kommer till Getsemane, de, som var utsända av översteprästerna, för att gripa Jesus, kommer Petrus upp yrvaken och finner Jesus vara i fara. Han tar då till svärdet och hugger av örat på Malkus, översteprästens tjänare. Det hade gått illa för Petrus, om ej Jesus hade varit med och helat Malkus. De vapen vi skall använda i den andliga striden, är ej av köttslig art, 2 Kor. 10:3. Vi har Andens svärd enl. Ef. 6:17. Det finns verksamheter, som är ödelagda, därför att medlemmar använt köttsliga vapen mot varandra.

För det femte. Nu, när Jesus var gripen och fördes bort, följde Petrus efter på avstånd. Att följa Jesus på avstånd är ej den lyckliga ställningen. Det är alltid ett tecken på avfällighet.

För det sjätte. Petrus satte sig bland världsmänniskorna inne på översteprästens gård. När Jesus bad för sina lärjungar enl. Joh. 17:15, sade han: ”Jag beder icke att du skall taga dem bort ur Världen, utan att du skall bevara dem från det onda.” Vi får arbeta här i världen tillsammans med ofrälsta, men vi kan ej trivas på de ogudaktigas tillställningar, med deras gyckel. Under en av mina pridikoresor kom jag till ett hem, som jag gästat flera gånger tidigare. Hustrun i hemmet var denna gång djupt bedrövad. Hennes man höll på att bli avfälling. Jag frågade henne hur han kommit i denna ställning. Då svarade hon: “När jag gick till våra bönemöten, gick han till våra ofrälsta släktingar och blev sittande hos dem.” I 1 Kor. 10:27 heter det att om någon, som icke är troende, 'bjuder oss till sig, får vi gå. Men då bör vi gå tid i den avsikten att bli till välsignelse, att vara salt.

Forts.

 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar