Måste du leva

Ur THE MIDNIGHT CRY
Av Dr. Vance Hammer
Översatt av Hilda Aleixs

MÅSTE DU LEVA
I det första århundradet måste Församlingens Kristna skaffa sig sitt uppehälle likaväl som du och jag.
Några var hantverkare som tillverkade och utsmyckade avgudar för hedningarna. De tillbad naturligtvis inte avgudarna eller böjde sig i deras avgudatempel och de såg intet ont i att utskära eller polera bilder. ”När allt kommer till allt, så skall någon i alla fall göra det och jag måste ha min utkomst (mitt levebröd)” - så lät den gamla ursäkten, som också låter mycket modern! Ställd inför detta alibi, svarade Tertullinaus, denne kraftfulle kämpe, ”MÅSTE DU LEVA?” (är det nödvändigt att leva). Han höll före att en Kristen har endast ett ”MÅSTE” han måste stå trogen Kristus, vad som komma må, leva eller dö. Där fanns intet om eller men, förbehåll eller villkor. Det var inte nödvändigt att man skulle leva. Han skulle endast stå trogen.
Mycket vatten har flutit under bron sedan de dagarna, och här finns inte mångaTertullianer. Han skulle få ett hårdhänt bemötande om han skulle föra fram sin lära bland de flesta kyrkmedlemmarna: Ty en sak som i denna Atomiska tidsålder har blivit den alltomfattande besättelsen är att ÖVERLEVA.
Vi ger efter (blottställa) vår nations integritet, (okränkbarhet) ooh underhandllar med kommunistgangsters om premiss att det högsta resultatet kommer att bli det att överleva, på vilket sätt som helst. Men det fanns en tid i vår historia, när några ting räknades mera dyrbara än liv
Tertullianus skulle väl kunna säga vid en toppkonferens: ”Måste Ni Leva?” Det är bättre att dö med en övertygelse än att leva med en eftergift (kompromiss).
Självbevarelsedriften är en kraftig instinkt, men självbevarelse är inte den viktigaste på jorden. Det finns saker som är av större vikt än att överleva.
När en människa blir en Kristen FÖRLORAR HON RÄTTEN TILL SITT EGET LIV. Hon är inte längre sin egen. Hon är köpt med ett pris. Hon är Jesu Kristi personliga egendom köpt och betald med “blodet på Golgata. Hon skall förhärliga Kristus antingen genom liv eller död. Om hon lever, så lever hon för Herren, eller om hon dör så dör hon för Herren. Men det viktigaste är inte antingen hon lever eller dör, utan att hon hör Herren till. En Kristen håller inte sitt liv kärt. Att leva är Kristus och att dö är en vinning.
Vad det vara må som gör eftergifter på denna belöverlåtelse måste tillbakavisas till vad pris som helst.
I den tidiga Församlingens dagar fordrades det av varje romersk medborgare att strö en nypa rökelse på altaret och erkänna Kejsaren såsom herre. Det skulle inte vara något problem för den vanliga kyrkmedlemmen av i dag. Jag kan höra resonemanget: ”Du förstår jag tillbeder ju inte i verkligheten Kejsaren i mitt hjärta, men varför skulle man utsätta sig för svårigheter? Så jag går igenom proceduren och blidkar den överhet som är förordnad, sedan på söndag går jag till Kyrkan och tillbeder på det sätt som jag verkligen tror.”
Men icke så de Första Kristna. De ville hellre dö än att offra rökelse och erkänna kejsaren såsom Herre.
De kände endast EN HERRE och skulle inte, varken genom liv eller läppar ge hyllningsgärd åt en annan.
Forts.













 

Sök på midnattsropet.se

Sprid Midnattsropet

Sprid Midnattsropet
Beställ fria exmplar att dela ut

Mest lästa

Få nya uppdateringar med e-post

Antal sidvisningar